Galten hittad

Men nu får vi ta veckan från början.

Lördagen den 6e Nov var Kalle och jag uppe och hade fix med våra åtlar. Ställningen som rasat byttes ut mot en rejäl med lyftanordning så vi slipper klättra och den trasiga Moultrien byttes ut mot den andra som fortfarande funkar. 200 liter äpplen slängdes ut tillsammans med en del majs och alla träd blev tjärade. Kameror åkte också upp så nu skulle vi se vad och när dem var där. Kalle hade en sittning på måndagen efter utan att se nåt.

I lördags var vi uppe igen med 200 liter äpplen (tack Joel) och kollade även av kameran. Såg då till vår förvåning att dem kom väldigt tidigt. Redan vid 18:30 nån dag och att Kalle hade skrämt dem på väg ut i måndags. På kvällen satte sig Kalle och Millis väldigt tidigt men som det brukar vara med jakten så går det inte så lätt som man ibland kan hoppas på. Inte ett liv och kameran visade att dem inte varit där alls den natten.

I söndags eftermiddag var det and och gåsjakt på schemat. Kalle bjöd in och vi (jag, Kalle, Millis+Clara, Mats och Stefan) träffades 15:30 vid Statoil. Ute på ön vi 15:50 där jag svidade om till vadarstövlar. Var tydligen lite si och så med vattenståndet och ett bra ställe skulle vara en vassrugge. Kalle anvisade och jag knatade ut med hagelbrakaren på axeln och cigarren i mungipan. Kom upp i ruggen och banade väg igenom för att ta mig till utsidan. Hittade en plats jag tyckte va bra och trampade ner lite vass så jag skulle ha svängrum. Kände då att hela ruggen flöt och var inte fast i botten. Huga....

Sen var det bara att vänta. Det blåste lite och duggregnade så man hörde inte alla småljud som behövs. Efter ett tag började det flyga änder kors och tvärs men inga inom skotthåll. Kom en and farande i hög fart och jag drog iväg ett skott men kände direkt att jag var låååångt efter. Tiden flöt på och jag bommade även några gäss. Självförtroendet fick sig en törn denna kväll. Längre in hade Kalle bättre tur och fick ner en fin gräsand som Clara fick apportera. Här med matte Millis.

Det är ruggigt kul med fågeljakt. Man måste vara 100% beredd hela tiden och det går inte att såsa. Då är det kört direkt.

Så igår var jag lite sugen på att sätta mig på ST igen. Kalle var till sjöss och varken lillbrorsan, Stefan eller Nippe kunde hänga på. Det fick bli en ensam sittning.

Anna kom inte hem förrän 18:45 från jobbet så jag kom iväg rätt sent med tanke på att dem varit tidiga några kvällar. Körde förbi stigen till åteln och parkerade bilen längs med vägen. Smög sedan i löven i vägkanten och sedan tyst som bara den genom skogen till kojan. Precis när jag kom fram till stegen hör jag en gris i slänten som tar några snabba steg och sen ställer sig och vädrar friskt. Den står ca 15m från mig och vinden låg inte helt rätt. Tyckte inte att den borde känt mig men det var nog nån liten vindil som gled ner till trynet. Grisen iväg och jag tog mig upp i tornet så tyst jag bara kunde. Klockan va 19:53.

Satt och lyssnade och tyckte mig höra gris prassla långt bort men inget som kom i närheten.

Det var en toppenkväll vädermässigt. Svag men konstant vind från VSV. Hade velat ha ner den lite till SV men man kan inte få allt. ;) Tempen låg på +3 grader när jag smög mig ut och den 63% -iga månen hjälpte till perfekt.

Minuterna tickade på och jag började nicka till lite då och då. Hände ju inte så mycket. Ett rådjur skällde vid grannåteln och jag undrade om dem också satt ute.

Vid 21:27 knakar det till försiktigt nere i kärret och jag hör gris närma sig sakta. På med kåporna och upp med bössan. Ser till att endast röra mig då grisen rör sig. Kollar den stora mörka skuggan till vänster om kameraträdet. En sten som legat där hela kvällen så inga konstigheter där. Däremot undrar jag vad det är för skugga som står något till vänster om strax bakom. Lampan tänds inte och grisen måste stannat precis utanför sensorn. Funderar lite på att invänta lampan men tar en titt i kikarsiktet. Ser då att jag har klockren bredsida och ser väldigt bra. Hårkorset försvinner dock i bogen så jag vrider igång rödpunkten. Lägger an på nytt och letar in punkten mitt i grisen i bogen. Stig vrålar och grisen ger sig av. Jag slänger av mig kåporna och hör den springa iväg med en rasande fart. Nerför slänten och en ljudligt plask genom bäcken och sen vidare. Faan med. Över bäcken... Då har den sprungit långt. Hör dock sprattel som verkar närmare och så ett pysljud som om någon luftade ett cykelhjul. Sen kommer tystnaden och lägger sig. Hmmm. Men visst borde pysljudet vara en bra grej?!?

Smsar lite och ringer sen upp Ingemar för att fråga ifall han vill köra ett dödsök med sin jämte. Får till svar att hon löper så det blir inget sånt för Cilla. Ja ja. Bara att gå ner och kolla av skottplatsen.

På med Ledlenser H7 pannlampan och tar mig till äppelhögen. Blir lika glad varje gång jag använder den pannlampan. Ruskigt bra ljus!!

Kollar runt lite där grisen stod men ser inget speciellt. Lurigt med bruna och orangea löv. Tar ut svängarna och går mot slänten. Då ser jag blodstänk (se bild nedan) och det är bara att följa. Har Stig redo ifall nåt (läs argsint skadeskjuten galt) skulle springa mot mig. Går förbi ett träd där det stänkt blod rätt högt upp. Måste vara bra tryck ut ur den grisen. Efter redan 20m ser jag den ligga precis där slänten slutar och det blir plant. Den grisen jag hörde plaska över bäcken måste varit en annan på väg in som jag inte uppmärksammat.

Återigen har Barnes TSX kulan gjort ett bra jobb. Tar på mig selen och snarar grisen. Oj vad tungt det blev i uppförsbacke. Är dock väldigt glad över just selen för jag hade inte velat dra 75kg gris med snedbelastning på ryggen mer än max 5 m. När det planar ut så går det rätt lätt att dra ut grisen till vägen. Kan nog klara upp till 100kg gris med den selen på plant underlag.

Misstänker starkt att grisen jag sköt var den vi haft veckan innan vid ungefär samma tid. Kolla bilden nedan och döm själva.

Julskinkan räddad! :)