Fint sällskap

Idag hade jag fint sällskap på passet. Elliott hängde med i ett par timmar.

Igår var en bättre dag

Puh. Skrev ett långt och utförligt inlägg på passet igår men det blev fel vid överföringen och hela inlägget försvann. Sååå drygt att skriva om. Det var ju trots allt så mycket bättre förra gången. ;)

Nippe mailade ut i förrgår att vi fick välja pass själva och det var först till kvarn. Då jag inte suttit på Brånet ännu en morgon i år så knep jag det passet.
Detta var den kallaste morgonen hittills denna säsong och strecket kröp ner till minus fem. Det fick bli dubbla långfillingar. Då Brånet är ett rent drevpass behövde jag inte smyga ut precis i gryningen utan hade god tid på mig. Var faktist något sent ut men inte värre än att jag satt i tornet 07:10. Omöjligt att ta sig ut tyst med frosten.
Det var mycket tisslande och tasslande hela tiden då de sista löven som klamrade sig fast i trädens frusna grenar fick se sig besegrade och till sist släppa taget för att sakta falla till marken med en lätt duns.
Tiden flöt iväg och frukosten klarades av. Plötsligt tycker jag mig höra ett knak rakt fram. Jag fokuserar men bruset i radion gör det omöjligt att höra vad som händer. Av med ljudet och nu kommer knaken närmare.

Snabbt på med kåpor och greppa bössan. Då kommer ko med dubbelkalv travande. De ser kanske min yviga rörelse när jag tog bössan och stannar till bakom några granar i en hög och jag passar då på att starta kameran på bössan. Tio sekunder senare tycker kon att det är säkert att fortsätta och sätter fart. Jag svingar fram rödpunkten till en glugg och när andra kalven visar sig skriker Bruno till.

Jag ser på kalven att den är träffad med då den inte lägger sig skickar jag en bula till. Därefter går den 20 m innan den lägger sig och ko med enkelkalv fortsätter söderut. 

Strax efteråt ropar Tony i grannlaget upp mig och meddelar att han stötte djur på väg ut till passet så jag bugar och bockar och tackar för älgarna. Det lönar sig att vara tidigt på pass.

Detta blev den tredje kalven jag skjuter på samma pass på fyra år så man kan lätt säga att detta nu är mitt favoritpass. :)

Älgkalv för Pata

Efter två dagar med "otur" för mig och lite stolpe ut körde vi på igen i Onsdags.
Morgonen gav inget men grannlaget hade sett ko och kalv som hunden skulle släppas på. Alla satt redan bra till utom jag som satt helt avsides och nu fick väldigt bråttom att köra runt allt för att ta mig till det superheta Brånet där jag tidigare skjutit två kalvar vid samma scenarion.
Rapporterna kom strax efter släpp från Bernt i grannlaget att han siktat dem och att det gick norrut. Så långt helt enligt planerna.
Älgarna jobbade sig nordost och kom närmare mig hela tiden. Plötsligt vinklar de 90 grader och går sydost istället. Hmmm. Det visade sig att de nog fick vind av Tony som hade pass norr om där de kom.
De fortsatte nu istället ner mot Pata som satt i det purfärska passet Björket som jag själv snickrade ihop några veckor innan älgjaktspremiären och som vi satte ut endast två veckor innan.
Pata har fyra fina skjutgator och i den mot väster kommer först kon och sen kalven på ca 50-60 m. Perfekt scenario där kalven stannar till med full bredsida mitt i gatan och kon befinner sig framför.
Ett välriktat skott från Pata som klyver hjärtat i två och mosar lungorna gör att kalven blir på stället.
En otroligt snabb rapport på radion skvallrar om Patas puls och efter lite repetering vet vi andra vad som hänt.
Här en lycklig Patrik med sin allra första älg. Stort grattis!!

Sitter och glor

Första dagen för älgjakt här nere i söder. Förväntningarna som vanligt på topp.
Förberedelserna har varit på topp och trots att allt blev som jag hoppades så blev det ändå fiasko.
Vi backar fem timmar.
Iförd bara en massa sockor var det en baggis att smyga ut mot passet. Halvvägs ut ser jag siluetten av ett rådjurshuvud mitt på stigen 60m fram. Upp med kikaren och konstaterar att det är en liten bock. Orkar inte stå där och vänta på att den ska lunka iväg självmant utan vaggar lite fram och tillbaka i hopp om att den ska ana oråd och smyga iväg. Fick rätt till 50%. Den ger sig av men skäller och gruffar på vägen.
Jag smyger vidare och kommer helt ljudlöst fram till tornet. Även klättringen uppför stegen går knarrfritt och jag får upp näsan över kanten på räcket. Slänger en jblick över hygget rakt fram och blir väldigt förvånad då det står en älg på ca 100m. Upp med kikaren och ser en massa taggar på ena sidan hornet. Oj oj oj. Denna är ju skjutbar och dessutom väldigt fin. Får snabbt in den i siktet men då den är ställd något från mig och inte helt ren bredsida avvaktar jag. Jag är på väg att skicka en bula några gånger men vill ha lite mer från sidan. Sakta går den åt höger och vinklar ytterligare lite bort från mig innan den lyckats komma bakom några träd och utom synhåll. SKIT!!! Varför sköt jag inte???
Kollar till vänster och ser då ett älghuvud till. Då reser sig ytterligare en tjur och jag får in även denna i siktet.  Fyra taggar... Och vi som bara skulle skjuta sex och uppåt. Puhhh. Denna går däremot med fin bredsida hela tiden.
Jag lockar lite och den lille stannar upp.
Varför lockade jag inte på den store?? Då hade den säkerligen vridit upp sig det där lilla jag behövde.
En stund senare fortsätter den lille bortåt och kvar sitter jag med stor förtvivlan och ångrar skottet jag inte sköt.
Ja, det sägs ju att man aldrig ska ångra ett icke avlossat skott men den som kom på det har nog inte haft en så fin tjur framför sig med en egentligen tillräcklig bredsida.
Nu känns det mest tungt och även färdigskjutet på tjurar i vår grupp så det är bara att sikta in sig på kalv och gris. Visserligen kviga kvar men det är lurigt att veta om en kalv är i närheten eller inte.
Vi får väl se hur det artar sig framöver. Jakten är inte riktigt över ännu.

Skyddsjakt på gås

Igår slöt fem goa gubbar upp för en kort session av skyddsjakt på gäss som blivit en sanitär olägenhet.

Det kom bara två grupper och hållen blev rätt långa men tre föll i alla fall. Hade min actionkamera på bössan så här kommer en filmsnutt där man ser när jag träffar en gås.

Skytte på löpande gris

Igår var en bra dag. Inte bara för att jag äntligen slipade och oljade köksbordet utan för att det var dags att testa skjutanordningen som Kalle snickrat ihop. Vi har länge diskuterat om att fixa fram en skjutbana för rörligt mål och jaktlagets konstruktör tog sig an uppgiften.
Slutprodukten var inte mer än att två man med lätthet bär med sig alla prylar inkl bössa och skott. Uppsättningen gick väldigt snabbt och strax ekade skotten genom skogen. Vi körde från lite olika avstånd och ändrade även hastigheten så grisen kom farande väldigt snabbt. Vi lät naturligtvis alla träd stå kvar mellan skytt och mål så att det skulle bli så naturligt som möjligt. Visst tog en del skott i träd och vi såg då att det antingen blev helbom eller en vinklad kula som tog på tvären långt bak i figuren. Framförhållningen på detta korta avstånd (30m) och medelhastighet var inte mer än ca 10cm.
Skyttet förbättrades sakta men säkert och med tre man blev det alltid någon som hade nåt att göra. Skytt, lindragare och kameraman. ;)
Hela anordningen är en stålvajer som spänns mellan två träd och sen en vagn som rullar på. Ett långt gummiband i ena änden av grisen och en flagglina i andra. Ju kortare gummiband, desto snabbare gris. Enkelt men snillrikt och välgjort. Då vi stod i en "dalgång" kan man sätta en högergris på andra sidan av vagnen och flytta sig tvärs över så man får skjuta på andra hållet liksom. Där blir det även då skott från upphöjd position.
Denna anordning kommer komma till väldigt stor nytta för jaktlaget och jag ser redan fram emot nästa skjuttillfälle.
Här är en liten filmsnutt där jag skjuter. Alla skotten var denna runda dödande.  

Nippe som körde två skott per runda avslutade sitt skytte med två femettor. Inte alls illa!!

Bjuder även på film med de två andra skyttarna. Kul att se våra olika skyttestilar.

Kalle:

Nippe: