Grattis till Tonys första vilt

Efter fika och omgruppering ställde vi ut i ny såt. Denna gången passade även jag och det vid Tjädertallen. Cilla släpptes och fick återigen upp nåt som gick iväg en bit innan hon släppte. Omtag och samma visa igen. Vid mitt pass hörde jag varken hund eller annat. Hade ett smaldjur som kom väldigt fint snett mot mig och jag önskade att det varit den 1:e Oktober och att Pella skallat en bit bakom. Då hade det smullit. :)
Nu var det andra bullar och då vi inte lyckades i andra såten heller samlades vi vid masten för att släppa på ett tredje ställe, nämnligen vid själva masten. Kennet hade fått åka hem och vi var tre kvar. Jag passade på en liten skogsväg uppkallad efter Ingemars far som byggt den och Tony satte sig i tornet han började i imorse. Jag kom fram till den stora stenen jag skulle stå vid och såg flera viltstigar som gick in i såten. Perfekt. Ser då nåt gult på marken där jag står och plockar upp en. Kantareller!! Då fick man nåt att göra på passet tills det kom upptag.
Efter en liten stund får jag sällskap av Cilla som dock sticker iväg igen.
Tony ropar till Ingemar på radion.
"Vad får vi skjuta idag?" (annat än vildsvin då...)
"Vildsvin och räv" svarar Ingemar.
"Jag har en bock här".
"Vänta tills jag får in Cilla så säger jag till"
2 minuter senare ropar Ingemar att Cilla är kopplad men får då till svar att nu är det försent och att bocken gått iväg.
"Den kommer nog tillbaka strax" säger Ingemar. "Vi kan samlas vid bilarna Fredrik".
På vägen till bilen (med kepsen full av kantareller) hör jag ett skott gå och förstår direkt vad som skett. Tony som ganska nyligen tagit jägarexamen hade fått skjuta sitt första vilt. :)
Ingemar och jag möter upp en bit in från vägen och Tony får en lektion i urtagning av Ingemar.
Stort grattis till Tony och det dröjer nog inte länge tills nästa vilt faller. Han verkar ha en riktig flax på den fronten. Förra jakten vi hade passerade ju i stort sett alla svinen hans pass... :)

Välförtjänt vila

I fredags hade Ingemar sett en stor grupp vildsvin (minst 15 st) på ett ställe och misstänkte att de hade daglega i närheten. Därför bokade vi in en svinjakt på söndagen och samlades vid masten kl 06:00. 05:49 såg jag strax innan avtagsvägen till samlingspunkten att Ingemar svängde av uppåt. Då är jag åtminstone på delad förstaplats idag. :)
Vi var fyra man idag och endast en hund. Vi ville inte blåsa upp det för mycket utan testa området där svinen siktats. Tony och Kennet passade ut och jag gick med Ingemar och släppte Cilla. Då jag själv är sugen på att köpa hund i framtiden är det oerhört lärorikt att få gå med och se hur allt går till samt se hur Ingemar och Cilla jobbar. Ett plus till är att det liksom händer lite mer än när man sitter på pass. :)
Två fina sök tog det innan hon försvann en lite längre stund. Skallen kom och nu var det jakt. Dock ropade Kennet ganska snabbt att hon fått upp älg och Ingemar visslade in henne. Hon kom på stubinen vilket är väldigt bra när vi ska ha sån selektiv jakt som idag. Väntade ett par minuter och släppte sen iväg henne igen en bit bort. Hon for iväg igen och fick upp något, troligtvis svin, som dock var sköra. Ingemars ord för när djuren inte vill stå utan sticker direkt. Vi såg på pejlen att hon stod en bit bort men kom tillbaka efter en stund igen. Nytt släpp och nytt upptag... Samma visa. Alla drog nordöst och släppte vid sjuan på pejlen. Tre upptag blev det men inget ville stå. Vi såg många tydliga spår efter vildsvinen. Färska bökningar och nedtrampade viltstigar i gräs men vill det inte så vill det inte. Bara att ta fika och gruppera om.

Två bockapass till

Satt ute i måndags kväll också. Taggad av morgonens bravader satte jag mig i vasstornet vid 19:15 och hoppades få se något. Vinden låg rätt bra och myggen besvärade inte så värst. Satt och smsade med Nippe som hade sällskap av Stefan på brånet. De hade tydligen två älgtjurar hos sig vilket inte är fel. Efter ett tag kollar jag bakåt och då ser jag en get med ett kid hoppa ifrån mig. De var rätt i vind och hade naturligtvis fått vittring av mig. Sitter kvar men hör inte så mycket då det blåser lite och jag har några lövträd tätt inpå som omöjliggör en förvarning om vilt. Jag beslutar mig för att kikarspana av bakåt och vänder mig om på plankan. Ser några harar men inget mer och när jag åter vänder mig tillbaka står det en get med dubbelkid mitt på vallen. Var kom de ifrån? Snabba var dem med. Dock ingen bock i detta gäng men väldigt kul att titta på. Fick sms från Nippe att de givit upp pga av myggen men ytterligare senare fick jag ett mms med en bild från Förlossningen. Vattnet hade gått på hans fru och de fick brådska hem och iväg. 06:44 den 17:e tittade lille Ossian ut och Nippe är numera far. :) Hipp hipp hurra!
Jäkla tur att han kom den 17:e. Annars hade det nog varit svårt att få till framtida bockpremiärpass för Nippe.
Ikväll tog jag mig tid igen för att sitta av ett pass. Hade för dagen inhandlat en ny lockpipa, Nordik Roe, som jag fått höra ska vara hästlängder bättre än Buttolon. Ni vet vad jag tycker om nya prylar på jakten men skiten ska sittas av så det var bara att ge sig ut. Tog passet vid den överväxta sjön och började tuta. Kontakt- hets- och ångestläten om vartannat. Inte ett liv. Ytterligare en skitpipa tänker jag. Tröttnar på att sitta kvar och beslutar mig för att flytta till det tornet jag satt i i måndags.
Smög mig dit och kommer fram till tornet. När jag stigit upp 2 steg ser jag en älgko stå 50 m framför mig. Jag stannar upp och avvaktar. Kon rör sig inte och jag tycker att eftersom det inte är jakt på dem nu kan jag ju testa lite. Smyger upp kameran och tar tre bilder. Alla blir suddiga då slutartiden blev något hög i skymningen. Sätter då på filmläge och börjar filma samtidigt som jag tar mig upp i tornet. Då börjar kon gå snett ifrån mig. Jag lockar då några gånger och hon stannar upp och vänder sig mot mig. Efter en liten stund och några lock till svarar hon med ett bröl och tar några steg mot mig. Jag lockar på och hon brölar. Efter en stund tröttnar hon och brölar sig iväg bort från mig. Jag tar då fram Nordiken och ser samtidigt att det visst står ett smaldjur/get ca 20 m till vänster om där kon stod. Jag börjar tuta men smaldjuret bryr sig knappt. Då kommer plötsligt kon tillbaka. Jag spelade tydligen fint för hon kom tillbaka och sjöng dessutom med. ;)
Smaldjuret sket i vilket och gick och betade medan jag körde mina tre läten ackompanjerat av bröl då och då. Hör plötsligt att det knäpper till bakom mig och jag vänder mig om. Där står en bock 50 m bort och kollar. Hmmm. Funkar tydligen med denna pipan. Jag kollar i kikaren och ser att det är en liten spets. Då jag redan skjutit en bock i år så är det endast "medaljbockar" eller liknande som är tillåtna så denna får gå. Lockar dock lite till men snurrar samtidigt så den får nys om mig och går iväg. När den kommer in en bit in i skogen börjar den skälla väldigt mycket, nästan lite jämrande som om den var väldigt besviken på att det inte alls var en fin donna den kunde para sig med utan bara en halvbuske i ett torn som lät lite (hade glömt överdelen av min "buske" hemma).
Hur som helst. Älgkon arbetade sig så småningom bort, brölandes. Jag tyckte jag hörde något knäpp till bakom mig men vid det läget var myggen fruktansvärt irriterande så jag packade ihop och gick. Nästa år ska jag vara redo med Nordiken från första minut. :)

Min första bock!!

03:20 ljöd alarmet i mobilen och jag masade mig upp. För att inte väcka resten av familjen sov jag i gästrummet vilket passade bra då jag hade alla prylar precis bredvid. Öppnade ytterdörren och konstaterade att det utlovade regnet inte föll men det blåste en del. Dessutom var det varmt. 19 grader.
Fixade mig iordning och stack. Skulle ta ett torn strax ovanför WTC så det var en liten bit att köra. Ungefär halvvägs satt en vit uggla precis mitt på vägen (på mittlinjen) och rörde sig inte en millimeter. Jag höll ut och körde om. Fick lite Twin Peaks känsla.
Stannade och fixade till allt på det sedvanliga stället och när jag körde vidare så stod ett helt gäng med grillgrisar i vägkanten bara 100m därifrån. När jag sedan smög till tornet hoppade en padda över grusvägen. 05:10 satt jag på plats. Två av kanterna på tornet hade lossnat i ena änden men jag hoppades att jag ändå skulle kunna använda dem som stöd utifall att.
Satt och kollade i kikaren, pep lite i buttolon, smsade, kollade mer i kikaren, pep ångestläte, slogs med myggen osv. Var rätt sur över att det small runt om men som vanligt inget som ville visa sig för mig. Ska det gå ännu ett år utan att jag skulle få skjuta nån bock?? 06:25 pallade jag inte att sitta mer. Fick träsmak och ville röra på mig. Beslöt mig för att smyga ner till överväxta sjön där vi ibland ser en del rådjur.
Tog med mig allt och genade över hygget ner till ingången till WTC-hygget. Lämpade av ryggsäcken i vägkanten, skickade ett sms till Peter och meddelade att jag inte sett ett skit och gick sen iväg. Hann inte ta mer än 3-4 steg då en bock hoppade upp på vägen 20 m framför mig och stannade mitt på. Jag frös och bocken likaså. Där stod jag med skjutstödet i ena handen och Stig på axeln. Tror han undrade vad det var för buske som stod där mitt på vägen då jag hade full camouflage mundering på mig. Vinden låg rätt mot honom så han kan inte ha missat min doft. Efter 10 sek blev han lite orolig och hoppade vidare. Utskälld blev jag också. Dock så hade han inte bråttom utan stannade till en bit upp i slänten. Jag lade snabbt ner skjutstödet och fick fram Stig. Hade lite sly mellan oss men såg att bocken började röra sig parallellt med vägen mot mig. Jag ställde mig i en glugg och tänkte ropa till då den stannade perfekt med full bredsida på 15 m. Fick in den i siktet som var lite väl högt ställd i förstoringen och skickade en bula. Bocken knäade och lade sig direkt. Lycka...
Gick upp till den och kunde konstatera en 4:a eller 5:a beroende på en bula=tagg eller ej. Tog ur den och band ihop alla klövar. Upp med ryggsäck, Stig och bock på axlarna. Tyngde gott. Knatade iväg till bilen och på vägen låg en padda, platt och död. Jag log åt liknelsen.
Klockan 08:00 samlades vi alla på gården enl traditionen och åt frukost tillsammans och delade jaktupplevelser. Får nog ta en tur ikväll också och se om jag lyckas se nån räv istället.

Nysmugen

Vi var ett precis lagom gäng som samlades på gårdsplanen i Tving kl 05:30. Jag försökte komma på plats först av alla 05:23 men fick som vanligt se mig slagen av Ingemar och Gillis som satt med en kopp kaffe i handen när jag svängde in. Vi som tagit oss upp var då jag, Nippe, Kalle, Kente (från vårt jaktlag) och Ingemar, Gillis, Lennart, Hasse och Tony. Fyra väldigt pigga hundar av raserna Tysk jaktterrier, Jämthund, Gråhund och Laika väntade i bilarna och dagens lovade regn lyste med sin frånvaro. Istället var det blå himmel och noll vind. Det diskuterades fram och tillbaka var svinen kunde tänkas ligga och en plan formades fram. Passen delades ut och jag åkte med Kente. När vi var vid Enspiken påminnde jag Kente att vi redan kört förbi inpassagen till tjädertallen och jag hoppade av för att gå tillbaka. Fixade iordning mig med radio och myggspray och hörde någon säga nåt i radion. Hörde dock inte vad då jag ännu inte fått i snäckan. Knatade neråt grusvägen och vid dubbelsnitslingen vek jag av in på körvägen. En kort bit in hör jag att de ropar ut att hundarna är släppta. Hmmm. Ingen fara. Det tar ju en stund innan de får upp nåt och jag har bara 5 min kvar. 30 sek senare ekar skallen genom skogen och de kommer nedanför mitt pass. Fasen med!!

Börjar halvspringa och tar då naturligtvis fel väg. Finner mig för långt söderut och ser inga snitslingar längre. Sparar av skogen och ser ett rödvitt band 50 upp. Genar så det brakar om det men alternativen är få då det är sly och kvistar överallt. Kommer på banan igen och fram till passet. Hör då att det knakar en bit in där jag inte kan se. Ett djur rör sig norrut och jag försöker se vad. Ser nåt komma ut ca 100m bort men kan inte urskilja vad. Tycker mig se en vit rumpa som hoppar bort från mig och avfärdar det som rådjur. Får ner ryggsäcken på backen och sätter mig. Svetten rinner och pulsen är hög. Hör inga mer knak. Jaktårets första riktiga drevjakt har börjat med en rivstart!!

Hundarna som driver gris jobbar sig sakta norrut men lyckas undvika alla passkyttar. Tony ser några passera honom utan att få till en skottchans. Efter en stund har Cilla (jämthunden) släppt och kommer tillbaka till Ingemar. Han tycker att det borde väl ändå stå fler grisar där de fick upp i början och släpper in Cilla igen. Jag ser henne komma till höger om mig och jobba sig söderut. Efter en kort stund ljuder skallen. YES!!!! Avståndet är ca 150m och jag hoppas innerligt att det ska ta vägen förbi mig. Efter en stund har det fortfarande inte rört sig och jag meddelar Ingemar status samt att jag sitter 150 norr om ståndet. Det pratas lite fram och tillbaka på radion och Ingemar anropar mig.

"Hör du hunden? Står det?"

"Ja, det står fast 100-150m rakt söderut från mig"

"Då kan du gå på det"

6 ord som klingade som guld i mina öron!! Detta skulle bli premiär på att smyga på ett ståndskall. Hade hört och läst en del om hur man ska gå tillväga och försökte röra mig endast då Cilla skallade. Den fjärtande vind som fanns kom från SV så det borde passa bra. Smög mig mot skallen och försökte välja en tyst väg frammåt. Valde vägen till höger om tallen i bilden nedanför. Då det var kärrmark jag skulle över var det hyfsat tyst att smyga. Rätt som det är sjunker högra benet ner till knäet i ett kärrhål. "Faan, undrar om det kom över skaftet?" hinner jag tänka innan jag kände det kalla vattnet sippra in. Tar ett steg till för att ta mig upp då vänstra benet sjunker ner till låret. Hmmm. Detta var ju lite jobbigt. Fokus försvann från att undvika vatten i kängorna till att ta mig upp överhuvudtaget. Kravlar mig upp men hjälp av en liten björk som står bredvid och fortsätter mot ståndet. Grisen verkar inte hört mina ansträngningar som tur är. Med kanske 40m kvar försvinner marken under mina fötter. Det som såg ut som vanlig mossa var ett hål där jag ännu inte känner till djupet. Jag sjönk ner till skrevet och slängde mig frammåt. Hamnar med bössa och överkropp på kanten och ålar mig upp likt en isfiskare som gått ner sig i en vak. Upp på fötter igen och känner den "härliga" stanken av dy. Nu kan jag nog kalla byxorna injagade. Trots dessa dyiga missöden var humöret på topp. Jag smög ju på ett ståndskall. :)

Hör på radion att gråhunden Fanta var tillbaka och att Hasse släppte henne en bit upp. Hon sket tydligen i om det redan pågick ett ståndskall. 2 minuter senare ansluter Fanta och vi har nu två hundar som ståndar. Hade det varit tätt och snårigt hade det varit sämre med två hundar att hålla reda på men nu såg jag klart var jag hade dem och de förde ju mer oväsen tillsammans som dränkte mina ljud.

Jag smög vidare och när jag hade Cilla 15m framför mig såg jag fortfarande ingen gris. Cilla ser mig och kommer för att kolla till mig. Vänder sen tillbaka och skallar vidare. Hon är vänd snett mot mig till vänster. Fanta har jag snett bakom mig till höger. Några steg till. Fortfarande ingen gris. Ser en glugg ett par meter fram och tar mig dit så att jag kan sticka fram huvudet och kika. Ser då en stor brun tunna 7 m bort. Oj.... den var inte liten. Ser varken huvud eller svans och kan inte avgöra hur den står. Tar ett steg till för att komma upp lite och kunna se mer. Precis när jag stannat till tittar grisen upp och kollar rakt på mig.

Jag står stilla och den står stilla. Jag noterar de vita ränderna på sidan av trynet men ser inga betar. Grisen står liksom i en svacka och jag ser inte buklinjen från där jag står. Jag hör inga andra grisar/kultingar i närheten. Med facit på hand hade man kanske kunnat slänga upp bössan till axeln och klämma iväg ett bra skott men jag ville se mer av grisen innan jag gjorde något. Kanske 5-7 sekunder går och grisen tycker att den fått nog. Den ger sig av mot det hållet jag kom från och jag tar några steg tillbaka för att ev. kunna se den igen. Hör bara lite knak och sen är det tyst igen. Eller tyst och tyst. Hundskallen ekar ju kontinuerligt men nu filtrerar liksom hjärnan bort det ljudet och koncentrerar sig bara på grisen. Fanta står en bit ner (20m) mot där jag kom ifrån men Cilla står kvar på samma ställe. Var är grisen? Här gör jag nog ett misstag och smyger lite tillbaka. Borde stått kvar för jag är inte säker på att grisen verkligen insett faran. Om jag stått kvar kanske hundarna ställt grisen igen en liten bit bort?!? Men men, där jag står vet jag inte vart grisen tagit vägen. Cilla står fortfarande krav och jag tror att det finns fler grisar där den store stod. Jag går då tillbaka mot Cilla men då ger sig även hon av. Hör då att grisen knakar iväg och att den korsat mina spår och gett sig av nordöst. Jag förvarnar de andra på radion och står kvar. Hör först en passkytt som ser grisen i diket och sen en till som ser den skymta förbi innan det går iväg. Ingen som ser den bra nog eller får skottchans. Om jag får sia så var det en sugga på ca 100-120kg, dock utan kultingar men stor chans att den var dräktig.

Jag tar mig tillbaka till Tjädertallen och sätter mig på ryggsäcken. Precis dyngsur av svett och dyvatten är jag men bryr mig inte. Jag har ju precis haft bra jakt. :)

Efter en stund tar jag ner bössan från axeln och lägger den i knäet. Ser då att den är blöt på ett parti. Känner med handen på baksidan av jackan men det är torrt. Kommer då på att det är min egen "ånga" som ventilerats ut genom jackan och fastnat på bössan. Bra betyg åt den nya T&P Outback jackan. Hmmm, undrar om det var därför jag inte kom till skott? Jag hade ny jacka på mig.

Det lugnar efter en stund ner sig och vi tar fika. Upplevelser och händelser luftas och jag får naturligtvis dra min historia. Klockan är 10:00 och vi tycker att vi hinner med ett kort släpp till. Vi bryter upp och då kommer Kalle gåendes. Han hade gått lite fel och missade hela fikan.

Jag blev åter tilldelad Tjädertallen men detta släppet blev resultatlöst. Klockan 10:47 bröt vi då hundarna var varma. I bilen visade termometern 26 grader. Puh. Strandväder men är det jakt så är det jakt. ;)

"Nu är det jakt"

Klassiska ord från Ingemar när hundarna fått upp gris. :)

Läget är som sådant att vi går ut och jagar tillsammans men jakt är det inte förrän hundarna fått upp ett djur. Stoooor skillnad.

Detta passet kallas Tjädertallen och är ett relativt nytt sådant.

2 jakttillfällen i säden

Har nu hunnit med ytterligare 2 tillfällen i havre och veteåkrarna men dock utan skjutet vilt. Det har dock inte alls varit tomt på svin eller tråkigt utan spänningen har varit på topp som vanligt.
Tillfälle ett var den 1:a Augusti. Första dagen man fick släppa hund på vildsvin och det var vi ju tvungna att göra. Jag och Gillis strålade samman vid busskuren 22:00 (som vanligt) och han hade med sin Tyska jaktterrier, Porthos. Vi började med att släppa en bit ovanför ena havrefältet i hopp om att få upp spår från när dem hade gått ut. Efter att ha kutat omkring en stund kom de första skallen och det var som musik i öronen. :)
Vi tolkade det som att Porthos hade en gris han jobbade med men den rörde sig bort mot skogen och Porthos släppte. Vi hörde under tiden en grupp en bit mot åkern till men när sedan Porthos gick över området redde han inte ut det och resten av "såten" blev lugn. Det var naturligtvis inga grisar i åkern när vi kom ut så där hade vi förhoppningsvis lagt vittring för kvällen.
Vi beslöt oss att låta Porthos vila. Det fick räcka med en såt som första sök. Vi körde bort till veteåkern och smög oss upp till mitten och lyssnade. Denna gång var det min tur att med hjälp av min superhörsel (med Sordin Pro på högsta volym) höra gris längst in i hörnet.
vi tog vägen om en tyst vall och stannade till vid tornet. Jodå, visst står det gris och smaskar i hörnet. Vi fortsatte, nu mycket lugnare fram mot eken som står ca 50m från hörnet mitt i gränsen. Framme vid gluggen hör och ser vi en gris som smaskar i sig av godsakerna nästan i höjd med eken.. Vi ställer oss helt stilla och väntar. Då frustar grisen till två gånger och rör sig snett mot oss. Ställer sig nån sekund men rusar sen in mot hörnet. Vi är båda konfunderade. Vinden ligger stadigt snett mot oss och vi var tysta som möss. Den borde verkligen inte fått nyss om oss. Vi hoppar/smyger över stenmuren och kollar in i hörnet. Där står grisen och glor med låg fin vete runt sig. 100% bredsida mot oss! Jag slänger upp kombin till axeln och får in grisen perfekt i Aimpointen. Rödpunkten vandrar mot bogen och jag börjar precis smeka avtryckaren då grisen vrider runt och knatar in i skogen. Jaha... Något snopet men det vi tänker på efteråt är hur i h...ete kunde den få nys om oss?
Men ingen idé att gråta över spilld mjölk. Vi hade ju "dubbléåkern" kvar. :)
Vi körde bort och gick ner till åkern. Vi skulle börja i den östra delen. Framme vid stenhällen som tar oss in i havren hör vi svin i åkern. Fint! Bara att smyga iväg. När vi kom fram till det nybyggda tornet säger Gillis:
"Jag sätter mig här så smyger du bort. Om du skrämmer dem kanske de går ut här".
Planen var gjuten och jag smög vidare. Som de tidigare gångerna var det bara att knata på och göra några stopp då och då för att se var jag hade dem. Efter ca 100m har jag kommit dem nära. Mycket nära. Ser havren vaja 7-8m från mig och sen på fler platser längre ifrån. Hör svin i en 110 graders båge runt mig men ser ingen. Vad göra? Jag står still och hoppas att dem ska visa sig i någon upptramad yta. Plötsligt tystnar dem. När jag hör grisljud igen 10 sek senare så är det lite längre bort. Va faan?? Hur kom dem dit?? Inga fler ljud nära mig. Jag smyger vidare men det liksom tystnar mer och mer. Hör rätt som det är svin till vänster om mig inne i skogen. Är det nya svin på väg ut eller är den "mina" som gått in?? Då hör jag lite smask och prassel bakom mig där jag redan smugit förbi. Nu är jag villrådig. Ska jag stå still, gå vidare eller gå tillbaka??? Smyger mig lite tillbaka men tycker inte längre att jag hör nåt vettigt. Nåt smask utifån mitten av åkern men det är allt. Hur kan en hel grupp grisar försvinna upp i tomma intet??? Jag skiter i det och går tillbaka till Gillis. Det visar sig att mörkret och klockslaget blev honom övermäktigt och han hade slumrat till en stund. Säkert inte många minuter men när han vaknade till igen visste han varken ut eller in... Hur länge hade han sovit? Vart var jag? Hade han missat några svin??
Fasen att jag inte fick väcka honom med en 7x57. :o
Vi kände oss rätt nöjda med kvällens händelser och avrundade.
Jakttillfälle två var igår. Då Gillis hade andra planer för morgonen dagen efter fick jag ta med mig en annan god vän och vapendragare, Peter. Detta var åkerpremiär för honom så jag hoppades att vi skulle få lite action. Peter och jag träffades redan strax ovanför Rödeby 21:35 och gjorde sedan sällskap till busskuren. Efter påförande av US622 och iordningställande så beslöt vi oss för att börja i veten. Då jag alltid sett svinen uppe i hörnet av åkern tyckte jag vi kunde arbeta oss ditåt från början. Framme vid tornet stod vi och lyssnade en stund. Vi hade båda superhörsel och tyckte oss höra knäppanden från hörnet till. Vi smög då vidare fram till eken och lyssnade vidare. Knepigt som få då det blåste lite väl mycket och saker från eken trillade kontinuerligt i backen. Skogen ville heller inte stå still så de knäppande ljuden var nog inte från gris trots allt. Vi smög oss i alla fall in en bit till men hörde eller såg inget. Inget att göra åt utan vi bytte ställe och tog ena havreåkern. Här var hela skogssidan kantad av aspar (askar??) så vi kunde inte höra alls om det var svin ute eller inte. Vi tyckte oss göra det och smög oss vidare. En bit fram knakade det plötsligt till till vänster om oss inne i skogen. Vi hörde tydligt hur något tassade omkring där inne på väg mot oss och både jag och Peter tänkte att nu får vi en gris i famnen!! Med bössorna i högsta hugg stod vi beredda på det bästa/värsta. Dock låg vinden rakt in mot djuren och de borde inte fortsätta. Det lugnade ner sig och vi fortsatte. Vi kunde inte höra något mer runt åkern men kunde egentligen inte helt säkert avgöra om det fanns gris där eller inte pga blåsten.
Till fots tog vi oss till dubbléåkern och ställde oss på stenhällen och lyssnade. Nu var vi säkra på att vi hörde svin i andra änden. Iväg!
Vi smög och lyssnade, smög och lyssnade, förbannade vinden och smög och lyssnade. I början hörde vi grisarna men ju närmare vi kom desto mer tystnade dem. När vi var rätt nära där vi trodde att dem stod så var det tyst. Inga smask alls. Vinden hade nu mojnat helt och vi kunde äntligen höra det vi vill höra vilket tyvärr blev noll. Bara att gå på...
När vi bara hade en kort bit kvar till vägen hörde jag ett grymt. Ett sånt där gott härligt dovt grymt. Sen ett till. Efter det en rusch i säden följt av några fler grymtanden. Jag misstänkte då att det var en sugga som stod och kallade på sina små. Kanske den storleken (20-25kg) som Gillis sköt en av för ett tag sen? Jag säger till Peter att vi genar rakt mot den över åkern. Vi tar några raska steg in och hittar snart ett sprutspår vi kan följa. Vi går rätt snabbt fram och hoppas skrämma upp någon liten kulting på vägen. Stannar snabbt till då och då för att höra vad som händer men föreställningen verkar redan vara över. Vi når andra sidan av åkern utan ett enda grymt till. Något molokna men ändå rätt nöjda över kvällens spänning tar vi oss bort till bilarna och häller upp vars en java.
Jag undrar om vi ska fresta hörnan en gång till nu när vinden lagt sig och vetet har vilat ett par timmar men Peter var nöjd och förståndig. Han skulle ju trots allt köra bil en timme och då klockan var 01:45 fick det vara nog. Troligtvis hade vi lagt ut vittring som fick några svin att vända om ikväll.
Bara att ta nya tag snart! :)

Bänkskytte junior

Denna dagen skulle jag, Wilma, Kalle och Nippe testa Kalles kronograf. Vi var alla nyfikna på vilken hastighet vi hade på våra patroner. 30-06, 7x57 och 308 stod på menyn blandat från repeter, kombi och halvautomat. Efter lite meck med avstånd och sol så fick vi till en bra mätning. Kalles och Nippes skjutdon gick som de skulle fast mina handladdade gick lägre än beräknat. De skulle enligt laddata komma upp i 790 m/s med stannade på 727 m/s. Lite väl lågt men absolut tillräckligt.
Kalle tog även med sin .22:a som Wilma fick skjuta lite med. Snacka om kul. Trots en alldeles för lång kolv så kunde hon ändå få in den uppsatta papperskråkan 102m bort i siktet och faktist få in en träff på tavlan. :) Pappa var stolt!!