söndag, oktober 30, 2011

Patriks första rådjur

Äntligen kom jag iväg på lite smygjakt. Har funderat några veckor på denna form och var härom dagen på ÖoB och köpte några billiga sockar för ändamålet. Vinden har varit från fel håll ett tag men idag skulle det funka. Ställde dubbla klockor (mobilen och en radiosändarstyrd) på 04:40 då jag tänkte komma iväg 05:30, vintertid. Mobilen har visat sig ställa om tiden ibland så den litade jag inte riktigt på.
Klockan ringde och jag gick upp. Bryggde kaffe och fixade lite. Slängde ett öga på ugnen. 05:02. VA?? Koll på mikron, samma tid. Det var som faan, ställer dem om sig automatiskt?!? Om jag inte mindes fel så fick jag ställa om dem sist.
En sista koll fick bli bilen som jag är helt säker på att den inte ställer om sig själv. 05:04. Pust och stön. Vad ska jag göra en hel timme extra?? Absolut ingen mening att lägga sig igen.
Efter att ha slöat omkring ett bra tag kom jag iväg 05:20. 5 min från där jag ska ställa bilen stannade jag och käkade frukost och väntade på att det skulle ljusna lite.
På med kammo-paltorna, ansiktsmask, handskar och 5 par sockar och sen iväg sista biten. Parkerade och smög ner 150m till Boken. Där stod jag 10 minuter och bara lyssnade.
Dimman låg tät och allt var tyst.
Tanken var alltså att i bara strumplästen smyga runt och se ifall nån ko m kalv eller svin stod bra till för lite blyförgiftning. Måste erkänna att denna form var näst intill helt ljudlös. Helt underbart att bara tassa fram utan att behöva hoppa mellan grästuvor och mossar. Visst fasen blev jag blöt efter bara några minuter men kall blev jag inte.
Jag smög mig vidare upp mot Toppatornet och vidare ner mot sjön. Inga djur visade sig och jag hörde inga knak heller. Vid sjön tänkte jag vända men fortsatte genom skogen tillbaka utan att se nåt. Klockan skvallrade om att det var dags att ge upp (07:51) och jag gick tillbaka till bilen. Hämtade ryggan och kängor och tog pass 50 meter från s-kurvan. När jag bytte strumpor ångade det om foten trots att alla 5 paren var blöta på undersidan. :)
Nicke gick igenom hela såten utan ett enda upptag. Ingen av dem tre passkyttarna hade sett nåt och inte jag heller. Vi bröt för en fika och ställde sen om för att trycka igenom en mindre del. Noll!! Skumt att inte se ett vilt på så länge.
Vi packade ihop och skulle till nytt ställe, Udden. Jag tog båtplatserna, Kalle svackan och Pata i granet vid svackan. Kocken hängde på Nippe och tog ett halvt bakpass.
När alla var på plats ropade N att han släppt Pella. Nästan omgående ekade skallen genom skogen och det var jakt. Äntligen.
Efter vad som kändes som max 30 sek small det. Yes!! tänkte jag. Måste varit N som fick dem rätt på sig.
Pang igen...
Och pang!!
Hmmm. Finns en som kör med halvautomat idag och det var Pata. Nice... :)
Drevet gick vidare och kort efter gick det förbi N som gjort patron ur och tagit av sig kåporna. Hmmm nr 2. Och han ska vara "åldermannen" i laget. ;)
Pella drev super och det gick vidare förbi Kocken som valde "fel" kulle att stå på. Han fick välja mellan två och naturligtvis gick det ut 70m från där han stod.
Vi samlades och gratulerade Patrik till hans första rådjur. Han hade kört säkert och dragit nåt extra skott tills djuret låg. Rätt tänkt ifall man inte är helt 100% på hur första eller andra skottet tagit. Från första till sista skottet hade rådjuret inte tagit sig mer än ca 20m. :)
Även passning tillhör skyttens uppgifter och Pata fick kavla upp ärmarna.

Glad skytt!

Millis anslöt och kocken fick ta Boss.



In med rået i bagaget och bort till ny såt. Traket skulle tryckas igenom.
Min lott föll på Möllrastycket.
Nippe gick med både Pella och Boss (Basset Griffon och Jack Russel) och efter en liten stund gick drevet igång.
- "Nu driver Pella rådjur, pass opp" hördes i radion.
Jag gjorde mig redo med kåpor och kombi då jag ser en älg kliva ut mot ängen där jag sitter. En ko travar rätt ut. Jag sitter och ber en stilla bön om att det ska komma en kalv i släptåg men det förblir tomt. Kon stannar mitt på ängen och kollar läget innan den springer vidare mot det håll jag kom från till passet. 10 sek efter kommer Pella (!?!?) och Boss skallandes. Första gången jag ser Pella driva älg. :)
Boss stannar i kanten och Pella driver efter men struntar i den efter en kort stund. Båda hundarna kommer åter till N men det blir inget mer i den såten.
Vi avrundar och jag lyckas hålla den nya tiden jag meddelat frugan 1,5 timme tidigare. :) Alltid något...

Smygjakt i gröt


Dock börjar dimman lätta nu.

lördag, oktober 15, 2011

Jakt igen


Grannlaget (Robert) har precis fällt en fin gris och omsläpp på gång. Spännande!

måndag, oktober 10, 2011

Repris från förra året.

Då var det det äntligen dags för årets älgjakt. Tilldelningen i år var "bara" pottkalvar och då vi inte sett en enda kalv på åtelkameran vid saltstenen var väl förväntningarna på älg rätt låga. Hoppades däremot att få se nån vuxen älg.
I år hoppade vi över lottningen av passen. Vi har två nykomlingar som inte har helt koll på gränser och dylikt och dessa behövde få relativt enkla pass gällande just dessa attribut. Därför var vår jaktledare enväldig passutdelare och min lott föll på Brånet. Passet heter egentligen Fattiggårdsbrånet men då vi ungdomar är lite lata har det blivit Brånet istället. :)
06:00 var tanken att jag skulle ställa bilen och börja smyga uppåt men min ovana trogen så var jag 28 minuter sen trots att mobilen surrade redan 04:30.
Ca 06:50 var jag framme vid tornet. Inga nattslag över vägen som skvallrade om älg i området. Då hade ändå Nippe sladdat vägen kvällen innan...
Jag satte mig tillrätta och började plocka fram alla prylar som MÅSTE vara framme. Kikare, mobilen, macklådan, juiceflaskan, kaffetermosen, snytpapper och hörselkåpor. Tur jag satt bra på en bred bänk. :)
Efter ett par mackor och en kopp kaffe började jag få upp lite värme och det kändes allmänt bra. Ni kanske undrar över vilt delen, spana av hygget, lyssna osv? Jodå. När jag kom upp i tornet så var det precis att jag inte kunde se speciellt mycket och redan efter 5 minuter började det ljusna och fixa till sig. Inga djur fanns i närheten och även dem andra i laget hade det lugnt hos sig.
Vid 07:35 rapporterades det om get med dubbelkid. 08:09 släppte Ingemar hunden och ganska omgående var det jakt.
08:56 hade Nippe också get m dubbelkid. Jag undrade vart dessa höll hur den 1:e Okt??
08:59 hade en gris sprungit över Jordgubben hos Kocken. 09:10 skymtades en räv.
Men andra ord, rätt mycket vilt som började synas på passen. Samtidigt så drev Rhina älgar. Först österut, sen syd ner till Kalle som höll på att bli översprungen av en fin 6:a. Han fick dock inte möjlighet på den kalv som gick med trion.
Pata hörde älgabraken när dem passerade 90-graders kurvan och fortsatte, nu västerut, tillbaka. Kente tog nytt pass och lyckades efter en stund se tjuren passera på 30 meter. Kan ge mig fasen på att den visste den var fredad!!
Nu var gänget på väg norrut och då visste jag att det fanns goda chanser att det skulle leta sig fram till mig.
Efter en stund börjar jag höra hundskall och vid 10:16 är det rätt nära, rakt söderut. Jag börjar pilla lite på Stig och sätter kåporna över huvudet.
Hör ett knak. På med kåporna. Strax efter ser jag en älgko komma genom skogen. Inte på väg ut mot hygget utan liksom bakom mig för att passera genom skogen. Skit också. "Där kommer jag ju inte kunna skjuta" tänker jag.
Då kommer jag på att Nippe röjde en superfin skjutgata rakt bakom tornet och jag får in Stig mellan stolparna och skruvar ner förstoringen på siktet. Här ser ni vad jag såg. Älgarna kom från höger och skulle passera ca 70 m bort.

Jag kollar genom siktet och tänker att när kalven passerar så får den en bula. Kon kommer fram i gatan och stannar mitt i. Kalven kommer ikapp och sticker fram huvudet. Nu vet jag att skjutgatan är en älgko och ett kalvhuvud bred. :)
Bara inte kalven går bakom kon. Båda tittar åt mitt håll men dem kan inte se mig bakom Stig. ;)
Kon sätter fart igen och det blir en liten lucka till älg j.r. Den börjar gå framåt och kommer in mitt i gatan när jag skickar en Barnes X.
Både ko och kalv gör en 180 gradare och jag ser båda springa tillbaka. Ser en älg till som jag då tyckte var en ko/kviga till. Alla försvinner utom synhåll men dem verkar inte ha bråttom. Jag ser älgar dyka upp lite här och där och dem tar sig längs hygget norrut. Då ser jag att en av dem är den stora fina sexan vi sett på åtelkameran. Känner igen utlägget på hornen som jag studerat tidigare. :)
Ser även en ko som följer tjuren och båda stannar till då och då. När dem tagit sig längst bort på hygget och jag ser att ingen kalv kommer efter så vet jag att den ligger. Skottet kändes riktigt bra och kalven gick ju bara sakta frammåt när jag krökte fingret.
Under tiden älgarna förflyttade sig ropade en del på radion och undrade vem som skjutit och nu kunde jag äntligen anropa alla och meddela att jag skjutit på en kalv.
Då jag inte sett den falla ställde vi om passkyttar och Nippe och Ingemar kom upp med Rhina. Jag fick snällt krypa upp i tornet när dem gick fram och kollade skottplatsen. Direkt sa N att här ligger det lungblod. 5 meter bort var kommentaren: "Här är det mycket blod" och 5 sek senare kom det förlösande "Där ligger den".
Den hade inte gått mer än 40-50m och föll precis utanför mitt synfält


.

Passningen fick blir lite utbildning för våra elever och sen tog vi långfika/lunch.
Efter att ha samlat krafter så var det dags att släppa igen. Nya pass fördelades och då jag skulle sticka strax så fick jag ett vägpass. Kente som skulle in vid Tjädertallen var strax ovarför mig.
När jag satt i bilen och fixade rapporterade Kente att han skrämt ko m kalv på väg till passet. Snabbt var hundförare på plats och naturligtvis kom upptaget omedelbart. Från mitt pass hörde jag hunden nära och tänkte att detta kan ju inte vara sant. Kommer dem hit så smäcker jag älg nr 2. Som "tur" är fortsatte det parallellt med mig och en bit söderut passerade det vägen. Klockan slog 14:30 och min jakttid var slut. Bara att tacka för mig och smita hemmåt.
Fick nyss en bild från Kocken på utgångshålet. Kulan hade missat båda bogarna så det blev inte mycket som fick slängas. :)



Nya tag imorrn.

Stig har talat


söndag, oktober 09, 2011

91cm och 6 kg


Summa GF 2011.
Jag: 6 små gäddor
Nicke: 5 gäddor med topp på 83 cm och 4 kg.
Tony: 6 gäddor med topp ovan.

Lördagen var riktigt dåligt fiske men då det var nya vatten för oss inser vi nu efteråt att vi låg helt fel. Söndagen hade egentligen inget bra fiskeväder men vi hade det kanon och låg i stort sett på samma ställe hela dagen och hade det allmänt bra. Hugg då och då och gassande sol. :)
Fel dag att bara ha med flytoverall.

Idag går det bättre.


Nicke med sin största.
Helt säker på att det var denna som var efter mitt drag 2 min innan. Kände liksom igen den i vattnet. Men mina prylar var inte heta nog. ;)

lördag, oktober 08, 2011

Gäddfestivalen 2011 har börjat


Kraftig dimma i morse som först nu börjar lätta

tisdag, oktober 04, 2011

Pancettan klar. Succé!!


Vildsvinskarrén åkte ju i baljan den 17:e Sept och jag vände biten varannan dag. Såg till att alla örter hamnade ovanpå och att det var saltblandning överallt. Jag hade ju faktist modifierat receptet något då min köttbit var något mindre så istället för 500g salt blev det 400g. Även resten av ingredienserna minskades enl samma mått.
Pancettan skulle enligt recept hänga i ca 10-14 dagar. Efter en vecka tryckte jag på den och tyckte minsann att den var stum rakt igenom. Lät den ändå ligga en dag till innan jag tog upp den ur det bad som bildats av all vätska. Torkade av med papper och kapade till en bit för provsmakning. Man skulle ju faktist kunna käka den direkt enl receptet. Första biten var som en hård extremt salt sak som man liksom inte kunde tugga sönder. Skar något längre in men det var fortfarande hårt och väldigt salt. Jag förbannade mig lite för att jag inte tagit upp biten dagen innan men läget var som det var. Efter en stund då saltsmaken lagt sig lite fick jag faktist en angenäm smak i munnen så nåt fanns där i alla fall.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med pancettan så jag drog en slaktkrok igenom och hängde upp den i taket i garaget som höll ca 15-16 grader. Jag märkte efter ett tag att det droppade mycket vätska och tänkte att det salt som var på utsidan drar till sig fukt från luften så jag sköljde av hela biten noga med vatten och torkade av igen och sen ut i garaget. Där fick den hänga i brist på annat.
Igår fick jag nog. Då hade den hängt 9 dagar och det var ju ganska varmt i garaget så jag tyckte att jag får nog kapa till den i mindre bitar och frysa in så kan man ta fram och använda som smaksättare i grytor o.dyl.
In med pancettan i köket och börja skära upp bitar på en 3-4 cm. Såg då att den ju faktist såg rätt trevlig ut en bit in och skar upp en tunn skiva att smaka på.
Oj oj oj!!!! Snacka om förvånad jag blev. Borta var den starka saltsmaken. Borta var hårdheten. Nu hade jag en välsmakande och mör bit i munnen och jag ville bara ha mer. Smaken påminde lite om typ parmaskinka fast med mer smak. Direkt var jag tvungen att testa med lite rödvin och det passade ju det med.
Wilma ropades in och fick smaka. Smaken föll även denna lilla gourmand i smaken och hon ville ha mer.
Sista provet var naturligtvis att låta Anna testa. När hon trött kom hem från jobb och mathandling runt 21:00 fick hon en smakbit. "Oj vad gott". Say no more. Case closed! :)
Nu måste jag skjuta fler vildsvin.