fredag, juli 23, 2010

Havrekulting


En liten rackare åkte i backen i natt. Men för att ta det från början. Fick frågan om att följa med redan i tisdags men var uppbokad. :( Fick vänta hela två dagar tills det var dags igen men den som väntar på något gott...
Vi träffades så sent som 23.00. Känns lite skumt att sitta hemma i godan ro med frugan som vanligt och när hon säger att hon är trött och ska gå och lägga sig så gör en annan sig i ordning för att åka och jaga. Tänkte egentligen sitta vid en åtel mellan 21-23 men Elliott var seg idag vid läggning och snurrade som en helgrillad gris i 1,5 h innan han somnade.
Hur som helst. Jag och Gillis strålade samman vid busskuren och när vi stod och samtalade ringde Ingemar och meddelade att tre grisar gått förbi hans pass mot havren. "Då får de lugna sig i nån timme innan vi går på" sa Gillis. Vi körde upp några hundra meter och ställde bilarna för att gå de 75m till havreåkern. Dagens vapenval föll på Stig då vi förra gången hade några tillfällen då en studsare hade fixat jobbet direkt. Gillis körde fortfarande med sin Marlin. Vi smyger ner från vägen och börjar smyga längs åkerskanten. Ganska snart hör vi det tydliga smaskandet från vildsvin och jag hinner tänka tanken "Yes, here we go again". Jag märker dock att havren är betydligt högre än vetet och vi längre inte kan se grisarna...alls. Havren når mig till midjan i navelhöjd vilket innebär en höjd på ca 120cm. Den mankhöjden är det inte många grisar som når. Vi ser dock att havren är nertrampad här och där och med lite tur lyckas vi kanske se en gris just på en sån yta. Svinen är ca 50m från oss men vi måste komma närmare, mycket närmare. Gillis smyger vidare längs med kanten och jag drar rätt ut i åkern följandes de nedtrampade stigarna. När jag kommit 40m ut står jag och kollar över havren. Ser att det vajar där grisarna står men inte en chans att se dem. Vi har tur med månen som trots att det är mulet lyser upp himlen så att sikten är bra. Rätt vad det är brakar det loss rejält och tre grisar skriker till och rusar bort från oss. Gillis hade haft dem på bara 5m håll och tänkt, "bara tre steg till så har jag skottchans". Första steget går bra men mitt i andra tystnar plötsligt grisarna. Gillis blir stående på ett ben likt Karate Kid och kan inte göra så mycket. Situationen blir ohållbar efter en kort stund och G smyger ner foten på marken. Dock blir det för mycket för svinen som sticker.
Konstigt nog så brydde sig de andra grisarna på fältet inte om de skrikande och flyende grisarna utan dem står kvar och smaskar ljudligt. Vi går vidare. Kort därefter står jag åter och spanar i siktet då en dov knall bryter kvällens festmåltid. Gillis fick två små som kom "småpratandes" ut mot kanten. På bara några meters håll stack den förste ut trynet och det var det sista den gjorde. Detta var startskottet på kvällens träningspass. Två av grisarna sticker rakt ut i fältet och viker sen av rätt mot mig. Jag hinner tänka att snart får jag en gris i knäet. På 2 m stannar de och velar lite fram och tillbaka. Jag backar 1 m eftersom jag står på en upptrampad yta och kommer få skjuta från höften men vill inte få ett "point blank" skott. Jag vet i detta läget ännu inte vad Gillis skjutit på, dvs hur stora dem är men det är inget jag tänker på i stundens allvar. Grisarna backar 1 m men kommer sen fram 2 m och jag känner att nu....nu....nu tittar dem fram. Då väljer dem helt plötsligt att rusa ifrån mig men jag tar upp jakten. Följer de stigar som finns i fältet och hoppas att få en skymt av grisarna. Kommer snabbt underfund med att när dem springer så ska jag springa. När dem stannar så gör även jag det. Dock blir det dödläge då och båda väntar på den andre. Tar jag ett steg så sticker dem men inte långt. Max 10m. Jag försöker trycka ut dem till Gillis men de lämnar inte gärna havren. En lyckas jag få ut som springer i kanten rakt mot Gillis. Jag sätter av inåt fältet så att G ska få fritt skottfält men grisen viker även den av in i fältet och chansen är borta. Rätt vad det är ser jag en annan gris på ca 4 m håll. Dock så står G på andra sidan och jag ropar att jag har en här. G sätter fart åt sidan men grisen är inte långvarig utan sätter fart den med. Så här håller vi på i säkert 30 min innan grisarna skingrat sig. Vi misstänker dock att de fortfarande var i fältet men ville inte springa omkring mer. Svetten lackade och pulsen var hög. En gris låg på skottplatsen och adrenalinkickarna började avta. Vilken jäkla jakt!!!!!!!!
Vi sammanstrålar med Ingemar som tar hand om grisen medan vi sticker till nästa fält. Klockan är nu 02:05. Dock så börjar det regna när vi knatar ut så vi hör inget mer än vattendroppar mot havreaxen. En bit in i fältet går en gris loss på 10 m och vi inser att det inte är nån mening. Vi går dock runt åkern och rundar sen av för kvällen/natten. Känns bra att vi rört om rejält i en ganska stor grupp och hoppas att vi skrämt bort dem för denna säsong.
Min misstanke stämde tyvärr denna gång också. Man får aldrig skjuta nåt när man har med sig nåt nytt på jakten. Denna gången var det de nya byxorna från ITAB (T&P Outback) som skulle jagas in. Får säga att de klarade första provet galant. Regn, säd, björnbärssly som rev men de var hela men inte rena när jag kom hem. Hade dessutom inte släppt igenom något vatten alls så jag är nöjd.
Storleken på grisarna då? Jo, både den som sköts och de jag sprang efter låg på 20-25 kg LV vilket i min mening är den bästa storleken både vad det gäller avskjutning och köttkvalitet.

4 kommentarer:

  1. Härligt. GRATTIS. Ni är tydligen inne i ett stim nu :-)

    SvaraRadera
  2. Tackar!! Ja, vi har haft "tur" att ha gris framme varje gång. Dock är ju originaltanken att dem ska skrämmas bort och där har vi ju snarare otur.

    SvaraRadera