En perfekt kväll

Blev igår eftermiddag sugen på att jaga lite. Nippe och Pata hade varit ute under förmiddagen på rådjursjakt men jag själv fick sova ut efter en trevlig gåsamiddag i goda vänners lag kvällen innan.

Kollade av prognosen och den lovade uppehåll och stadig SV på runt 4 m/s, vilket brukar innebära nästan vindstilla i skogen. Är det något som är trist är när det droppar konstant från träden så man hela tiden tror att svinen är på ingående så detta verkade ju lovande. Vi hade haft åtelkamerorna uppe ca en vecka men ingen hade kollat dem så vi visste bara att de troligtvis var där men ingen aning om när. Det fick bli lite ”old school” idag.

Drog ut en förfrågan till jaktlaget och Nippe var även han sugen trots några timmars jakt i benen.

19:59 svängde jag in på gården och plockade upp N. På vägen upp några km från åteln såg vi faktist två svin på vägen vilket vi inte gjort på många år och det var verkligen kul.

Även när vi smög ut till tornet hörde vi djur gå loss och springa iväg. Spännande.

Vi var nog på plats i kojan runt 20:25. Det blåste mer än jag förväntat mig och löv och smågrenar trillade hela tiden till marken. Vi satt och lyssnade men hade det kommit en ensam gris smygande hade vi aldrig hört den.

Plötsligt lyser himlen upp från vänster och jag tittar bort. Ser då ett stjärnfall som lös länge (1-2 sek) innan den brunnit upp och slocknat. Helt otroligt. Nästan som ett fyrverkeri utan knallen. Nippe såg samma sak så jag såg inte i syne. ;)

Tiden flyter på och rätt vad det är har vinden mojnat helt och det blir sådär härligt tyst i skogen. Det dröjer egentligen inte så länge innan vi hör knak rakt framifrån och sen lite prasslande följt av fler knak.

När vi förvissat oss om att det verkligen var vildsvin på väg och inte en serie grenar som trillade ner tog jag på mig kåporna. Hör hur de kommer närmare och närmare och blir helt säker på att de kommer för nära. Det låter som de går upp i slänten där vi sitter och kommer gå direkt mot tjärträdet mellan oss och foderautomaten. Där är det kolmörkt då åtelbelysningen inte når dit. Dilemma...men bara att avvakta.

Ser skuggorna komma ut vid automaten och nu var allt som det skulle. Upp med Bruno och kolla genom siktet. Två stora och tre väldigt små. Hmmm. Vi sitter och kollar och dividerar. En av de stora står helt stilla rakt under automaten och ser jättestor ut och de tre små kultingarna som precis förlorat sina ränder står tätt runt. Den andra stora går framför de andra lite fram och tillbaka.

Jag lägger ner bössan och tar upp handkikaren. Får en rätt bra silhuettbild efter en stund och tycker mig se en pensel men absolut inga spenar. Vi dividerar lite till och beslutar att köra på med den stora ensamma. Ner med kikaren och fram med Bruno igen. Kort därpå blir det fritt skottfält bakom och jag skickar 11,7g hälsning med avsändare Bruno.

Den sedvanliga kalabaliken kommer som ett brev på posten och vi hör gris till höger, vänster och rakt fram. Dock ser både jag och Nippe att ”vår” gris beger sig till vänster.

Vi avvaktar lite och hör hur suggan frustar in sina kultingar en bit bort. När det tystnat helt går vi ner och kollar skottplatsen. Mörka löv och blött är ingen bra kombo för eftersök. Tog en kort stund innan vi såg blodet som låg där grisen stått. Med lampa och näsan i marken började sen en sökning som var knepigare än vi trodde. Vi såg ljust lungblod blandat med mörkt blod. Ett tag hittade vi inget och sen dök det upp en droppe på ett löv. Grisen hade stuckit till vänster för att direkt vinkla bort från oss mot det håll den kom ifrån. Sen vikit av till vänster igen och sneddat ner mot ett dike/bäck som nu nästan var uttorkad. Det var liksom ingen rak flykt utan mer sicksackande. Till sist låg den där på sidan och vi kunde andas ut. 

Den hade inte gått mer än kanske 40m men det tog sin tid att hitta fram. Kulan hade gått in perfekt i bogen men ut lågt och lite bak så det hängde ut lite fettslamsor från bukhålan. Urtagningen visade att kulan gått genom båda lungorna, rispat hjärtat och touchat levern i framkant vilket förklarade det mörka blodet vi hittade. Dock var resten intakt så allt var bra.

Fram med selen och dra ut till vägen. Nu fick jag även tillfälle att bruka den transportgallerlåda/flak jag köpte i somras från tyska Gehetec, eller Wildträger som det heter på tyska. Riktigt smidigt att bara lasta upp och köra.

Urtagning visade en kanongris på 67 kg LV och det var en gylta och ej en galt som jag först trodde. Under buken hade den rätt långt hår som liksom tovat ihop sig till en tofs. Det var den jag trodde var penseln. Lurigt lurigt!!

Denna kommer till största delen att bli till korv men det blir en annan historia.

Förresten...

Vad tror ni jag önskade mig efter stjärnfallet?