Ståndskall

Ett underbart ståndskall ekar genom skogen denna frostnupna morgon. Nippe hade ko med kalv på 20 meter med dem gick omlott hela vägen. Dock ställde det sig rätt nära så nu smyger han runt och ska se om han kan avsluta.
Själv sitter jag på Brånet med en kopp kaffe och njuter.

Älg- och svinjakt imorrn

08:00 imorgon ska vi samlas vid Masten för att jaga älg och svin. Redan 07:40 ska jag vara hos Nippe för att se ut några plåtar vi ska ha som reflektorer till åtelbelysningen. Vore ju inte fel att få upp den så fort som möjligt när den nu är hemma. I garaget gör den ju ingen nytta. ;)
Får se om jag bloggar en passbild imorrn eller ännu bättre, en bild på ett fällt byte.

Fiskafänge

I fredags slängde jag, Nicke och barnen ut några nät i Lyckebyfjärden.
Vi är väl inga nätfiskare nån av oss, (typ 1 gång var tredje år), med det är rätt kul, barnvänligt och man får ju alltid upp nån firre som barnen kan kika på.
Vi tog upp näten vid lördag lunch och det satt lite fisk i. 1 vitfisk (Sarv?), 3 abborrar, 1 liten gädda och 4 sikar. Rätt bra plus att det knappt var nåt skräp i så rensningen gick snabbt.
Barnen tyckte det var jättekul att kolla och känna på fiskarna. Även rensningen övervakades noggrannt och det frågades konstant om vad man gjorde, vad det var som kom ut och om dem kunde få se hjärtat.
Här är Moa, Isak och Wilma med vars en sik.

Vi kommer lämna in sikarna på varmrökning så att dem blir klara lagom till jul.
Mums!

Rökt älgkalvhjärta

På den sista kalven jag sköt (låter som jag skjutit en hel drös vilket jag då inte har gjort...) tog jag hand om hjärtat och lämnade in detta hos Blomlöfs Rökeri, där jag för övrigt lämnar in allt jag ska ha rökt.
I förra veckan var det klart och jag skar upp några provbitar på kvällen. Båda mina barn tyckte det var jättegott men frugan vägrade av princip att ens smaka. Mer till mig då. :)
Jag bjöd även mina bröder och kusiner i lördags kväll som var väldigt imponerade av smaken och mörheten. Dock gissade dem på rökt rådjurskött, ej hjärta. :)
Köttet i hjärtat är så fintrådigt att det näst intill känns som att äta paté. En jättefin del av älgen som jag gissar många låter ligga i skogen med resten av inälvorna. Dock gissar jag att man i norra delarna av Sverige oftare tar hand om detta. I alla fall var det så i det lag jag var uppe hos i Jämtland för några år sen.
Så ni som ej tagit hand om hjärtat innan, testa!

Åtelbelysning inköpt

Efter kort efterforskning, kontroll med jaktlaget och ett hett tips från polaren Peter så föll valet på en Genzo Max-LED från Hylte Lantmän. Detta är en belysning med skymningsrelä, timer och dimmer. Man kan ställa ljusstyrkan den ska lysa med samt hur många timmar efter skymning det ska lysa. När jag kollade runt på marknaden så kunde jag knappt hitta lösa komponenter för samma pris, dvs 995kr så valet var enkelt.
Beställningen lades i söndags och idag pep det till i mobilen som meddelade att jag hade paket att hämta. Snabba leveranser tycker jag om! :)

Väl hemkommen från jobbet och magen fylld med frugans köttfärslimpa så hade det blivit tillräckligt mörkt för ett litet test. Jag riggade allt i en liten björk vi har på baksidan och så försökte jag ta tre så lika bilder (inställningsmässigt på kameran) som möjligt. En baksida i ett villakvarter blir ju tyvärr sällan helt mörkt men man ser rätt bra vilken skillnad det blir mellan bilderna.

Bild 1. Ingen belysning. Hade nog inte ens kunnat skjuta här med ett 56mm sikte.


Bild 2. Slingan på den lägsta nivån. Här såg jag rätt klart under belysningen och hade kunnat se grisar som skuggor.


Bild 3. Högsta styrkan. Inga problem alls att vare sig skjuta eller könsbestämma grisar.


Denna belysning ska enligt spec dra (om jag räknar på att vi har den tänd 12h per natt) 1,2Ah per dygn vid lägsta nivån på ljuset. Ett bilbatteri på 80Ah räcker således 2 månader! :)
I praktiken tror jag dock inte att man får ut alla 80Ah utan något lägre men säg 1,5 månad så är det fortfarande väldigt bra.
Nu ska det bara fixas en plåtränna som reflektor (kommer ta en veckad plåt som man har som tak på typ friggebodar och kapa på längden) och sedan montera upp det hela på ena åteln.
Spännande. :)

Rådjursjakt med Wilma och Pella

Jag tyckte det var dags för Wilma att få hänga med på sin första drevjakt på rådjur. Då det alltid är lite osäkert med hur mycket dem orkar (barnen) så valde jag att köra solo så inga passkyttar fick så och vänta i onödan.
Vi skulle börja dagen med att släppa ovanför Rinaldos hygge. Eller börja och börja. Dagen började för övrigt med 1 timmes skridskoskola för Wilma mellan 8-9 så lite hade hon fått röra sig innan. :)
Pella knatade omkring och letade spår men fick inte upp något intressant. Hon är alltid något reserverad och osäker i början när jag är ute med henne vilket är förståeligt då jag inte är ute som hundförare speciellt ofta. Hon söker inte ut så långt men ökar alltid successivt under jakten.
Vi tog oss via en jättefin bokskog upp i granskogen och vidare till vändplanen på kuravägen utan att det hände nåt. Fick frågan "Är det långt kvar?" åtskilliga gånger. ;)
Mötte N på väg tillbaka som körde ut ett lass betor inför vintern.
Vid bilen var det dags för en välbehövlig paus och påfyllnad av energi.


"Ännu inget upptag och nu mysstund med varm choklad och macka."

Jag beslutade att testa udden med. Det är inte lika långt att gå där och borde funka bra för Wilma. Vi gick in rätt tidigt och kom ner till där Pata sköt sist. Pella sonderade terrängen men det fanns inget spännande där. En bit längre fram fick hon nåt i nosen och stack iväg en liten bit. Hon sicksackade och skallade till två gånger men redde inte ut det. Vi fortsatte stigen fram och kom ut på vägen igen som leder ut på udden. Efter bara runt 50m sticker Pella före, ner till vändplanen, upp till höger och viker av tillbaka så hon kommer parallellt med den väg vi gick på. Där inne blev det upptag vilket var härligt att höra på så nära håll. Det verkade gå rakt ut mot mig och Wilma så vi flyttar oss 10m upp på vägen och väntar. Hör att det prasslar lite innanför men det vänder och sticker ut mot udden istället.
Då vet jag att det kommer att passera båtplatsen om en liten stund så jag säger till Wilma att haka på och vi småspringer dem 100 metrarna ner. Stannar 30m innan och spanar upp mot udden. Hör Pellas skall nära och ser plötsligt ett rådjur mycket närmare än jag förväntade mig. Det kommer fort sicksackandes, försvinner bakom lite sly och rätt som det är flyger det i ett språng över vägen där vi står ca 20m bort. Inte en chans i världen att få iväg ett skott. :(
Strax efter kommer Pella skällandes och vi kan bara njuta av symfonin.
Vi tar oss upp i skogen istället i hopp om att det ska bukta tillbaka vilket det gör en kort stund men det vänder strax bort igen och går ut vid sjöstugan.
Wilma såg rådjuret och tyckte det var jättespännande. Det var nu lång tid sen senaste "Ska vi åka hem snart?". :)
Pella kommer strax tillbaka och jag tycker det räcker för idag. Man ska alltid sluta på topp och med det spännande färskt i minnet när man har med sig barnen.
På väg tillbaka till bilen smyger Pella in ungefär där hon fick upptag men där är det lungt. Dock får hon upp ett spår över vägen och sticker höger upp i granet och drar igång ett drev igen. Underbart. :)
Verkar som det var fler rådjur på samma ställe och att hon endast fick med ena i första drevet. Nu drev hon det andra och Wilma och jag tog oss snabbt bort till Patas pass. Dock kunde vi se på GPSen att efter lite snävt buktande så gick det ut på samma håll som det andra djuret och Pella bröt och kom tillbaka. Nu bröt vi helt och kunde packa ihop för dagen. Både jag och Wilma var nöjda så det blir nog fler jakter framöver för oss båda. :)