Jag och Stefan (Bankmannen) tänkte testa "nya" åteln igår kväll. Den har funnits länge men vi hade ännu inte skjutit nåt där. Var på plats ca 20:50. Vi var smidiga som 2 spett och lät som ett par bufflar på vägen ut. Men men... Svinen häckar nog inte i närheten i alla fall.Kvällen var perfekt, ca 1 plusgrad och i stort sett vindstilla. Helt knäpptyst.
Vid ca 21:40 hör vi ett skrik en bit bort och konstaterar att det måste varit ett svin. Känns bra.
21:50 börjar det prassla och grisarna ramlar in på åteln. En stor rund springer rätt på tjärträdet och de små går till åteln och börjar äta. Alla i en klump. Omöjligt att få till ett skott.
Då prasslar det lite till därifrån de kom och det stiger ut en gris modell större i gläntan. Jag tycker mig se tecken på galt men det är lite gräs där han stod så det var svårt att se. När han går några meter till ser jag pensel, "puckel" på ryggen samt ett något knöligt tryne. Tre rätt säkra tecken på galt men varför går han med detta gäng... Hrmmm.
Han går fram och gruffar lite med den jag tror är ledarsuggan. Efter det står han fri och med sidan mot mig. Jag låter skottet gå och sen kommer det sedvanliga kaoset med gris överallt. Jag hinner se att två grisar sticker rakt fram bort från oss och vi hör en som irrar omkring till höger om vårt torn(?).
Det blir tyst och vi väntar en stund. Går ner och kollar av skottplatsen. Inget djur, inget blod. Puh. Detta var inte bra.
Jag tyckte skottet känndes bra och det borde finnas blod på platsen. En 30-06 Oryx lämnar inte en gris utan blod. Vi kollar runt lite men hittar inget och beslutar oss att hämta hunden. Hem och hämta hund samt jaktledaren (Nicke) som låg i soffan och hade det gott. ;)
Tillbaka på platsen får hunden inte upp något vettigt på den som irrade vid tornet.
Nere vid åteln får den upp nåt och drar bra i spårlinan. Nicke hittar lite blod så det känns helt plötsligt lite bättre men... Tänk om den fortfarande lever? Vill inte ha en galtattack ikväll.
Vi går och går. Hunden spårar i kringelikrokar och vi vet till sist inte var vi är. Fortsätter lite till och det börjar kännas bekant. Rätt som det är står vi vid åteln igen. Hmmm.
Vi kollar av blodspåret igen. Hunden tar några steg rakt upp från blodet, vänder och går åt det hållet den gick förra gången. Jag håller inte med och vill se om jag kan hitta mer blod. Jag går rakt upp där hunden vände och fortsätter och 2m upp bakom några smågranar ligger den. :)
Glädje!!
Den har inte gått mer än kanske 7-8m. 90kg galt.
"Obduktionen" visade att skottet tagit perfekt. Trasat sönder lungorna samt träffat hjärtat.
Gris nr4 är ett faktum och denna gången även med en liten trofé. :)
den går väl inte att helgrilla?????hoppas att den inte var i brunst.
SvaraRaderaAllt går att helgrilla. Det beror bara på storleken på grillen. ;)
SvaraRaderaJag hoppas också att den inte brunstade. Lite osäkert i dagsläget.
Det var bra gjort med skottet på rätta stället. jag förstår att det blev en lång kväll. mamma är stolt över dig och säger att det blir många smycken av betarna. Ha Ha.du får ha fortsatt bra jaktlycka.
SvaraRaderaKul när det går bra! HAde en liknade historia för något år sen.. En galt i samma storlek som, till skillnad mot andra grisar som skjutits på åteln, drog i väg! Men jag hade en del snö att använda mig av. Den låg 100m därifrån med ett bra skott, om än ut lite långt bak. Men han låg med trynet mot sina egna spår... Dock stendöd. :)
SvaraRaderaSnyggt jobbat, skottet satt perfekt. Urtagningen utan anmärkningar, exemplariskt! Och jaktledaren fick en ursäkt till en slaktsup mitt i veckan, kan det bli bättre :)
SvaraRaderaJa Grattis det var bra gjort, äntligen kan vi få lite lugn och ro här på kvällarna, dröjer nog ett tag till herr R får svin abstinens (hade somnat när sista sms et kom... hmm)
SvaraRaderaVildsvinsbiffar! När ska jag komma? ;-)
SvaraRaderaUR: 100m känns väldigt mycket under natten i skogen. Kul när historien slutar bra. Inte för galten dock. ;)
SvaraRaderaGreven. Ja, du var inte sen med slaktsupen. Du hann ju knappt stänga av motorn i bilen förrän du var inne och hämtade. :)
Claramaja: Jag tror inte det dröjer så länge innan jag knackar på igen. Jag ska ju bisitta Kalle när han skjuter en fläckig.
Martin: Låt mig bara hinna slakta besten först så ska vi nog kunna fixa nåt.
Fin gris och bra story! Grattis.
SvaraRaderaHoppas den inte smakade galt.
Det är svårt att hitta dem då det inte är spårsnö...
Tackar. Den smakade gris men inte brunstgalt. Låg på rätt sida av gränsen så att säga. Spårsnö är guld. I vintras (2010) så var det busenkelt att spåra dem grisar jag pangade.
SvaraRadera