fredag, november 05, 2010

Hjälp mig

Har fått höra att det finns vissa teorier och farhågor från personer i området där jag jagar om att frusna betor gör att älgarna kan kasta sina foster. Är det någon av er där ute som vet något om detta eller kanske hört liknande spekulationer från andra håll? Vad tror ni? Finns det något att oroa sig för om man slänger ut betor som stödutfodring för rådjur och älg under vintern?

4 kommentarer:

  1. Hmm. Har aldrig hört talas om detta. Vi har fodrat med betor under många år och det har gått bra vad jag vet...Det borde vara lätt att hitta nått om detta annars. Borde stått på löpsedlar på alla jakttidningar.

    SvaraRadera
  2. Har inte heller hört något om detta, vi lägger ut flera ton med betor varje vinter och jag har aldrig sett så mycket älg här som jag gjort denna höst.

    SvaraRadera
  3. Hmmm. Misstänkte det. Tycker också det verkar osannolikt. Tack för kommentarer! :)

    SvaraRadera
  4. Ställde frågan direkt till SVA och fick följande svar:


    Hej Niklas!



    Tack för ditt mail - det är en återkommande fråga från södra Sverige.



    Reproduktion hos älg är väldigt dynamiskt och dålig kalvtillgång varvas med god. Det är en del av naturen och kan ha en rad olika orsaker, men det är framför allt klimatet som styr det hela, tillsammans med den förvaltning man bedriver över större områden. Vintern som gick var sträng, men det var under förra hösten som kon brunstade och blev betäckt, vilket var det första steget till den kalvobs ni såg i år. För att kon skulle brunsta behövde hon vara i fint hull efter hennes föregående dräktighet och foderintag under sommaren 2009. Var hon i undermåligt hull (pga tvillingkalvar, sommarklimat mm) efter sommaren så kanske hon inte brunstade i tid, alt. inte alls. Det är det som ger det resultat man såg under jakten i år, 2010. Vintern kan ha gjort sitt, men det man känner till om kor och deras avkomma är att de investerar så mycket hos kalvarna att de nästan hellre dukar under själva än att kasta dem av näringsbrist eller liknande. Vid SVA har vi under vintern som gick fått in enstaka rapporter om kastade älgfoster, men dessvärre inga delar för analys. Så vi kan inte säga vad som orsakat det, helt enkelt.



    Frågan om sockerbetor och kastningar har hos älg inte någon vetenskaplig grund. Stora gårdar i Skåne har under flera år utfodrat klövvilt med sockerbetor och de yrkesjägare jag talat med därifrån har aldrig upplevt några problem med reproduktion hos varken dov eller kron.



    Hos nötkreatur och får är fenomenet välkänt och utfodringsrelaterad abort (oftast under sista tredjedelen av dräktigheten) är den vanligaste orsaken till abort hos dessa djur. Begreppet kallas mykotisk abort (svamporsakad) och sker när kreaturen får i sig mögelsvampar som bildar mykotoxiner (svampgifter) vilket kan leda till abort eller kastningar. Förr var det vanligt med mykotisk abort hos djur som åt möglig melass, men numera är det mer mögligt spannmål och ensilage som ses som vanliga orsaker.



    Det är alltså inte utfodringen i sig som är riskfylld, utan kvaliteten på fodret. Det finns inget vetenskapligt rapporterat gällande denna typ av abort eller kastningar hos vilda utfodrade djur och i det här läget går det inte att dra paralleller mellan tamdjur och vilda djur. Visst – utfodring sker med diverse foder i form av spannmål, betor, potatis, kålrötter, bullar, bröd och godis, vilka alla (precis som i kylskåpet hemma) har mögelsporer på sig. Det är dock inte alltid dessa sporer får möjlighet att växa till och bilda mögelsvampar som kan bilda dessa gifter. Samtidigt gäller ju att det är ytterst sällan vilda djur väljer att äta ruttet eller osmakligt foder. Nötkreatur är en annan historia då de ofta äter vad som ges – ibland slinker dåligt foder med, ibland spik, ibland annat.



    Sammanfattningsvis gäller att det finns inga belägg för att viltets reproduktion störs av att jägare utfodrar och sannolikheten är ganska liten då viltet ofta ratar dåligt och ruttet foder. Dock rekommenderar vi att man skall försöka hålla foderplatserna någorlunda torra genom att flytta dem successivt i en cirkel (t ex en vändplan) för att minska riskerna för att få dålig hygien. Ju fuktigare miljö, dvs ju mer dynga och gyttja – desto lättare att fodret ruttnar och då tappar man ju effekten av själva utfodringen.

    SvaraRadera