2 jakttillfällen i säden

Har nu hunnit med ytterligare 2 tillfällen i havre och veteåkrarna men dock utan skjutet vilt. Det har dock inte alls varit tomt på svin eller tråkigt utan spänningen har varit på topp som vanligt.
Tillfälle ett var den 1:a Augusti. Första dagen man fick släppa hund på vildsvin och det var vi ju tvungna att göra. Jag och Gillis strålade samman vid busskuren 22:00 (som vanligt) och han hade med sin Tyska jaktterrier, Porthos. Vi började med att släppa en bit ovanför ena havrefältet i hopp om att få upp spår från när dem hade gått ut. Efter att ha kutat omkring en stund kom de första skallen och det var som musik i öronen. :)
Vi tolkade det som att Porthos hade en gris han jobbade med men den rörde sig bort mot skogen och Porthos släppte. Vi hörde under tiden en grupp en bit mot åkern till men när sedan Porthos gick över området redde han inte ut det och resten av "såten" blev lugn. Det var naturligtvis inga grisar i åkern när vi kom ut så där hade vi förhoppningsvis lagt vittring för kvällen.
Vi beslöt oss att låta Porthos vila. Det fick räcka med en såt som första sök. Vi körde bort till veteåkern och smög oss upp till mitten och lyssnade. Denna gång var det min tur att med hjälp av min superhörsel (med Sordin Pro på högsta volym) höra gris längst in i hörnet.
vi tog vägen om en tyst vall och stannade till vid tornet. Jodå, visst står det gris och smaskar i hörnet. Vi fortsatte, nu mycket lugnare fram mot eken som står ca 50m från hörnet mitt i gränsen. Framme vid gluggen hör och ser vi en gris som smaskar i sig av godsakerna nästan i höjd med eken.. Vi ställer oss helt stilla och väntar. Då frustar grisen till två gånger och rör sig snett mot oss. Ställer sig nån sekund men rusar sen in mot hörnet. Vi är båda konfunderade. Vinden ligger stadigt snett mot oss och vi var tysta som möss. Den borde verkligen inte fått nyss om oss. Vi hoppar/smyger över stenmuren och kollar in i hörnet. Där står grisen och glor med låg fin vete runt sig. 100% bredsida mot oss! Jag slänger upp kombin till axeln och får in grisen perfekt i Aimpointen. Rödpunkten vandrar mot bogen och jag börjar precis smeka avtryckaren då grisen vrider runt och knatar in i skogen. Jaha... Något snopet men det vi tänker på efteråt är hur i h...ete kunde den få nys om oss?
Men ingen idé att gråta över spilld mjölk. Vi hade ju "dubbléåkern" kvar. :)
Vi körde bort och gick ner till åkern. Vi skulle börja i den östra delen. Framme vid stenhällen som tar oss in i havren hör vi svin i åkern. Fint! Bara att smyga iväg. När vi kom fram till det nybyggda tornet säger Gillis:
"Jag sätter mig här så smyger du bort. Om du skrämmer dem kanske de går ut här".
Planen var gjuten och jag smög vidare. Som de tidigare gångerna var det bara att knata på och göra några stopp då och då för att se var jag hade dem. Efter ca 100m har jag kommit dem nära. Mycket nära. Ser havren vaja 7-8m från mig och sen på fler platser längre ifrån. Hör svin i en 110 graders båge runt mig men ser ingen. Vad göra? Jag står still och hoppas att dem ska visa sig i någon upptramad yta. Plötsligt tystnar dem. När jag hör grisljud igen 10 sek senare så är det lite längre bort. Va faan?? Hur kom dem dit?? Inga fler ljud nära mig. Jag smyger vidare men det liksom tystnar mer och mer. Hör rätt som det är svin till vänster om mig inne i skogen. Är det nya svin på väg ut eller är den "mina" som gått in?? Då hör jag lite smask och prassel bakom mig där jag redan smugit förbi. Nu är jag villrådig. Ska jag stå still, gå vidare eller gå tillbaka??? Smyger mig lite tillbaka men tycker inte längre att jag hör nåt vettigt. Nåt smask utifån mitten av åkern men det är allt. Hur kan en hel grupp grisar försvinna upp i tomma intet??? Jag skiter i det och går tillbaka till Gillis. Det visar sig att mörkret och klockslaget blev honom övermäktigt och han hade slumrat till en stund. Säkert inte många minuter men när han vaknade till igen visste han varken ut eller in... Hur länge hade han sovit? Vart var jag? Hade han missat några svin??
Fasen att jag inte fick väcka honom med en 7x57. :o
Vi kände oss rätt nöjda med kvällens händelser och avrundade.
Jakttillfälle två var igår. Då Gillis hade andra planer för morgonen dagen efter fick jag ta med mig en annan god vän och vapendragare, Peter. Detta var åkerpremiär för honom så jag hoppades att vi skulle få lite action. Peter och jag träffades redan strax ovanför Rödeby 21:35 och gjorde sedan sällskap till busskuren. Efter påförande av US622 och iordningställande så beslöt vi oss för att börja i veten. Då jag alltid sett svinen uppe i hörnet av åkern tyckte jag vi kunde arbeta oss ditåt från början. Framme vid tornet stod vi och lyssnade en stund. Vi hade båda superhörsel och tyckte oss höra knäppanden från hörnet till. Vi smög då vidare fram till eken och lyssnade vidare. Knepigt som få då det blåste lite väl mycket och saker från eken trillade kontinuerligt i backen. Skogen ville heller inte stå still så de knäppande ljuden var nog inte från gris trots allt. Vi smög oss i alla fall in en bit till men hörde eller såg inget. Inget att göra åt utan vi bytte ställe och tog ena havreåkern. Här var hela skogssidan kantad av aspar (askar??) så vi kunde inte höra alls om det var svin ute eller inte. Vi tyckte oss göra det och smög oss vidare. En bit fram knakade det plötsligt till till vänster om oss inne i skogen. Vi hörde tydligt hur något tassade omkring där inne på väg mot oss och både jag och Peter tänkte att nu får vi en gris i famnen!! Med bössorna i högsta hugg stod vi beredda på det bästa/värsta. Dock låg vinden rakt in mot djuren och de borde inte fortsätta. Det lugnade ner sig och vi fortsatte. Vi kunde inte höra något mer runt åkern men kunde egentligen inte helt säkert avgöra om det fanns gris där eller inte pga blåsten.
Till fots tog vi oss till dubbléåkern och ställde oss på stenhällen och lyssnade. Nu var vi säkra på att vi hörde svin i andra änden. Iväg!
Vi smög och lyssnade, smög och lyssnade, förbannade vinden och smög och lyssnade. I början hörde vi grisarna men ju närmare vi kom desto mer tystnade dem. När vi var rätt nära där vi trodde att dem stod så var det tyst. Inga smask alls. Vinden hade nu mojnat helt och vi kunde äntligen höra det vi vill höra vilket tyvärr blev noll. Bara att gå på...
När vi bara hade en kort bit kvar till vägen hörde jag ett grymt. Ett sånt där gott härligt dovt grymt. Sen ett till. Efter det en rusch i säden följt av några fler grymtanden. Jag misstänkte då att det var en sugga som stod och kallade på sina små. Kanske den storleken (20-25kg) som Gillis sköt en av för ett tag sen? Jag säger till Peter att vi genar rakt mot den över åkern. Vi tar några raska steg in och hittar snart ett sprutspår vi kan följa. Vi går rätt snabbt fram och hoppas skrämma upp någon liten kulting på vägen. Stannar snabbt till då och då för att höra vad som händer men föreställningen verkar redan vara över. Vi når andra sidan av åkern utan ett enda grymt till. Något molokna men ändå rätt nöjda över kvällens spänning tar vi oss bort till bilarna och häller upp vars en java.
Jag undrar om vi ska fresta hörnan en gång till nu när vinden lagt sig och vetet har vilat ett par timmar men Peter var nöjd och förståndig. Han skulle ju trots allt köra bil en timme och då klockan var 01:45 fick det vara nog. Troligtvis hade vi lagt ut vittring som fick några svin att vända om ikväll.
Bara att ta nya tag snart! :)