Skit också...

Ikväll tyckte jag det var dags att ta en sittning på svinen igen. Tänkte egentligen sätta mig 18:00 men det blev istället 20:00. Precis framme vid tornet hörde jag en gris flåsa nere i slänten men det var inget att bry sig om. Hade den fått nys om mig så kunde jag inte smyga mig in i kojan och räkna med att den skulle komma fram.
Jag hörde dock efter en inte så lång stund att gris var på väg in. Tyckte jag hörde prassel både rakt fram och ner till vänster.
Plötsligt hörde jag en gris rätt nära mig rakt fram som började vädra/flåsa högt. Så högt att jag tänkte att den måste vara väldigt nära men jag såg inget.
Strax efteråt hörde jag en gris klia sig mot ett träd och sen var det lugnt en stund till. Vid 21:00 hör jag åter en gris klia sig och nu låter det rätt nära rakt fram. Ser inget men börjar undra varför tjärträdet är så tjockt nertill. Gris!!
En ensam gris (årsgris i samma kaliber som den jag sköt sist) har smugit sig fram och håller nu på och gnider sig för fullt mot trädet.
Lyckas smyga upp bössan och tar sikte. Den börjar gå åt höger lugnt och stilla och stannar till då och då. Efter några meter får jag klockren bredsida. Jag har rödpunkten på för att lättast kunna sikta och när jag har punkten mitt i bogen går skottet. Efter ca en sek "återfår" jag synen efter mynningsflamman och ser då grisen sticka till vänster, samma väg som den kom. Hör den frusta högt två gånger och sen en gång till lågt.
Tänker att då har den lagt sig och att jag hörde sista sucken.
Går ner till skottplatsen för att ta upp spåret och hittar inget alls......
Inget blod. Inget hår. INGET!!!!!!!!!!!!!
Går omkring lite åt det hållet den sprang men fortfarande inget. Ringer då jaktkamraten Ingemar som får slita sig från OS sändningarna och komma till undsättning med sin jämthund.
Vi tar upp spåret och hunden visar vägen. Vi går omkring i området där jag hörde grisen frusta men det är fullt med andra spår så det är lite svårt att se vilket som tillhör grisen jag sköt på. Efter ett tag har vi gått omkring rätt mycket utan att hitta så mycket som en droppe blod. Vi hittar dock väldigt färska språngslag som måste varit från "min" gris. Vi följer dem dessutom bakåt upp till åteln. Fortfarande inget blod. Långa fina skutt dessutom som inte indikerade på nån skada.
Efter mycket om och men konstaterar vi att det måste varit en ren bom. Om det varit träff någonstans så hade vi sett blod på antingen marken i snön eller på träd och buskar som grisen passerat. En 30-06 Norma Oryx 13g träffar inte en gris utan att lämna spår.
Om det varit träff genom pälsen skulle vi hittat hår på skottplatsen men inte ett enda strå hittade vi och då var jag säker på vart grisen stått vid skottet så när som på en meters radie.
Grisen tog sig även fram utan problem så vi är säkra på att det var en helbom.
Bra för grisen, uselt för mitt självförtroende.
Kom att tänka på ett TV program på Discovery som heter "Jag borde varit död".
Överst på listan ligger nu ett besök till skjutbanan!
Man missar liksom inte på 30meter...trodde jag. :(