Mellandagarna är här

Då menar jag dagarna mellan jakterna. ;)
Just nu händer det inte mycket på jakt, fiske och matfronten. Nästan hela förra veckan fick jag hålla mig hemma med sjuka barn. Mån+Tis var det Wilma och sedan fick Elliott staffettpinnen Ons +Tors. Detta innebar att jag åt frukost hemma vilket resulterade att jag nu får lägga in en ny pastejform i ugnen.


Det var ju en del kött kvar på benen jag kokade fond på, speciellt på halsen som gick superlätt att pilla bort efter 4,5 timmars kokning och detta passade perfekt att göra en soppa på.
Fonden hade jag ju redan så det var bara att tärna potatis, morot och palsternacka och hälla i. När rotfrukterna var lagom mjuka åkte köttet i och en minut senare var det klart.


Elliotts direkta kommentar efter första skeden: "Mmmmm, smaskens"

På åtelfronten händer det inte mycket. Vi har boostat med majs, korn och lite sockerbetor men svinen bryr sig inte. Fortfarande alldeles för mycket gott i naturen. Tjäran skrubbas av då och då men det är allt.
Jag var uppe härom kvällen för att kolla nya belysningen och blev väldigt nöjd. På allra lägsta nivån kunde jag precis se om något hade kommit fram till automaten. Det får bli grundnivån. När man sedan sitter och vakar blir det super att höja styrkan ett snäpp. Då är det fullt skjutljust.
Drog även upp belysningen till full styrka och då var det liksom löjligt. Så ljust kommer aldrig att behövas för att kunna skjuta eller könsbestämma grisarna men kan kanske vara bra vid en skottplatsundersökning.
Nu hoppas jag att grisarna ska börja besöka åtlarna snart så det blir en vakkväll. Var alldeles för länge sen sist nu.

Fondkokning på älgben

Jag följde ett recept jag fick av min gode vän Peter som i sin tur gått på Morbergs tips. Modifierade något då jag hällde i rödvin och portvin istället för bara vatten.
Efter nerkokning av två grytor fick jag knappt 2 liter härlig fond i geléform som jag nu kan skeda i mina såser, grytor och röror.

Gott blev det

Vet inte varför men jag blev liksom förvånad när jag satte smörkniven i pastejen och såg att den såg ut som....pastej. ;)
Hade nog förväntat mig att den skulle vara mer grynig och grå men icke. Den smakade inte alls som den bleka söta varianten som Scan producerar utan denna var mer smakrik och robust på nåt sätt. Typ mer vuxen...
Fasen vad gott att jag har ytterligare 1,4 kg lever i frysen. :)

Leverpastej på älgkalvlever

Hittade detta recept på nätet. Naturligtvis på viltmat.se. :)
Receptet står Sven Å Larsson för.
Jag sparade ju levern från den älgkalv jag sköt i Oktober och nu var det dags att fixa till nåt.
Rätt lätt att följa receptet och provstekningen var god.
Körde tredubbel sats och fick då 8x400 gram. Ska tillaga en ikväll och prova på riktigt.
Återkommer med resultat.

Mördarplatser

Åkte upp till ena åteln (ST) för att sätta upp åtelbelysningen och hade även med mig barnen. När vi kör på en grusväg undrar Wilma över skyltarna med M. Jag förklarar att det är mötesplatser för bilar. Lite längre fram säger Elliott: Pappa, jag såg en mördarplats. :)

Belysningen kom upp och det blev rätt bra om jag får säga det själv.
Plåtformen jag gjort passade fint och kom ca 2,8 m upp vilket borde ge bra spridning på ljuset.

Här syns hur jag satt fast det. Har belysningen på, därav min gröna hand. ;)


Här två översiktsbilder. Man ser ljusslingan längst upp och skymningssensorn/timern/dimmern på ena stolpen.

Här ser man även batteriboxen på marken. Har bundit fast det så inte svinen bökar iväg den och sladdarna går av.


Nu ser jag fram emot första vakpasset med belysning.

Kid, åtelbelysning och misstankar om den trebenta bocken

Får dela upp detta inlägg i tre delar.

Idag hade jag inte tid att vara med på någon jakt men Nippe, Ulf och Kalle var iväg och testade på rådjur. Det lilla jag fick rapporterat var att det varit några upptag på ett par ställen men inget vilt som kom i skottläge. Vid Udden blev det annat ljud i skällan. Pella drev ett kid som kom förbi passet vid båtplatserna och där stod Kalle beredd. 3:e rådjuret för Pella denna säsong och vi har bra spridning än så länge. En bock, en get och en killing. :)

Här Pella efter belöning.


Och så en bild på den glade skytten.


Själv har jag hållit mig hemmavid och bl.a. bytt till vinterdäck på ena bilen. Efter lunch behövde Elliott sova så jag passade då på att hämta lite delar till åtelbelysningen hemma hos Nippe.
Jag har tagit en veckad plåt som man i normala fall har till tak och sågat av ett "veck". Detta har jag sedan klippt och böjt så att jag får en U-form att sätta ljusslingan i. Blev rätt bra och jag ska klistra dig slingan strax. Blir lite knixigt i hörnen men jag får lägga slingan rätt löst där så den inte viks för snävt.
Så här kommer det se ut.


Och hela U:et.


Jag ska lägga in fler bilder när allt är klart och uppsatt. :)

Nu till misstankarna. :s
Den 16:e Augusti satt ju jag och Pata i Traket och kikade på en liten pinnabock. Som jag tidigare skrivit så gick denna lilla bock ifrån oss och vi hörde ett skott från det hållet den gått. När vi senare körde förbi den åker där det sköts gick 4 jägare och letade efter nåt i den halvhöga vegetationen.
Den bock som Thomas sköt igår hade bara tre ben. :(
Ena frambenet var av rätt högt upp och det var ett litet sår på stumpen som i övrigt läkt ihop.
Jag lägger ihop 1 och 1 och kommer fram till detta:
Den bock vi släppte den 16:e Aug går över till grannmarken med dem danska gästjägarna där den blir skjuten. Skottet tar i frambenet och bocken tar sig från skottplatsen. Ingen hund används och bocken hittas aldrig. Skadan i frambenet gör att bocken till sist tappar benet och skadan självläker till sist. Knappt 3 månader senare i samma område skjuter vi denna bock som denna gång blir på platsen.
Naturligtvis är detta bara spekulationer från min sida men jag tycker det är för många tillfälligheter i storyn vilket gör min summering rätt trolig.
Synd om bocken och tur vi kunde förkorta ev framtida lidande.

Bock för Thomas

Vid 13:00 hade jag tänkt bryta men blev försenad till 14:10 då jag körde hem. Några få tappra körde en såt till men med Pella denna gång. Ulf, Kocken och Thomas passade ut medan Nippe släppte. Det blev upptag innanför vassen och gick tillbaka och skulle ut ovanför foderbordet. Där stod Thomas bra till och fick fälla en liten bock. Grattis Thomas!!!! :)

Glad skytt och smygare

Tredje gången gillt??

Nippe kom på bara 15 meter från älgarna och hade kalven klockrent i siktet med en av hundarna, (Rhina), stod rakt bakom och skällde. Fanta var framme och hälsade men Rhina rörde sig inte en cm. Efter en liten stund gick det loss men älgarna verkade inte skrämda. Nu går Nippe ännu en gång på ståndet...
PANG!! PANG!!
Nu när jag sitter och skriver smäller det två och N meddelar att vi äntligen kan fika. :)

Ståndskall

Ett underbart ståndskall ekar genom skogen denna frostnupna morgon. Nippe hade ko med kalv på 20 meter med dem gick omlott hela vägen. Dock ställde det sig rätt nära så nu smyger han runt och ska se om han kan avsluta.
Själv sitter jag på Brånet med en kopp kaffe och njuter.

Älg- och svinjakt imorrn

08:00 imorgon ska vi samlas vid Masten för att jaga älg och svin. Redan 07:40 ska jag vara hos Nippe för att se ut några plåtar vi ska ha som reflektorer till åtelbelysningen. Vore ju inte fel att få upp den så fort som möjligt när den nu är hemma. I garaget gör den ju ingen nytta. ;)
Får se om jag bloggar en passbild imorrn eller ännu bättre, en bild på ett fällt byte.

Fiskafänge

I fredags slängde jag, Nicke och barnen ut några nät i Lyckebyfjärden.
Vi är väl inga nätfiskare nån av oss, (typ 1 gång var tredje år), med det är rätt kul, barnvänligt och man får ju alltid upp nån firre som barnen kan kika på.
Vi tog upp näten vid lördag lunch och det satt lite fisk i. 1 vitfisk (Sarv?), 3 abborrar, 1 liten gädda och 4 sikar. Rätt bra plus att det knappt var nåt skräp i så rensningen gick snabbt.
Barnen tyckte det var jättekul att kolla och känna på fiskarna. Även rensningen övervakades noggrannt och det frågades konstant om vad man gjorde, vad det var som kom ut och om dem kunde få se hjärtat.
Här är Moa, Isak och Wilma med vars en sik.

Vi kommer lämna in sikarna på varmrökning så att dem blir klara lagom till jul.
Mums!

Rökt älgkalvhjärta

På den sista kalven jag sköt (låter som jag skjutit en hel drös vilket jag då inte har gjort...) tog jag hand om hjärtat och lämnade in detta hos Blomlöfs Rökeri, där jag för övrigt lämnar in allt jag ska ha rökt.
I förra veckan var det klart och jag skar upp några provbitar på kvällen. Båda mina barn tyckte det var jättegott men frugan vägrade av princip att ens smaka. Mer till mig då. :)
Jag bjöd även mina bröder och kusiner i lördags kväll som var väldigt imponerade av smaken och mörheten. Dock gissade dem på rökt rådjurskött, ej hjärta. :)
Köttet i hjärtat är så fintrådigt att det näst intill känns som att äta paté. En jättefin del av älgen som jag gissar många låter ligga i skogen med resten av inälvorna. Dock gissar jag att man i norra delarna av Sverige oftare tar hand om detta. I alla fall var det så i det lag jag var uppe hos i Jämtland för några år sen.
Så ni som ej tagit hand om hjärtat innan, testa!

Åtelbelysning inköpt

Efter kort efterforskning, kontroll med jaktlaget och ett hett tips från polaren Peter så föll valet på en Genzo Max-LED från Hylte Lantmän. Detta är en belysning med skymningsrelä, timer och dimmer. Man kan ställa ljusstyrkan den ska lysa med samt hur många timmar efter skymning det ska lysa. När jag kollade runt på marknaden så kunde jag knappt hitta lösa komponenter för samma pris, dvs 995kr så valet var enkelt.
Beställningen lades i söndags och idag pep det till i mobilen som meddelade att jag hade paket att hämta. Snabba leveranser tycker jag om! :)

Väl hemkommen från jobbet och magen fylld med frugans köttfärslimpa så hade det blivit tillräckligt mörkt för ett litet test. Jag riggade allt i en liten björk vi har på baksidan och så försökte jag ta tre så lika bilder (inställningsmässigt på kameran) som möjligt. En baksida i ett villakvarter blir ju tyvärr sällan helt mörkt men man ser rätt bra vilken skillnad det blir mellan bilderna.

Bild 1. Ingen belysning. Hade nog inte ens kunnat skjuta här med ett 56mm sikte.


Bild 2. Slingan på den lägsta nivån. Här såg jag rätt klart under belysningen och hade kunnat se grisar som skuggor.


Bild 3. Högsta styrkan. Inga problem alls att vare sig skjuta eller könsbestämma grisar.


Denna belysning ska enligt spec dra (om jag räknar på att vi har den tänd 12h per natt) 1,2Ah per dygn vid lägsta nivån på ljuset. Ett bilbatteri på 80Ah räcker således 2 månader! :)
I praktiken tror jag dock inte att man får ut alla 80Ah utan något lägre men säg 1,5 månad så är det fortfarande väldigt bra.
Nu ska det bara fixas en plåtränna som reflektor (kommer ta en veckad plåt som man har som tak på typ friggebodar och kapa på längden) och sedan montera upp det hela på ena åteln.
Spännande. :)

Rådjursjakt med Wilma och Pella

Jag tyckte det var dags för Wilma att få hänga med på sin första drevjakt på rådjur. Då det alltid är lite osäkert med hur mycket dem orkar (barnen) så valde jag att köra solo så inga passkyttar fick så och vänta i onödan.
Vi skulle börja dagen med att släppa ovanför Rinaldos hygge. Eller börja och börja. Dagen började för övrigt med 1 timmes skridskoskola för Wilma mellan 8-9 så lite hade hon fått röra sig innan. :)
Pella knatade omkring och letade spår men fick inte upp något intressant. Hon är alltid något reserverad och osäker i början när jag är ute med henne vilket är förståeligt då jag inte är ute som hundförare speciellt ofta. Hon söker inte ut så långt men ökar alltid successivt under jakten.
Vi tog oss via en jättefin bokskog upp i granskogen och vidare till vändplanen på kuravägen utan att det hände nåt. Fick frågan "Är det långt kvar?" åtskilliga gånger. ;)
Mötte N på väg tillbaka som körde ut ett lass betor inför vintern.
Vid bilen var det dags för en välbehövlig paus och påfyllnad av energi.


"Ännu inget upptag och nu mysstund med varm choklad och macka."

Jag beslutade att testa udden med. Det är inte lika långt att gå där och borde funka bra för Wilma. Vi gick in rätt tidigt och kom ner till där Pata sköt sist. Pella sonderade terrängen men det fanns inget spännande där. En bit längre fram fick hon nåt i nosen och stack iväg en liten bit. Hon sicksackade och skallade till två gånger men redde inte ut det. Vi fortsatte stigen fram och kom ut på vägen igen som leder ut på udden. Efter bara runt 50m sticker Pella före, ner till vändplanen, upp till höger och viker av tillbaka så hon kommer parallellt med den väg vi gick på. Där inne blev det upptag vilket var härligt att höra på så nära håll. Det verkade gå rakt ut mot mig och Wilma så vi flyttar oss 10m upp på vägen och väntar. Hör att det prasslar lite innanför men det vänder och sticker ut mot udden istället.
Då vet jag att det kommer att passera båtplatsen om en liten stund så jag säger till Wilma att haka på och vi småspringer dem 100 metrarna ner. Stannar 30m innan och spanar upp mot udden. Hör Pellas skall nära och ser plötsligt ett rådjur mycket närmare än jag förväntade mig. Det kommer fort sicksackandes, försvinner bakom lite sly och rätt som det är flyger det i ett språng över vägen där vi står ca 20m bort. Inte en chans i världen att få iväg ett skott. :(
Strax efter kommer Pella skällandes och vi kan bara njuta av symfonin.
Vi tar oss upp i skogen istället i hopp om att det ska bukta tillbaka vilket det gör en kort stund men det vänder strax bort igen och går ut vid sjöstugan.
Wilma såg rådjuret och tyckte det var jättespännande. Det var nu lång tid sen senaste "Ska vi åka hem snart?". :)
Pella kommer strax tillbaka och jag tycker det räcker för idag. Man ska alltid sluta på topp och med det spännande färskt i minnet när man har med sig barnen.
På väg tillbaka till bilen smyger Pella in ungefär där hon fick upptag men där är det lungt. Dock får hon upp ett spår över vägen och sticker höger upp i granet och drar igång ett drev igen. Underbart. :)
Verkar som det var fler rådjur på samma ställe och att hon endast fick med ena i första drevet. Nu drev hon det andra och Wilma och jag tog oss snabbt bort till Patas pass. Dock kunde vi se på GPSen att efter lite snävt buktande så gick det ut på samma håll som det andra djuret och Pella bröt och kom tillbaka. Nu bröt vi helt och kunde packa ihop för dagen. Både jag och Wilma var nöjda så det blir nog fler jakter framöver för oss båda. :)