Denna kväll var vi 3 pers som skulle testa nya domäner. Våra jaktgäster (Ulf och min far Mats) fick tornen och jag skulle smyga ner till hygget vid överväxta sjön där vi tänkt sätta upp ett torn för framtida jakter. Det brukar alltid gå rådjur i det uppväxta björket så kanske att jag skulle få syn på nåt.
Jag smög från bilen längs med grusvägen. HATAR att smyga på grusväg. Ja, det går men inte med mina feta Graninge kängor. Jag försöker hålla mig till dem minimala grässtrån som sticker upp här och var men det knastrar ändå lite. Ändå så stod det en get på hygget bara 40m från vägen där jag kom. Där jag skulle smyga in på hygget var det höga ormbunkar och allmänt risigt. Detta skulle bli en utmaning. Bara att sätta igång.
Jag rörde mig ytterst försiktigt och hade hela tiden ögonen på geten. Vid minsta knäpp kollade hon upp. Bara att hålla sig helt still tills hon fortsatte äta.
Jag hade ryggsäcken över vänster axel, skjutstödet i vänster hand och Stig i höger. Stora stenar och halvstora granar dök upp i min väg och det var en rejäl prövning att avancera där. Ganska snabbt kände jag första svettdroppen komma farande längs med näsan. Hur kan det vara sååå svettigt att röra sig så långsamt?? ;)
Vid nåt tillfälle small en större gren under foten och geten glodde lääänge på mig. Då var jag på vippen att röja mig då jag frös i en sån ställning som inte var bra varken ur ett ergonomiskt eller ett energibesparande perspektiv. När geten till sist tog ner huvudet var jag tvungen att sjunka ner och vila en stund. Där satt jag och funderade över vilken väg jag skulle ta. Då börjar geten sakta äta sig bortåt och närma sig en stor sten. Jag tänkte att när hon kommer bakom den så skiter jag i vilket och brakar fram till min tänkta position. Sagt och gjort. Geten försvann bakom och jag avancerade till den stora stenen. Lade allt till rätta och började spana över hygget. Då kommer geten fram igen bakom stenen!?!? Förstår inte hur hon kunde missa den elefant som plöjde genom ormbunkarna och över riset.
Nåväl, jag hade bra utgångsläge och nu var det bara att vänta. Vyn var rätt härlig med.
Jag tände en cigarr och hade det allmänt gott. Visst var myggen på mig men US622 gjorde sitt.
Inga fler rådjur ville visa sig den kvällen för mig. Dock blev farsan rejält utskälld något efter 20:00 och samma bock var uppe hos Ulf en sväng utan att ge skottchans.
Strax efter 21 gick jag tillbaka till bilen och hämtade upp farsan. Ulf skulle hemmåt och jag och pappa tog en sittning i WTC i hopp om att en gris skulle visa sig. Det blev en lugn kväll och redan vid 23:05 rundade vi av och körde hem. Inget fällt vilt men några fina vyer och tillfällen fick vi med oss.
Jag smög från bilen längs med grusvägen. HATAR att smyga på grusväg. Ja, det går men inte med mina feta Graninge kängor. Jag försöker hålla mig till dem minimala grässtrån som sticker upp här och var men det knastrar ändå lite. Ändå så stod det en get på hygget bara 40m från vägen där jag kom. Där jag skulle smyga in på hygget var det höga ormbunkar och allmänt risigt. Detta skulle bli en utmaning. Bara att sätta igång.
Jag rörde mig ytterst försiktigt och hade hela tiden ögonen på geten. Vid minsta knäpp kollade hon upp. Bara att hålla sig helt still tills hon fortsatte äta.
Jag hade ryggsäcken över vänster axel, skjutstödet i vänster hand och Stig i höger. Stora stenar och halvstora granar dök upp i min väg och det var en rejäl prövning att avancera där. Ganska snabbt kände jag första svettdroppen komma farande längs med näsan. Hur kan det vara sååå svettigt att röra sig så långsamt?? ;)
Vid nåt tillfälle small en större gren under foten och geten glodde lääänge på mig. Då var jag på vippen att röja mig då jag frös i en sån ställning som inte var bra varken ur ett ergonomiskt eller ett energibesparande perspektiv. När geten till sist tog ner huvudet var jag tvungen att sjunka ner och vila en stund. Där satt jag och funderade över vilken väg jag skulle ta. Då börjar geten sakta äta sig bortåt och närma sig en stor sten. Jag tänkte att när hon kommer bakom den så skiter jag i vilket och brakar fram till min tänkta position. Sagt och gjort. Geten försvann bakom och jag avancerade till den stora stenen. Lade allt till rätta och började spana över hygget. Då kommer geten fram igen bakom stenen!?!? Förstår inte hur hon kunde missa den elefant som plöjde genom ormbunkarna och över riset.
Nåväl, jag hade bra utgångsläge och nu var det bara att vänta. Vyn var rätt härlig med.
Jag tände en cigarr och hade det allmänt gott. Visst var myggen på mig men US622 gjorde sitt.
Inga fler rådjur ville visa sig den kvällen för mig. Dock blev farsan rejält utskälld något efter 20:00 och samma bock var uppe hos Ulf en sväng utan att ge skottchans.
Strax efter 21 gick jag tillbaka till bilen och hämtade upp farsan. Ulf skulle hemmåt och jag och pappa tog en sittning i WTC i hopp om att en gris skulle visa sig. Det blev en lugn kväll och redan vid 23:05 rundade vi av och körde hem. Inget fällt vilt men några fina vyer och tillfällen fick vi med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar