Rapport från åkrarna

21:29 svängde jag in vid busskuren och Gillis var redan på plats som vanligt.
Vi konstaterar direkt att allt är perfekt denna kväll. Redan då kunde vi packat ihop. ;) Är allt perfekt så är det väldigt sällan som jakten går bra. Så är det bara och lika självklart som att Kalle Anka börjar kl 15:00 på julafton.
Hur som helst. Det var klar himmel, nästan vindstilla och den 70%-iga månen hade passerat zenit och var på väg ner. Vi gjorde upp en enkel plan och körde bort bilarna till dubbléåkern. Jag fick vägpasset och Gillis tog tornet. Tydligen skulle grisarna bara passera första åkern då den inte ännu föll dem i smaken och ta sig över vägen in i nästa. Där skulle man ha bra chans.
I ca 1h stod jag där och såg det skymma så sakteliga. Hörde några fina grisknak och även en gris som verkade smaska i kanten men det dog ut efter en stund. Mer än så hände dock inte så vi knatade bort till första åkern. Inte heller där höres dem härliga vildsvinsljuden så vi fick ta oss till åkern med holmarna. Där växte havren hög och fin men den var nog inte riktigt så söt och god som svinen vill ha och det var helt orört. Bara att packa in sig i bilen och köra till nästa ställe.
Nu skulle vi kolla åkern som gränsade till dubblåkern och vägen där jag stod innan. När vi gått dem 100m från bilen och kommit fram till åkerkanten så hör vi grisarna käka en bra bit bort. Äntligen!! Verkar vara 3 st som är utspridda längs ena "kanten". Gillis tar höger och ska ställa sig en bit ut i åkern och jag smyger bort till vänster för att antingen lyckas smyga mig på en gris eller skrämma dem åt Gillis håll.
Som vanligt så känns det skumt att smyga då det faktist låter rätt mycket när man går i kanten. Efter 40m viker jag av rätt ut i åkern. Försöker följa ett gammalt spår där det tidigare gått gris. Efter bara en kort bit travar en gris iväg och fnyser även några gånger på väg bort. Fasen med. Vinden känns inte helt rätt där jag står. Känns kallt om ryggen och det är aldrig bra, varken ur jaktsynpunkt eller om man frågar morsan. ;)
Jag kommer fram till ett sprutspår som jag följer. Hör gris nästan rakt fram och smyger på. Trots att jag avancerar bra så tycker jag inte att jag kommer något närmare. Hör gris på både höger och vänstersidan. Gillis står på en höjd till höger om mig. Hoppas att han har det bättre.
En gris får nog och joggar iväg mot dubbléåkern till höger. Den verkar dock inte direkt skrämd. Fortfarande svin kvar framför mig så jag går vidare. Jag går, lyssnar, går, lyssnar men kommer inte närmare. Strax är jag framme där jag parkerat bilen och fattar inte vart grisarna tog vägen.
Gillis berättar efteråt att när jag kommit fram till bilen så kom det ut nya grisar på åkern där dem först stod som jag smög på. Typiskt.
Gillis mötte mig nedanför mötesplatsen 01:45 med bilen och precis innan han kommer fram lös jag med lampan över dubbléåkern och ser två gröna ögon titta på mig. Anar att grisen skrattar lite tyst för sig själv. Nästa gång är det vi som drar längsta strået.