tisdag, juli 27, 2010

3-2 till Gillis


Gillis med sin mindre gylta som tryckte upp vågen till 46kg LV.
På de tre gånger vi varit ute har vi skjutit 5 grisar. Måste säga att det har funkat felfritt och väldigt smidigt alla gånger vilket är skönt under denna jaktform. Det finns inte så stora felmarginaler och det gäller att ha koll på kompisen och is i magen.
Får se om man orkar köra en natt till denna veckan.

Dubblé

"22:30 vid busskuren". Det SMSet som skulle läsas upp i telefonen blev det inget av pga teknikstrul men efter ett gammalt hederligt telefonsamtal så var planerna lagda. Med en måne på 100%, väldigt svag vind från väst och ca 15 grader varmt skulle det mycket till för att vi skulle misslyckas. Jag hade nu dessutom jagat in allt jag hade med mig så det fanns inga sådana hinder i vägen. Vi beslutade att börja i fältet där vi sist haft High Chaparal med smågrisarna. Framme vid vägkanten hör vi inte mycket. Vi kan ana något knäpp och kanske ett smask men det är nog mer önsketänkade är fakta. Vi smyger i alla fall ner på åkern och avancerar sakta frammåt. Jag repar av några havreax med handen som jag går och småtuggar på. Sött och gott. Inte konstigt att svinen tycker om det. Efter ca 50m stannar vi och lyssnar en stund.
Inget. Vi vill inte fortsätta och lägga vittring utan beslutar oss för att testa den andra åkern. Väl uppe på vägen och 60m mot andra åkern stannar vi och lyssnar igen. Gillis och jag tittar på varandra. Visst fasen hörde vi något längst upp i hörnan?!? Nya beslut och vi vänder åter till plan A. Ner på åkern och smyga. Det går lätt uppför första biten och uppe på knycken hör vi grisarna tydligare. Då hör vi även andra grisar i våran kant en bit fram. Då det verkar långt till båda grupperna stannar vi på platsen och avvaktar. Plötsligt får grisarna i vår kant bråttom och skriker till och sticker till skogs. Inte en chans att dem hörde oss och vinden låg perfekt så det var inte heller den som spökade. Skumt....
Vi har i alla fall de andra kvar fast det hade hittills bara låtit som en gris. Åter igen delar vi upp oss och jag knatar rakt in i åkern och Gillis smyger vidare i kanten. Jag snirklar mig frammåt längs de upptrampade stigarna i havren och stannar då och då upp för att höra var grisarna är. Jag har mina MSA Sordin Pro hörselskydd på med högsta volym och då låter det som att grisarna är väldigt nära trots ett avstånd på 60m. Dessutom tycker jag inte man hör exakt vart dem är. Jag tar av mig dem och smyger vidare. Nu känns det bättre. Det dånar inte lika mycket när jag går som med kåporna på. Havren jag går i är lite kortare och jag tänker att denna höjd är ju bra för att se dem. 20m längre fram i en svacka är havren uppe i midje/brösthöjd och jag börjar känna mig liten och utsatt. Grisarna är rätt nära och gör dem ett utfall så kommer jag inte se dem förrän jag ligger där. Bara att knata på. Jag har i detta läget hittat ett sprutspår att gå i men eftersom det är så smalt får jag liksom hasa ena foten framför mig och sen hasa efter med andra. Då och då hör jag grisen jag smyger på pusta och vädra men inget mer. Den fortsätter att äta hela tiden. När jag närmar mig märker jag att det är flera grisar runt om och jag känner mig plötsligt halvt omringad. Nu börjar jag få puls på allvar men knappast läge att fega ur. ;) Frammåt...
Jag har ingen som helst koll på klockan. Omöjligt att jäkta i ett sånt här läge. Sakta sakta steg för steg. Ser grisen men inte bra nog. Måste fram 2m till. Nu blir det bättre men grisen flyttar sig och jag måste ta mig 2m till. Har ca 15m till grisen nästan rakt höger från spåret jag står i men hör en annan gris närmare mer rakt fram. Denna ser jag dock inte så den struntar jag i. Så får jag äntligen läge. Grisen sticker upp huvudet lite extra och jag siktar strax bakom under örat.
Smällen kommer och jag tappar sikten i nån sek. Ser då att en gris kommer nästan rakt mot mig från där den stod som jag sköt på. Vill inte klappa denna ännu så jag tar två snabba steg till höger. Grisen passerar på 2m håll och stannar sen upp snett bakom mig till vänster på 4m håll. Jag tror att detta är den gris jag redan skjutit på och skjuter ett skott till mot den. Grisen tar sig en meter frammåt och lägger sig sen på plats. Puh. Den ligger. Glädje!!! :)
Går sakta fram och kollar på den. Då hör jag fler grisar i det område jag sköt i nyss. Ser havren röra sig lite på ett ställe och jag förflyttar mig försiktigt ditåt. När jag nästan är framme ser jag att det ligger en gris till där och rycker lite i ena bakbenet. Oj då. Första skottet tog där det skulle och grisen hade säckat ihop på stället. Dubblén är ett faktum. Glad i hågen ropar jag till Gillis att det visst blev en dubblé men han är inte alls sugen på att svara. Han har nämnligen vildsvin 5m från sig och har även han fått upp lite puls. Det som vi från början trodde var 1 gris visade sig vara en hel grupp med stora. Efter första skottet stack dem i princip rakt till Gillis. Ikväll har dock inte G turen på sin sida (ännu) och de lyckas komma förbi honom och in i skogen. Vi släpar ut svinen till vägen och lastar in dem i min bil. Klockan är nu 01:47 och vi är heta. Varför sluta när allt stämmer? Vi har ju dessutom bara varit i ett fält ännu och Gillis som inte fått smälla än är sugen som få.
Vi beslutar oss för att köra ett snabbrace i nästa havrefält och knatar dit. Framme vid kanten hör vi inget. Konstigt... De borde varit här nu. Vi går i alla fall ner en sväng på åkern. Traskar på rätt bra faktist. Halvvägs ut så viker Gillis, som går först, av 90 grader till vänster och går ut rätt i fältet. "Vad nu?" tänker jag. Vad vet han som inte jag vet? Jag har ju mina superduperkåpor med förstärkning på mig och måste ju höra allt innan G hör. Men vad gör det. Bara att haka på. Vi går raskt ut en 30m och stannar sen och lyssnar. Tyst...
Men då. Knak. Tissel och tassel. Det kommer grisar ut ur skogen och går rätt ut på fältet mot oss. Där står vi som två fån, eller jag i alla fall för Gillis är kolugn, precis som att han planerat allt. En gris visar sig en bit bort men G tycker inte den står bra till. Då kommer en annan lunkandes på ca 15m. Den går från höger till vänster och jag viskar till G: "Ta den när den kommer fram till gluggen". Precis när jag sagt det blir det dödstyst. Alla grisar stannar och slutar smaska. Jag vågar knappt andas och G står med gevär till axeln och kan inte röra sig en millimeter. Röjde jag oss nu? Tick tack, tick tack. 30 sek senare fortsätter livet på åkern men grisen vänder precis innan gluggen och kommer istället rakt mot oss. 10m. Går lite höger. Viker av mot oss igen. 7m. 5m. Gillis har sett nog och skickar ett paket med bly till grisen. Grisen blir inte alls nöjd med innehållet och skriker till så som bara en gris kan skrika. Skottet tog något långt bak och ett avfångningsskott blir nödvändigt. Skjutsugen som man är, är jag snabbt framme vid grisen och skjuter en bula. Miss.... Skärpning. Iväg med sluggen som gör processen kort via svinkranium. 3 skott och grisaskrik blev för mycket för resterande grisar som alla lämnat fältet. Ännu ett angrepp avvärjt. ;)
Med 3 grisar att ta hand om avslutade vi kvällens/nattens eskapader och åkte till slaktboden. 07:00 svängde jag in på uppfarten hemma, in med alla saker och fixa i ordning. På med kaffe och hämta in tidningen. 07:30 vaknade Elliott och ännu en dag var påbörjad. :)

Jag med mina två. En gylta och en galt. 76 kg och 65 kg LV.
Galten i närbild.

fredag, juli 23, 2010

Havrekulting


En liten rackare åkte i backen i natt. Men för att ta det från början. Fick frågan om att följa med redan i tisdags men var uppbokad. :( Fick vänta hela två dagar tills det var dags igen men den som väntar på något gott...
Vi träffades så sent som 23.00. Känns lite skumt att sitta hemma i godan ro med frugan som vanligt och när hon säger att hon är trött och ska gå och lägga sig så gör en annan sig i ordning för att åka och jaga. Tänkte egentligen sitta vid en åtel mellan 21-23 men Elliott var seg idag vid läggning och snurrade som en helgrillad gris i 1,5 h innan han somnade.
Hur som helst. Jag och Gillis strålade samman vid busskuren och när vi stod och samtalade ringde Ingemar och meddelade att tre grisar gått förbi hans pass mot havren. "Då får de lugna sig i nån timme innan vi går på" sa Gillis. Vi körde upp några hundra meter och ställde bilarna för att gå de 75m till havreåkern. Dagens vapenval föll på Stig då vi förra gången hade några tillfällen då en studsare hade fixat jobbet direkt. Gillis körde fortfarande med sin Marlin. Vi smyger ner från vägen och börjar smyga längs åkerskanten. Ganska snart hör vi det tydliga smaskandet från vildsvin och jag hinner tänka tanken "Yes, here we go again". Jag märker dock att havren är betydligt högre än vetet och vi längre inte kan se grisarna...alls. Havren når mig till midjan i navelhöjd vilket innebär en höjd på ca 120cm. Den mankhöjden är det inte många grisar som når. Vi ser dock att havren är nertrampad här och där och med lite tur lyckas vi kanske se en gris just på en sån yta. Svinen är ca 50m från oss men vi måste komma närmare, mycket närmare. Gillis smyger vidare längs med kanten och jag drar rätt ut i åkern följandes de nedtrampade stigarna. När jag kommit 40m ut står jag och kollar över havren. Ser att det vajar där grisarna står men inte en chans att se dem. Vi har tur med månen som trots att det är mulet lyser upp himlen så att sikten är bra. Rätt vad det är brakar det loss rejält och tre grisar skriker till och rusar bort från oss. Gillis hade haft dem på bara 5m håll och tänkt, "bara tre steg till så har jag skottchans". Första steget går bra men mitt i andra tystnar plötsligt grisarna. Gillis blir stående på ett ben likt Karate Kid och kan inte göra så mycket. Situationen blir ohållbar efter en kort stund och G smyger ner foten på marken. Dock blir det för mycket för svinen som sticker.
Konstigt nog så brydde sig de andra grisarna på fältet inte om de skrikande och flyende grisarna utan dem står kvar och smaskar ljudligt. Vi går vidare. Kort därefter står jag åter och spanar i siktet då en dov knall bryter kvällens festmåltid. Gillis fick två små som kom "småpratandes" ut mot kanten. På bara några meters håll stack den förste ut trynet och det var det sista den gjorde. Detta var startskottet på kvällens träningspass. Två av grisarna sticker rakt ut i fältet och viker sen av rätt mot mig. Jag hinner tänka att snart får jag en gris i knäet. På 2 m stannar de och velar lite fram och tillbaka. Jag backar 1 m eftersom jag står på en upptrampad yta och kommer få skjuta från höften men vill inte få ett "point blank" skott. Jag vet i detta läget ännu inte vad Gillis skjutit på, dvs hur stora dem är men det är inget jag tänker på i stundens allvar. Grisarna backar 1 m men kommer sen fram 2 m och jag känner att nu....nu....nu tittar dem fram. Då väljer dem helt plötsligt att rusa ifrån mig men jag tar upp jakten. Följer de stigar som finns i fältet och hoppas att få en skymt av grisarna. Kommer snabbt underfund med att när dem springer så ska jag springa. När dem stannar så gör även jag det. Dock blir det dödläge då och båda väntar på den andre. Tar jag ett steg så sticker dem men inte långt. Max 10m. Jag försöker trycka ut dem till Gillis men de lämnar inte gärna havren. En lyckas jag få ut som springer i kanten rakt mot Gillis. Jag sätter av inåt fältet så att G ska få fritt skottfält men grisen viker även den av in i fältet och chansen är borta. Rätt vad det är ser jag en annan gris på ca 4 m håll. Dock så står G på andra sidan och jag ropar att jag har en här. G sätter fart åt sidan men grisen är inte långvarig utan sätter fart den med. Så här håller vi på i säkert 30 min innan grisarna skingrat sig. Vi misstänker dock att de fortfarande var i fältet men ville inte springa omkring mer. Svetten lackade och pulsen var hög. En gris låg på skottplatsen och adrenalinkickarna började avta. Vilken jäkla jakt!!!!!!!!
Vi sammanstrålar med Ingemar som tar hand om grisen medan vi sticker till nästa fält. Klockan är nu 02:05. Dock så börjar det regna när vi knatar ut så vi hör inget mer än vattendroppar mot havreaxen. En bit in i fältet går en gris loss på 10 m och vi inser att det inte är nån mening. Vi går dock runt åkern och rundar sen av för kvällen/natten. Känns bra att vi rört om rejält i en ganska stor grupp och hoppas att vi skrämt bort dem för denna säsong.
Min misstanke stämde tyvärr denna gång också. Man får aldrig skjuta nåt när man har med sig nåt nytt på jakten. Denna gången var det de nya byxorna från ITAB (T&P Outback) som skulle jagas in. Får säga att de klarade första provet galant. Regn, säd, björnbärssly som rev men de var hela men inte rena när jag kom hem. Hade dessutom inte släppt igenom något vatten alls så jag är nöjd.
Storleken på grisarna då? Jo, både den som sköts och de jag sprang efter låg på 20-25 kg LV vilket i min mening är den bästa storleken både vad det gäller avskjutning och köttkvalitet.

torsdag, juli 15, 2010

Första


Gillis med kvällens enda byte.

onsdag, juli 14, 2010

Jakt på sädgrisar


Nu på pass, sen smygandes på dem. Har skyhöga förväntningar på denna jaktform. :)
Uppdaterat 15/7.
Originalplanen var att jag skulle sätta mig på ST en stund men när Ingemar ringde 17:43 och frågade om jag ville hänga på och jaga vildsvin i sädesfälten så behövdes ingen tid alls för att fundera. Har hört många prata om denna jaktform och om hur mycket roligare och mer spännande det är än mycket annan jakt men inte haft någon möjlighet att testa tills nu då.
21:30 mötte jag upp Gillis vid deras jaktmarker och han förklarade att där var gris varje kväll och att han kunde garantera att vi åtminstone skulle få se gris. Vi skulle jaga av några vete och ärtfält. Vi började med att jag satte mig i ett torn i en skogsdunge mitt på ett fält och att Gillis skulle gå en runda och se ifall grisarna tryckte i dikena. Jag hörde lite knak från skogen en bit bort men inget i fälten. Precis innan Gillis var framme hos mig hör jag att det kommer ut gris på fältet och börjar äta. Det liksom smäcker till när grisen drar av axen. Misstog det först att vara små knak från skogen men insåg vad det var när jag samtidigt hörde grisen smaska ljudligt.
Rätt som det var såg jag en ljuskägla strax bakom mig. Gillis hade hunnit fram och hade inte hört grisen ännu. Bara för mig att smyga ner och bort. Trots knak och div ljud såhör jag fortfarande grisen äta när jag kommer fram. Vi beslutar oss för att smyga bortåt och se om vi kan komma inom skotthåll. Sagt och gjort. Bara att knata. När vi har ca 25m kvar vågar vi oss inte fram längre för risk att vittringen röjer oss. Gillis berättar regeln: Först till kvarn. Vi ställer oss bredvid varandra och kollar in grisen genom siktet. Jag tycker inte att jag reder ut riktigt hur grisen står men Gillis har klockrent fält och låter sin bygelrepeter skicka skottet. Grisen drar och vi avvaktar. Jag står kvar och dirigerar medan G går fram till skottplatsen. Inget blod där. Jag ansluter och vi kollar omgivningen. Jag går in en bit och sen vänster för att korsa spåret där den gick. Sammanstrålar med G en bit bort och vi börjar dividera om vart den gick. Det gick en gris till på fältet och vi är inte helt säkra på vilken som gick vart. Då säger G plötsligt, "Där är det blod". Vi har turligt nog stannat exakt där blodspåret gick och nu var det lättare att fortsätta. Små luftbubblor i blodet skvallrade att det snart skulle vara över och mycket riktigt, 5m längre in låg den. Galt på 66kg LV. Exemplariskt skott genom bogen. Bara att lyfta på hatten och gratulera Gillis. Grisen ser ni på bild ovan.
Hämta bilen, baxa in och köra bort till nästa fält. Efter att ha smugit en bit in hör vi åter gris. Vi fortsätter till ca mitten av fältet (dock i kanten av det) och hör då att grisarna pustar lite och förflyttar sig bortåt. Vi smyger efter och ser då en gris ca 40m ut. Vi vet inte om det är axen som är högre här eller om grisen är mindre men det är inte många cm som sticker upp av ryggen. Jag är på vippen att trycka av men tycker det är lite väl svårt skott. Vi avvaktar men grisen jobbar sig utåt. Vi försöker då smyga rakt ut men det dånar nåt fruktansvärt och mycket riktigt, det kan inte heller grisarna missa utan dem ger sig av.
Vi avrundar och ger oss av för att ta hand om grisen. Hemma ca 04:15 till en väldigt orolig fru som inte fick svar på något av sina 13 samtal och 3 sms. Inte bra att stänga av ljud och vibrator och sen glömma meddela status när man jagar svin. :( Lovar bättring till nästa gång.
Tusen tack till Gillis (och Ingemar) som bjöd med mig. Nästa gång vet jag vad som väntar.
PS. Nu har jag några klövar till dig Kent.

torsdag, juli 08, 2010

Omringad av grisar och stirrande uggleungar

Dåligt med nya bloggade bilder nu men känner att jag ändå får skriva av mig lite för sitter i soffan och kollar på VM gör jag inte. ;)
Har suttit och vakat åtminstone 3 gånger sen jag sköt sist men det var lugnt de första två gångerna. Min tidigare princip att aldrig använda myggmedel på passet har jag ju nu skrotat vilket gör att det blir något mer behagligt att vänta i natten....
I måndags kände jag mig sugen att ta en sittning på ST då vi nog inte suttit där sen Kalle sköt sist den 29:e Mars! :O Just denna kvällen hade faktist utetemperaturen sjunkit något och låg inte på mer än 17 grader. Riktigt torrt i marken är det nu också så det frasar och knakar rejält när man går genom skogen. Kändes som mission impossible att smyga så jag knatade på. Framme vid tornet 21:45 hör jag det nu så vanliga fnysandet och en gris ger sig iväg strax nedaför tornet. Fint! Då är dem ute ikväll. Klättrar upp i kojan och blir lite förvånad hur lätt den vanligtvis blytunga dörren är. Torr som fnöske och helt upprutten. Jag blir faktist uppriktigt glad varje gång den inte trillar ner när jag öppnar. Dessutom sitter den bara på ett gångjärn då det inte längre finns något att fästa ett andra gångjärn i. Det roliga i kråksången är att vi pratat om att det är dags att byta ut tornet i två år nu men jag gissar att det inte blir av förrän någon av oss ligger i rasmassorna efter att det har rasat.
Nåväl. In i tornet, kudden på stolen (så jag får bra skjuthöjd då stolen är inställd för långeman), bössan lutandes i hörnet, kikaren på stolen bredvid och njuuuut. Alltid lika skönt när allt är på plats (inklusive jag själv) och man bara ska vänta.
Tar upp telefonen för att messa om den bortskrämda grisen då det flaxar till i slänten. En uggleunge sätter sig på en stor sten ca 10m ner i slänten. Häftigt. Är inte speciellt bortskämd med att få se ugglor, varken stora eller små, så jag tycker det är jättekul. Då flaxar det till igen och en till kommer glidande och sätter sig på en pinne bredvid. Nu jäklar. Två på samma gång. Upp med kikaren och kolla. Då flaxar det till igen och en tredje (!!) kommer och sätter sig först på den andra men inser att det inte funkar och hoppar då ner på pinnen framför den andre. Nu är man glad. Verkar som att de ser att jag flyttar mig lite i tornet för alla tre sitter och vrålglor rakt på mig hela tiden med huvudena sicksackandes i sidled på ugglevis. :) De sitter kvar en bra stund så jag fortsätter skriva på smset, nu med sällskap. Då börjar det knaka nere i kärret och gris är på väg in. En ensam rör sig sakta mot mig och jag får snabbt avsluta smset och göra mig redo. Dock verkar grisen vika av och gå iväg från mig så jag får gå ner i stridsberedskap. Man kan väl säga att detta var början till den grissafari som det blev denna kvällen för ända fram till 01:15 hade jag gris framför, bakom, till höger och vänster om mig. De var så nära tornet bakom mig så jag undrade om de skulle göra mig sällskap inne. Hörde stora grisar som bråkade kanske 40m från mig och även andra som kom i olag med varandra och sprang förbi på bara 30-40m, dock utom synhåll. Det dånar rätt rejält då ett par stora grisar tar sig fram snabbt genom skogen. Jag hade en grupp om 3-4 som gick i en lov på 270 grader runt mig och sen tillbaka och bort. Vet inte om det fick vittring av mig men det vore konstigt annars med tanke på kvällens parfymering. Jag såg grisar vid 3 tillfällen men ingen som stod still många sekunder och heller inte där vi vill ha dem vid skott. Ingen gris var framme på åteln vilket jag tyckte var mycket märkligt men som senare skulle få sin förklaring. Jag hade ett par som bökade väldigt nära i åtelgläntan på bara 20m men som hade en massa sly framför sig så jag såg dem inte alls. Frustrerande!!
Kan säga att jag var väldigt aktiv inne i kojan. Fick ju sitta beredd med Stig nästan hela tiden och konstant byta glugg då grisarna rörde sig snabbt runt om. Väldigt svårt att höra exakt hur dem rör sig med hörselkåpor på (inte på grisarna utan på mig). Ljudet studsar lite konstigt inne i kojan och ibland när dem är bakom så låter det som att de är snett framför.
Som sagt, vid 01:15 fick det vara nog. Skulle ju upp och jobba som vanligt dagen efter så de svin som var i närheten fick helt enkelt skrämmas iväg då jag gjorde iordning mig och gick till bilen.
Oj vad tiden går snabbt när man har kul.
I tisdags var Kalle och jag uppe för att röja vid åtlarna och samtidigt ha lite underhåll på automaterna. Döm vår förvåning då båda automaterna var ur bruk. Den ena var förståelig då det var den som hade åkt i backen ett par veckor tidigare och styrbatteriet var rostigt och glapp. Då förstod jag även varför grisarna inte gått fram till åteln för att äta.
*******************************************
Notis: Nicke har erkänt sig ha fel!! :o
En annan kille i närheten hade också haft misstänkt skadegörelse på sina åtlar med välta automater men han hade sett på åtelkamerabilderna att det var en stor gris som vält dem.
Case closed!
*******************************************
Den andra automaten hade helt enkel nollställt sig och utfodrade inte trots nya batterier. Vi har dessutom exakt samma beteende på vår tredje åtel. Vi kör med Accufeeder automater och inte haft problem med dem innan men nu. Alla verkar strula. Två nollställer sig och den tredje sackar efter 5 minuter varje dygn. Skumt är det. Det är dessutom olika åldrar på alla tre men strulen kom samtidigt. Dags för test av nytt märke??
Hur som... Kalle och jag röjde friskt, tjärade på och majsade ut så nu är det som det ska igen.
Får se om det blir ny sittning till helgen...