Bedrövligt

Tog mig ut en sväng i lördags morse. Äntligen dags för lite rävlock.
Solen upp 08:02 så om jag är på plats ca 0740 borde det vara bra...trodde jag. När jag satt i bilen på väg ut insåg jag att jag var minst 40 min för sent ute. Redan vid 07:00 började det ljusna och med all denna snö innebar det att det var skjutljust strax därefter.
Kom i bilen även på att jag glömt kikaren och skjutstödet (ifall jag skulle sitta på marken) och hade tagi fel mössa så jag knappt kunde ha hörselkåporna på mig. Pust...
Skulle ta tornet nere vid överväxta sjön och ställde bilen vid boken. Förhållandena i övrigt var bra. Stabil vind från SV och minus 1 grad. Omöjligt att ljudlöst ta sig fram till tornet men hoppades att harskriet skulle locka rävar från så långt håll att mina fotsteg inte nått dit.
På plats i tornet runt 07:55. Enligt expertisen ska man sitta i ca 20min eller nåt innan man börjar locka. Jag tror jag kunde hålla mig ungefär 8 min innan jag började tuta. Ett fasligt ljud fyllde hygget och jag märkte genast att handsken dämpade ljudet och det blev inte den klang man ska ha. Snabbt av med handsken och blåsa vidare. Körde säkert 20-25sek och vilade sen ett par min. Nytt tut i luren och vila. Försökte huka mig lite så min bara vita hand som liksom vinkade för att förvränga ljudet inte skulle synas för eventuellt närmande rävar. En tredje truddelutt ljöd och jag spanade försiktigt av området snett framför mig från vänster till höger.
Men....
Den där stenen ser ut som batman.
Något till vänster vid skogskanten bakom en stubbe sticker det upp en liten sak med två "antenner". Nästan direkt blir det bara en antenn för att 3 sekunder senare åter bli batman.
Ok, något djur sitter 100m ifrån mig och kollar och rimligtvis borde det vara en räv. Sitter helt stilla och när den återigen kollar åt sidan smyger jag upp Stig. Kollar i siktet och ser nu att en räv kollar in mig. Blir överlycklig att jag faktist har lockat in en räv och samtidigt orolig över att den ska få vind av mig och sticka. Avståndet är ju faktist mitt inskjutningsavstånd och den sitter helt still rakt mot mig och tittar. Har en stubbe precis framför den så jag ser huvudet och en bit ner på halsen. Bestämmer mig för att skjuta och gör mig redo. Dock är jag för ivrig och glömmer bort andningen och i samma millisekund som jag kramar, nej, slänger mitt pekfinger mot avtryckaren känner jag hur hela jag hoppar till. Redan när slagstiftet är på väg mot tändhatten vet jag att jag kommer att missa. Räven försvinner som genom ett trollslag mitt i skottet och när jag tittar mot platsen där den satt ser jag kulhålet i skaren bakom. Precis till vänster något högt. Hade det varit älg, rådjur, vildsvin eller annat stort vilt med ren bredsida hade även detta kassa skott suttit mitt i lungorna men med detta lilla mål var missen total och enorm!! Skit skit skit. Varför skulle jag jäkta iväg? Jag kunde ju pipit lite i muspipan och kanske fått den närmare?? Besvikelsen snurrade i huvudet men tog upp lockpipan och lockade en stund till. Det kom naturligtvis inga fler rävar.
Jag bröt upp och gick bort till skottplatsen. Såg rävspåren till och från och där kulan rispat upp skaren innan den penetrerat det hårda täcket. Faan med.
Tog mig bort till bilen, kollade av åtlarna och åkte till nytt ställe. Dock var klockan redan 09:15 när jag åter började locka så jag misstänker att rävarna låg nere i sina gryt och gottade sig.
Inte ett liv på det hygget så jag avslutade för dagen.
Lärdom?
Behåll lugnet. Andas. Locka vidare.
Lätt att säga nu vid datorn utan en räv i sikte.