onsdag, februari 24, 2010

Denna gång gick det bättre


Efter att ha provskjutit studsaren i helgen så visste jag att det inte var den eller kikarsiktet det var fel på vid senaste bomskjutningen. Kan nog skylla på mycket men i slutändan landar det ändå på dåligt skytte. :(
Nåväl. Beslöt mig igår att ta mig upp på hästen igen och var på plats kl 19:03. De har under de senaste veckorna visat sig vara framme tidigt så jag ville kolla den teorin. 19:06 gick foderautomaten så allt kändes väldigt bra. Hade nästan förhoppningar om att de skulle komma rusande när de hörde automaten men så dumma var de inte.
Bra ljus ikväll och det fläktade på lite då och då. Vinden skulle ligga så att min vittring skulle gå precis till höger om åteln (teoretiskt) men det verkade som att vinden snurrade friskt. Ömsom låg den rätt i ansiktet, ömsom från vänster. Bara att hoppas att den inte snurrade för mycket.
Tiden gick och kylan gjorde sig påmind. Kollade klockan, 21:33. Tänkte att jag försöker hålla ut till 22:00, sen får det vara bra.
Plötsligt tycker jag mig se en rörelse ner till vänster i slänten i en öppning mellan träden. Tittar ner men det är tomt. Då kommer en gris liksom svävande in från vänster och sen en till.
Nu ser jag även den första lite längre fram och de är vaksamma. Stannar upp och väntar lite. Trots att jag tittar rakt på dem (ca 15m mellan oss) och har hörselkåporna på med förstärkning hör jag inte ett knyst när de rör sig.
De tre små grisarna går 5m och stannar igen. När de går igen lyfter jag bössan. Då stannar de och jag får sitta med geväret i luften blick stilla och hoppas att de börjar gå igen.
De fortsätter fram och jag gör mig redo.
Lampan tänds på åteln när de kommer tillräckligt långt fram men de bryr sig inte om skenet.
Går fram och börjar äta lugnt och fint. Sitter och kollar på dem i ca 5 minuter tills jag får bra läge och skickar då iväg en bula. Grisen skriker till och sätter fart. Alla grisarna sticker åt varsitt håll och jag blir osäker på vilken jag skjutit på. En pustar, en annan frustar. Ljuden avtar och det blir tyst.
Jag är inte nöjd med skottet och tycker att det i avtrycket liksom hade fastnat, som att trycket hade fryst fast lite lätt vilket gjorde att skottet inte gick precis när jag trodde det skulle gå.
Packar ihop och går ner till åteln. Blir glad när jag ser att det är en väldigt bra träff och att det är rikligt med blod, både på skottplatsen och i löpan. Står och lyssnar lite men hör inget och börjar gå efter grisen. Efter ca 40m ligger den mot ett omkullfallet träd på magen. Ser faktist levande ut så jag blir lite nervös och gör mig redo med Stig A. Jag rör mig sakta runt den och petar till grisen med foten bakifrån. Inget. Puh...
Det blir dock lite kämpigt att släpa grisen till vägen. Ca 50cm snö i slänten den ligger i och uppförsbacke till vägen.... Fick bra puls av den träningen.
Vågen stannade på 54kg med mycket snö i pälsen så det var en bra årsgris.
Kom inte i säng tidigt denna gång heller.

onsdag, februari 17, 2010

Skit också...

Ikväll tyckte jag det var dags att ta en sittning på svinen igen. Tänkte egentligen sätta mig 18:00 men det blev istället 20:00. Precis framme vid tornet hörde jag en gris flåsa nere i slänten men det var inget att bry sig om. Hade den fått nys om mig så kunde jag inte smyga mig in i kojan och räkna med att den skulle komma fram.
Jag hörde dock efter en inte så lång stund att gris var på väg in. Tyckte jag hörde prassel både rakt fram och ner till vänster.
Plötsligt hörde jag en gris rätt nära mig rakt fram som började vädra/flåsa högt. Så högt att jag tänkte att den måste vara väldigt nära men jag såg inget.
Strax efteråt hörde jag en gris klia sig mot ett träd och sen var det lugnt en stund till. Vid 21:00 hör jag åter en gris klia sig och nu låter det rätt nära rakt fram. Ser inget men börjar undra varför tjärträdet är så tjockt nertill. Gris!!
En ensam gris (årsgris i samma kaliber som den jag sköt sist) har smugit sig fram och håller nu på och gnider sig för fullt mot trädet.
Lyckas smyga upp bössan och tar sikte. Den börjar gå åt höger lugnt och stilla och stannar till då och då. Efter några meter får jag klockren bredsida. Jag har rödpunkten på för att lättast kunna sikta och när jag har punkten mitt i bogen går skottet. Efter ca en sek "återfår" jag synen efter mynningsflamman och ser då grisen sticka till vänster, samma väg som den kom. Hör den frusta högt två gånger och sen en gång till lågt.
Tänker att då har den lagt sig och att jag hörde sista sucken.
Går ner till skottplatsen för att ta upp spåret och hittar inget alls......
Inget blod. Inget hår. INGET!!!!!!!!!!!!!
Går omkring lite åt det hållet den sprang men fortfarande inget. Ringer då jaktkamraten Ingemar som får slita sig från OS sändningarna och komma till undsättning med sin jämthund.
Vi tar upp spåret och hunden visar vägen. Vi går omkring i området där jag hörde grisen frusta men det är fullt med andra spår så det är lite svårt att se vilket som tillhör grisen jag sköt på. Efter ett tag har vi gått omkring rätt mycket utan att hitta så mycket som en droppe blod. Vi hittar dock väldigt färska språngslag som måste varit från "min" gris. Vi följer dem dessutom bakåt upp till åteln. Fortfarande inget blod. Långa fina skutt dessutom som inte indikerade på nån skada.
Efter mycket om och men konstaterar vi att det måste varit en ren bom. Om det varit träff någonstans så hade vi sett blod på antingen marken i snön eller på träd och buskar som grisen passerat. En 30-06 Norma Oryx 13g träffar inte en gris utan att lämna spår.
Om det varit träff genom pälsen skulle vi hittat hår på skottplatsen men inte ett enda strå hittade vi och då var jag säker på vart grisen stått vid skottet så när som på en meters radie.
Grisen tog sig även fram utan problem så vi är säkra på att det var en helbom.
Bra för grisen, uselt för mitt självförtroende.
Kom att tänka på ett TV program på Discovery som heter "Jag borde varit död".
Överst på listan ligger nu ett besök till skjutbanan!
Man missar liksom inte på 30meter...trodde jag. :(

fredag, februari 12, 2010

Slakt på schemat

Idag har jag varit hemma för vård av barn. Elliott hade fortsatt feber och det föll på min lott att stanna hemma. När det så var dags för honom att sova middag så passade jag och Wilma på att flå vildsvinet som nu har hängt färdigt. Det blev lite flåskola för Wilma och hon verkade tycka det var intressant. Som vanligt ställdes 100 frågor.

måndag, februari 01, 2010

Äntligen lön för mödan


Något irriterad över att jag kom iväg för sent hemifrån gick jag mot åteln. Ca 50m innan tornet såg jag färska bökningar i dagens nysnö och svor för mig själv att de redan varit där, kanske till och med så att jag skrämde dem på väg ut.
Satte mig dock tillrätta i tornet och gladde mig över hur mycket tystare det var när jag flyttade fötterna på golvet. Hade nämnligen borstat ut en massa snö och torra löv dagen innan.
SMSar polaren att nu jäklar är det sådär tyst igen.
Efter ca 25 min hör jag några dova grymtningar nere från kärret till vänster och strax även lite skrap. Sitter och tittar ner i slänten där jag antar att de ska visa sig när som helst då jag ser en rörelse i ögonvrån. Kollar rakt fram mot foderautomaten och ser att 3 grisar redan sprungit fram, helt ljudlöst. Snön dämpar verkligen effektivt!
Faktumet att de är flera gör att jag kan smyga upp Stig A rätt lätt och kolla in dem. De verkar vara rätt jämnstora och siluetterna syns tydligt mot snön.
Är på vippen att avfyra vid några tillfällen men grisen rör sig och jag får avvakta.
Slutligen ställer sig en gris perfekt och Stig A vrålar till. Hinner se att en gris sticker rakt vänster och hör hur en frustar högt hela tiden när den springer iväg. Börjar fundera på om jag fått en rikoschett som träffat ytterligare en gris.
Tittar ner mot åteln och ser att det ligger en gris ca 8m från där den stod när jag sköt.
Avvaktar lite och går sen ner. Kollar noga i snön så att det inte går några blodspår åt det hållet jag hörde frustandet men kan konstatera att det bara är ett spår och det leder rakt på grisen.
En årsgris, gylta på 40kg LV. "Obduktionen" visar att hela hjärtat är pulveriserat.
Frugan måttligt glad över att jag plötsligt använder vårt garage som slakt och mörningsutrymme istället för hos jaktledarn som vanligt. :)