Det var i vanlig ordning jag, Gillis och Tony som skulle jaga. Tankarna förde mig genast till ett av barnens favoritprogram, Supertrion. Dock var det bara Tony som skjutit något i säden i år så Gillis och jag var bra sugna.
Jag hade tidigare under dagen konstaterat att dem senaste dagarnas regniga kvällar var bortblåsta och prognosen lovade 19 grader, 3 m/s från Syd och klart väder. Två sms senare så var kvällen planerad.
Vi tyckte att den uppsättning vi kört med tidigare fortfarande borde funka så Gillis smög bort till mötesplatsen, Tony tog sprutspåret i mitten och jag högerflanken. Redan innan i bilen på väg till busskuren noterade jag första felet i väderprognosen. 15 grader visade tempen då. Kände mig faktist genast lite frusen när jag kommit på plats strax innan kullen i veteåkern.
Vinden var lömsk. Prognosfel nr 2. S var VSV i början för att sen bli helt vindstilla, vrida runt mot NO och till sist SO. Kändes inte helt bra ifall det skulle bli till att smyga.
Där stod vi alla tre och ljuset dalade sakta. När vi stått still en bra stund så tyckte jag mig höra något mot skogen till. Kanske var det bara mitt undermedvetna som spelade mig ett spratt då jag behövde röra mig för att få upp kroppstempen. Jag smög sprutspåret upp men där var det lungt. Hörde faktist smaskande åt Tonys spår till men misstänkte att det var långt ner och hoppades att det skulle röra sig mot oss så småningom. Jag smög tillbaka men stannade efter 20m. Nu hörde jag definitivt prassel och smask ovanför Tony men närmare. Stannade och hoppades det skulle komma närmare. Det gjorde det inte.
Tony hade inte hört ett smack fick jag höra senare så det vete fasen om det var något över huvud taget.
Jag lugnade mig och lyssnade. Hörde smask från tre håll i åkern. Dock inget i mitt sprutspår och med den vinden som var och supertyst så skulle det vara omöjligt att ta sig fram tvärs över åkern.
Vid ett tillfälle var det faktist en gris som liksom röt till mot ett par andra mindre grisar som mer skrek. När den store grisen tog i var det inte nådigt. Ett riktigt grovt och dovt grymtande som jag inte kan tänka mig kom från något annat än en bra stor gris.
Vid midnatt tröttnade vi faktist lite. Inga grisar ville åt vårt håll så vi bytte helt enkelt åker till en annan med vete. Den vid busskuren.
Då vi kom fram till åkern hörde vi knäpp och smask från ena hörnet så det var bara att ta kanten och "ta oss fram tysta som möss" som Gillis sa. Första biten gick lätt då vi gått där en gång tidigare och trampat ner lite. Sen började det låta lite mer men inget som störde vildsvinen. Dem hade fullt upp med att tugga och svälja. :) Vi stannade då och då och lyssnade en stund för att försäkra oss om att det inte var några kultingar runt någon av grisarna men det var bara di store ute ikväll.
När vi kommit in på skjutavstånd radade vi upp oss och jag och Gillis som hade kula körde "först till kvarn". Jag såg en gris mot skogkanten till där ryggen syntes bra och huvudet stack upp. Avstånd ca 40-50m. Såg i ögonvrån att Gillis tvekade lite men jag hade rödpunkten fint en liten bit över mitten på grisen och skickade en present med avsändare Classic kombi. Sekunden senare såg vi inte någon gris alls kvar i fältet och avancerade snabbt fram mot där grisen stod. 15m innan skottplatsen såg vi att veten vajade misstänksamt där grisen stått. Väl framme drog Gillis ett avfångningsskott och grisen var helt färdig. Underbart!! En fin galt med ca 4cm betar framme MEN bara 63 kg LV??? Vi dividerade huruvida det var en unggris eller om den var sjuk men kom väl inte fram till något vettigt. Kanske någon snäll läsare som har en teori att dela med sig av?
Jag tyckte i alla fall att en gris får inte så stora betar dem första 2 åren och trodde att den var åtminstone 3 år. Hade dock ingen förklaring alls på vikten.
Här är jag i alla fall, glad i hågen. Tur att grisen valde ett ställe där inte veten var så hög.
Närbild på huvudet. Tycker inte att jag brukar se den där upphöjningen av läppen vid övre beten på yngre grisar.
Efter utsläpning drog vi bort till havreåkern för att se ifall dem börjat komma ut där. Tyckte vi hörde smaskande nere i hörnet men när vi kom närmare var det tyst. Dock så när vi nästan var framme vid den stora eken stack ett skrämt djur iväg från den vall vi gick på parallellt med åkern. Tror det var ett rådjur men troligvis kan det ha skrämt eventuella svin i havreåkern.
På väg tillbaka till bilen gick vi och småpratade. Plötsligt hörde jag ett pustande och prassel och jag schyschade G och T. Drog på pannlampan ut i åkern bredvid oss och ser 70m bort ett buskage som vajar väldans mycket trots helt avsaknad av vind. Vi står och kollar och siar om vad det kan vara och efter kanske 10-15 sekunder så slutar det. Vi ser 2 gröna ögon titta fram i kanten men genast sticka iväg. Skumt!! Det enda vi kan tänka oss är att en gris blivit skrämd av oss och snabbt hoppat över det lilla dike som går runt åkern och liksom fastnat i buskaget utan att få grepp på marken. Där måste den ha sprattlat en stund innan det kom loss och kunde gå vidare.
02:40 var vi hemma hos Ingemar och kunde ta oss en välförtjänt bira och cigarr innan urtagning och flåning.
04:32 svängde jag in på uppfarten hemma och fick faktist sovmorgon till 09:45. Lyckost jag. :)
Grattis Grattis! =)
SvaraRadera