onsdag, december 21, 2011

Färgen är bra


Sanningens minut


Äntligen skogstid


På pass och väntar på upptag. Älg och gris som gäller. Rhina och Fanta är ute och vi har fem passkyttar redo. Kvalitet!

fredag, december 09, 2011

Rapport och paus

Under Onsdagens sittning hörde jag faktist vad jag misstänker var gris på två olika ställen. Lät som att löv puttades omkring rätt mycket och jag tror bara gris fixar det under sånt oväder.
Så länge detta milda väder håller i sig med plusgrader så kommer svinen att fortsätta käka gott i naturen men efter nyår misstänker jag att det börjar tryta och kanske att det även frysit på lite. Då brukar dem komma bra till åtlarna.
Imorrn 04:00 drar jag till Indien och Delhi så där går två helger. Efter det så kommer julen så nästa jakttillfälle för mig blir annandagsjakten som vi planerat in. Längtar redan.

onsdag, december 07, 2011

Äntligen vakpass


Chanserna att få se svin är mikroskopiska och att få skjuta ännu mindre. Dels har vi inga svin på åtlarna och dessutom har jag nåt nytt med mig (glasögon).
Ändå är det härligt att sitta här och kolla på åteln i det gröna skenet av belysningen och lyssna på tusen och åter tusen droppar som faller från träden.
Hur som helst är mina skottchanser enorma jämfört med polarna som ligger i soffan. :)

söndag, december 04, 2011

Trött efter två långa drev


Jag var i söndags rejält sugen på att få komma ut i skogen en stund med bössa på axel så jag lånade Pella av Nippe och stack ut runt 10-snåret. Redan 50 meter efter släpp vid bilen hittade hon något intressant som hon skallade lite på men redde inte riktigt ut det. Antar att slagen var för gamla.
Vi fortsatte och strax därefter fick hon ytterligare nåt intressant i nosen. Drog skallande iväg och gjorde en lov innan det tystnade och hon kom tillbaka.
Ytterligare 100 m längre fram på ett hygge fick hon upp ett nyare slag och nu var det ingen tvekan längre. Skallet var något ljusare och mer intensivt. Hon drog iväg och strax buktade det fick över markerna. Tyvärr buktade det iväg från mig så jag fick till en början bara njuta av symfonin för att sedan övergå till hund-TV. I 30 minuter drev hon jättefint och släppte sedan och kom tillbaka.
Vi knatade ner runt WTC och konstaterade att där var det helt dött. Inga svin som varit framme.
Spårade av vägen där drevet gick över och kunde konstatera att det var rådjur hon drev.
Vi gick upp förbi Toppatornet och tog en traktorväg in. Tänkte att hon kanske kunde få upp det hon släppt innan. En bit in blir det upptag och hon drar iväg nerför en slänt som övergår i ett litet hygge. I högerkant av hygget där det är halvhögt sly uppvuxet ser jag ett rådjur snurra runt och sticka iväg bakåt. Jag joggar tillbaka samma väg som jag kom och hoppas jag ska hinna genskjuta. Stannar till strax innan ett annat hygge (det vid Toppatornet) och försöker reda ut åt vilket håll det gick. Hör att Pella skäller rakt in från vägen och jag fortsätter ut mot hygget. Då ser jag tre ganska jämnstora rådjur komma hoppande över hygget och in i den såt jag har bakom ryggen. Hade jag inte stannat innan så hade jag stått perfekt när dem kom. Dem hade inte heller bråttom utan bara sådär härligt skuttandes lite lojt frammåt. Skit också!!
Naturligtvis kommer Pella i spåren strax efter och jag tar det långa benet före för att hinna ner till sjökanten där jag misstänker att dem ska passera. Ser på GPSen att dem viker av tidigare för att troligvis gå över vid S-kurvan men att dem buktar tillbaka in i såten. Tror att dem fick vind av där jag nyss gått. Skallen mattas av och Pella spontanskallar bara då och då och går bara runt lite för att till sist stanna helt på traktorvägen vi gått på innan. Jag går tillbaka och när hon ser mig kommer hon sakta lite halvgnyendes/pipandes. Jag undrar ifall hon kanske skadat sig eller nåt men ser inte att hon haltar och ser heller inget synligt fel alls på henne. Hon var nog bara väääääldigt trött efter att han drivit så mycket.
Vi avbryter och lommar sakta tillbaka till bilen. Precis när jag lyft in Pella hör jag ljusa hundskall, typ som av en jaktterrier. Kort därpå kommer två snabba smällar ungefär rakt in där vi gick in i början. Skotten hörs väldig väl och avlossades nog inte speciellt långt bort. Den skytten måste stått väldigt nära gränsen. Hör att hunden driver vidare.
Jag körde bort och kollade ST också och där var det nästan lika dött som på WTC. Endast tjärträdet i slänten var skrubbat så jag flyttade ner kameran dit för att se vad det är för djur som går där. När jag håller på med tjäran hör jag två smällar till från ungefär samma håll som innan. Tydligen några som har bättre jaktlycka än jag idag.

tisdag, november 29, 2011

Mellandagarna är här

Då menar jag dagarna mellan jakterna. ;)
Just nu händer det inte mycket på jakt, fiske och matfronten. Nästan hela förra veckan fick jag hålla mig hemma med sjuka barn. Mån+Tis var det Wilma och sedan fick Elliott staffettpinnen Ons +Tors. Detta innebar att jag åt frukost hemma vilket resulterade att jag nu får lägga in en ny pastejform i ugnen.


Det var ju en del kött kvar på benen jag kokade fond på, speciellt på halsen som gick superlätt att pilla bort efter 4,5 timmars kokning och detta passade perfekt att göra en soppa på.
Fonden hade jag ju redan så det var bara att tärna potatis, morot och palsternacka och hälla i. När rotfrukterna var lagom mjuka åkte köttet i och en minut senare var det klart.


Elliotts direkta kommentar efter första skeden: "Mmmmm, smaskens"

På åtelfronten händer det inte mycket. Vi har boostat med majs, korn och lite sockerbetor men svinen bryr sig inte. Fortfarande alldeles för mycket gott i naturen. Tjäran skrubbas av då och då men det är allt.
Jag var uppe härom kvällen för att kolla nya belysningen och blev väldigt nöjd. På allra lägsta nivån kunde jag precis se om något hade kommit fram till automaten. Det får bli grundnivån. När man sedan sitter och vakar blir det super att höja styrkan ett snäpp. Då är det fullt skjutljust.
Drog även upp belysningen till full styrka och då var det liksom löjligt. Så ljust kommer aldrig att behövas för att kunna skjuta eller könsbestämma grisarna men kan kanske vara bra vid en skottplatsundersökning.
Nu hoppas jag att grisarna ska börja besöka åtlarna snart så det blir en vakkväll. Var alldeles för länge sen sist nu.

måndag, november 21, 2011

Fondkokning på älgben



Jag följde ett recept jag fick av min gode vän Peter som i sin tur gått på Morbergs tips. Modifierade något då jag hällde i rödvin och portvin istället för bara vatten.
Efter nerkokning av två grytor fick jag knappt 2 liter härlig fond i geléform som jag nu kan skeda i mina såser, grytor och röror.

söndag, november 20, 2011

Gott blev det


Vet inte varför men jag blev liksom förvånad när jag satte smörkniven i pastejen och såg att den såg ut som....pastej. ;)
Hade nog förväntat mig att den skulle vara mer grynig och grå men icke. Den smakade inte alls som den bleka söta varianten som Scan producerar utan denna var mer smakrik och robust på nåt sätt. Typ mer vuxen...
Fasen vad gott att jag har ytterligare 1,4 kg lever i frysen. :)

lördag, november 19, 2011

Leverpastej på älgkalvlever

Hittade detta recept på nätet. Naturligtvis på viltmat.se. :)
Receptet står Sven Å Larsson för.
Jag sparade ju levern från den älgkalv jag sköt i Oktober och nu var det dags att fixa till nåt.
Rätt lätt att följa receptet och provstekningen var god.
Körde tredubbel sats och fick då 8x400 gram. Ska tillaga en ikväll och prova på riktigt.
Återkommer med resultat.

tisdag, november 15, 2011

Mördarplatser

Åkte upp till ena åteln (ST) för att sätta upp åtelbelysningen och hade även med mig barnen. När vi kör på en grusväg undrar Wilma över skyltarna med M. Jag förklarar att det är mötesplatser för bilar. Lite längre fram säger Elliott: Pappa, jag såg en mördarplats. :)

Belysningen kom upp och det blev rätt bra om jag får säga det själv.
Plåtformen jag gjort passade fint och kom ca 2,8 m upp vilket borde ge bra spridning på ljuset.

Här syns hur jag satt fast det. Har belysningen på, därav min gröna hand. ;)


Här två översiktsbilder. Man ser ljusslingan längst upp och skymningssensorn/timern/dimmern på ena stolpen.

Här ser man även batteriboxen på marken. Har bundit fast det så inte svinen bökar iväg den och sladdarna går av.


Nu ser jag fram emot första vakpasset med belysning.

söndag, november 13, 2011

Kid, åtelbelysning och misstankar om den trebenta bocken

Får dela upp detta inlägg i tre delar.

Idag hade jag inte tid att vara med på någon jakt men Nippe, Ulf och Kalle var iväg och testade på rådjur. Det lilla jag fick rapporterat var att det varit några upptag på ett par ställen men inget vilt som kom i skottläge. Vid Udden blev det annat ljud i skällan. Pella drev ett kid som kom förbi passet vid båtplatserna och där stod Kalle beredd. 3:e rådjuret för Pella denna säsong och vi har bra spridning än så länge. En bock, en get och en killing. :)

Här Pella efter belöning.


Och så en bild på den glade skytten.


Själv har jag hållit mig hemmavid och bl.a. bytt till vinterdäck på ena bilen. Efter lunch behövde Elliott sova så jag passade då på att hämta lite delar till åtelbelysningen hemma hos Nippe.
Jag har tagit en veckad plåt som man i normala fall har till tak och sågat av ett "veck". Detta har jag sedan klippt och böjt så att jag får en U-form att sätta ljusslingan i. Blev rätt bra och jag ska klistra dig slingan strax. Blir lite knixigt i hörnen men jag får lägga slingan rätt löst där så den inte viks för snävt.
Så här kommer det se ut.


Och hela U:et.


Jag ska lägga in fler bilder när allt är klart och uppsatt. :)

Nu till misstankarna. :s
Den 16:e Augusti satt ju jag och Pata i Traket och kikade på en liten pinnabock. Som jag tidigare skrivit så gick denna lilla bock ifrån oss och vi hörde ett skott från det hållet den gått. När vi senare körde förbi den åker där det sköts gick 4 jägare och letade efter nåt i den halvhöga vegetationen.
Den bock som Thomas sköt igår hade bara tre ben. :(
Ena frambenet var av rätt högt upp och det var ett litet sår på stumpen som i övrigt läkt ihop.
Jag lägger ihop 1 och 1 och kommer fram till detta:
Den bock vi släppte den 16:e Aug går över till grannmarken med dem danska gästjägarna där den blir skjuten. Skottet tar i frambenet och bocken tar sig från skottplatsen. Ingen hund används och bocken hittas aldrig. Skadan i frambenet gör att bocken till sist tappar benet och skadan självläker till sist. Knappt 3 månader senare i samma område skjuter vi denna bock som denna gång blir på platsen.
Naturligtvis är detta bara spekulationer från min sida men jag tycker det är för många tillfälligheter i storyn vilket gör min summering rätt trolig.
Synd om bocken och tur vi kunde förkorta ev framtida lidande.

lördag, november 12, 2011

Bock för Thomas


Vid 13:00 hade jag tänkt bryta men blev försenad till 14:10 då jag körde hem. Några få tappra körde en såt till men med Pella denna gång. Ulf, Kocken och Thomas passade ut medan Nippe släppte. Det blev upptag innanför vassen och gick tillbaka och skulle ut ovanför foderbordet. Där stod Thomas bra till och fick fälla en liten bock. Grattis Thomas!!!! :)

Glad skytt och smygare


Tredje gången gillt??


Nippe kom på bara 15 meter från älgarna och hade kalven klockrent i siktet med en av hundarna, (Rhina), stod rakt bakom och skällde. Fanta var framme och hälsade men Rhina rörde sig inte en cm. Efter en liten stund gick det loss men älgarna verkade inte skrämda. Nu går Nippe ännu en gång på ståndet...
PANG!! PANG!!
Nu när jag sitter och skriver smäller det två och N meddelar att vi äntligen kan fika. :)

Ståndskall


Ett underbart ståndskall ekar genom skogen denna frostnupna morgon. Nippe hade ko med kalv på 20 meter med dem gick omlott hela vägen. Dock ställde det sig rätt nära så nu smyger han runt och ska se om han kan avsluta.
Själv sitter jag på Brånet med en kopp kaffe och njuter.

fredag, november 11, 2011

Älg- och svinjakt imorrn

08:00 imorgon ska vi samlas vid Masten för att jaga älg och svin. Redan 07:40 ska jag vara hos Nippe för att se ut några plåtar vi ska ha som reflektorer till åtelbelysningen. Vore ju inte fel att få upp den så fort som möjligt när den nu är hemma. I garaget gör den ju ingen nytta. ;)
Får se om jag bloggar en passbild imorrn eller ännu bättre, en bild på ett fällt byte.

torsdag, november 10, 2011

Fiskafänge

I fredags slängde jag, Nicke och barnen ut några nät i Lyckebyfjärden.
Vi är väl inga nätfiskare nån av oss, (typ 1 gång var tredje år), med det är rätt kul, barnvänligt och man får ju alltid upp nån firre som barnen kan kika på.
Vi tog upp näten vid lördag lunch och det satt lite fisk i. 1 vitfisk (Sarv?), 3 abborrar, 1 liten gädda och 4 sikar. Rätt bra plus att det knappt var nåt skräp i så rensningen gick snabbt.
Barnen tyckte det var jättekul att kolla och känna på fiskarna. Även rensningen övervakades noggrannt och det frågades konstant om vad man gjorde, vad det var som kom ut och om dem kunde få se hjärtat.
Här är Moa, Isak och Wilma med vars en sik.

Vi kommer lämna in sikarna på varmrökning så att dem blir klara lagom till jul.
Mums!

onsdag, november 09, 2011

Rökt älgkalvhjärta


På den sista kalven jag sköt (låter som jag skjutit en hel drös vilket jag då inte har gjort...) tog jag hand om hjärtat och lämnade in detta hos Blomlöfs Rökeri, där jag för övrigt lämnar in allt jag ska ha rökt.
I förra veckan var det klart och jag skar upp några provbitar på kvällen. Båda mina barn tyckte det var jättegott men frugan vägrade av princip att ens smaka. Mer till mig då. :)
Jag bjöd även mina bröder och kusiner i lördags kväll som var väldigt imponerade av smaken och mörheten. Dock gissade dem på rökt rådjurskött, ej hjärta. :)
Köttet i hjärtat är så fintrådigt att det näst intill känns som att äta paté. En jättefin del av älgen som jag gissar många låter ligga i skogen med resten av inälvorna. Dock gissar jag att man i norra delarna av Sverige oftare tar hand om detta. I alla fall var det så i det lag jag var uppe hos i Jämtland för några år sen.
Så ni som ej tagit hand om hjärtat innan, testa!

tisdag, november 08, 2011

Åtelbelysning inköpt

Efter kort efterforskning, kontroll med jaktlaget och ett hett tips från polaren Peter så föll valet på en Genzo Max-LED från Hylte Lantmän. Detta är en belysning med skymningsrelä, timer och dimmer. Man kan ställa ljusstyrkan den ska lysa med samt hur många timmar efter skymning det ska lysa. När jag kollade runt på marknaden så kunde jag knappt hitta lösa komponenter för samma pris, dvs 995kr så valet var enkelt.
Beställningen lades i söndags och idag pep det till i mobilen som meddelade att jag hade paket att hämta. Snabba leveranser tycker jag om! :)

Väl hemkommen från jobbet och magen fylld med frugans köttfärslimpa så hade det blivit tillräckligt mörkt för ett litet test. Jag riggade allt i en liten björk vi har på baksidan och så försökte jag ta tre så lika bilder (inställningsmässigt på kameran) som möjligt. En baksida i ett villakvarter blir ju tyvärr sällan helt mörkt men man ser rätt bra vilken skillnad det blir mellan bilderna.

Bild 1. Ingen belysning. Hade nog inte ens kunnat skjuta här med ett 56mm sikte.


Bild 2. Slingan på den lägsta nivån. Här såg jag rätt klart under belysningen och hade kunnat se grisar som skuggor.


Bild 3. Högsta styrkan. Inga problem alls att vare sig skjuta eller könsbestämma grisar.


Denna belysning ska enligt spec dra (om jag räknar på att vi har den tänd 12h per natt) 1,2Ah per dygn vid lägsta nivån på ljuset. Ett bilbatteri på 80Ah räcker således 2 månader! :)
I praktiken tror jag dock inte att man får ut alla 80Ah utan något lägre men säg 1,5 månad så är det fortfarande väldigt bra.
Nu ska det bara fixas en plåtränna som reflektor (kommer ta en veckad plåt som man har som tak på typ friggebodar och kapa på längden) och sedan montera upp det hela på ena åteln.
Spännande. :)

söndag, november 06, 2011

Rådjursjakt med Wilma och Pella

Jag tyckte det var dags för Wilma att få hänga med på sin första drevjakt på rådjur. Då det alltid är lite osäkert med hur mycket dem orkar (barnen) så valde jag att köra solo så inga passkyttar fick så och vänta i onödan.
Vi skulle börja dagen med att släppa ovanför Rinaldos hygge. Eller börja och börja. Dagen började för övrigt med 1 timmes skridskoskola för Wilma mellan 8-9 så lite hade hon fått röra sig innan. :)
Pella knatade omkring och letade spår men fick inte upp något intressant. Hon är alltid något reserverad och osäker i början när jag är ute med henne vilket är förståeligt då jag inte är ute som hundförare speciellt ofta. Hon söker inte ut så långt men ökar alltid successivt under jakten.
Vi tog oss via en jättefin bokskog upp i granskogen och vidare till vändplanen på kuravägen utan att det hände nåt. Fick frågan "Är det långt kvar?" åtskilliga gånger. ;)
Mötte N på väg tillbaka som körde ut ett lass betor inför vintern.
Vid bilen var det dags för en välbehövlig paus och påfyllnad av energi.


"Ännu inget upptag och nu mysstund med varm choklad och macka."

Jag beslutade att testa udden med. Det är inte lika långt att gå där och borde funka bra för Wilma. Vi gick in rätt tidigt och kom ner till där Pata sköt sist. Pella sonderade terrängen men det fanns inget spännande där. En bit längre fram fick hon nåt i nosen och stack iväg en liten bit. Hon sicksackade och skallade till två gånger men redde inte ut det. Vi fortsatte stigen fram och kom ut på vägen igen som leder ut på udden. Efter bara runt 50m sticker Pella före, ner till vändplanen, upp till höger och viker av tillbaka så hon kommer parallellt med den väg vi gick på. Där inne blev det upptag vilket var härligt att höra på så nära håll. Det verkade gå rakt ut mot mig och Wilma så vi flyttar oss 10m upp på vägen och väntar. Hör att det prasslar lite innanför men det vänder och sticker ut mot udden istället.
Då vet jag att det kommer att passera båtplatsen om en liten stund så jag säger till Wilma att haka på och vi småspringer dem 100 metrarna ner. Stannar 30m innan och spanar upp mot udden. Hör Pellas skall nära och ser plötsligt ett rådjur mycket närmare än jag förväntade mig. Det kommer fort sicksackandes, försvinner bakom lite sly och rätt som det är flyger det i ett språng över vägen där vi står ca 20m bort. Inte en chans i världen att få iväg ett skott. :(
Strax efter kommer Pella skällandes och vi kan bara njuta av symfonin.
Vi tar oss upp i skogen istället i hopp om att det ska bukta tillbaka vilket det gör en kort stund men det vänder strax bort igen och går ut vid sjöstugan.
Wilma såg rådjuret och tyckte det var jättespännande. Det var nu lång tid sen senaste "Ska vi åka hem snart?". :)
Pella kommer strax tillbaka och jag tycker det räcker för idag. Man ska alltid sluta på topp och med det spännande färskt i minnet när man har med sig barnen.
På väg tillbaka till bilen smyger Pella in ungefär där hon fick upptag men där är det lungt. Dock får hon upp ett spår över vägen och sticker höger upp i granet och drar igång ett drev igen. Underbart. :)
Verkar som det var fler rådjur på samma ställe och att hon endast fick med ena i första drevet. Nu drev hon det andra och Wilma och jag tog oss snabbt bort till Patas pass. Dock kunde vi se på GPSen att efter lite snävt buktande så gick det ut på samma håll som det andra djuret och Pella bröt och kom tillbaka. Nu bröt vi helt och kunde packa ihop för dagen. Både jag och Wilma var nöjda så det blir nog fler jakter framöver för oss båda. :)

söndag, oktober 30, 2011

Patriks första rådjur

Äntligen kom jag iväg på lite smygjakt. Har funderat några veckor på denna form och var härom dagen på ÖoB och köpte några billiga sockar för ändamålet. Vinden har varit från fel håll ett tag men idag skulle det funka. Ställde dubbla klockor (mobilen och en radiosändarstyrd) på 04:40 då jag tänkte komma iväg 05:30, vintertid. Mobilen har visat sig ställa om tiden ibland så den litade jag inte riktigt på.
Klockan ringde och jag gick upp. Bryggde kaffe och fixade lite. Slängde ett öga på ugnen. 05:02. VA?? Koll på mikron, samma tid. Det var som faan, ställer dem om sig automatiskt?!? Om jag inte mindes fel så fick jag ställa om dem sist.
En sista koll fick bli bilen som jag är helt säker på att den inte ställer om sig själv. 05:04. Pust och stön. Vad ska jag göra en hel timme extra?? Absolut ingen mening att lägga sig igen.
Efter att ha slöat omkring ett bra tag kom jag iväg 05:20. 5 min från där jag ska ställa bilen stannade jag och käkade frukost och väntade på att det skulle ljusna lite.
På med kammo-paltorna, ansiktsmask, handskar och 5 par sockar och sen iväg sista biten. Parkerade och smög ner 150m till Boken. Där stod jag 10 minuter och bara lyssnade.
Dimman låg tät och allt var tyst.
Tanken var alltså att i bara strumplästen smyga runt och se ifall nån ko m kalv eller svin stod bra till för lite blyförgiftning. Måste erkänna att denna form var näst intill helt ljudlös. Helt underbart att bara tassa fram utan att behöva hoppa mellan grästuvor och mossar. Visst fasen blev jag blöt efter bara några minuter men kall blev jag inte.
Jag smög mig vidare upp mot Toppatornet och vidare ner mot sjön. Inga djur visade sig och jag hörde inga knak heller. Vid sjön tänkte jag vända men fortsatte genom skogen tillbaka utan att se nåt. Klockan skvallrade om att det var dags att ge upp (07:51) och jag gick tillbaka till bilen. Hämtade ryggan och kängor och tog pass 50 meter från s-kurvan. När jag bytte strumpor ångade det om foten trots att alla 5 paren var blöta på undersidan. :)
Nicke gick igenom hela såten utan ett enda upptag. Ingen av dem tre passkyttarna hade sett nåt och inte jag heller. Vi bröt för en fika och ställde sen om för att trycka igenom en mindre del. Noll!! Skumt att inte se ett vilt på så länge.
Vi packade ihop och skulle till nytt ställe, Udden. Jag tog båtplatserna, Kalle svackan och Pata i granet vid svackan. Kocken hängde på Nippe och tog ett halvt bakpass.
När alla var på plats ropade N att han släppt Pella. Nästan omgående ekade skallen genom skogen och det var jakt. Äntligen.
Efter vad som kändes som max 30 sek small det. Yes!! tänkte jag. Måste varit N som fick dem rätt på sig.
Pang igen...
Och pang!!
Hmmm. Finns en som kör med halvautomat idag och det var Pata. Nice... :)
Drevet gick vidare och kort efter gick det förbi N som gjort patron ur och tagit av sig kåporna. Hmmm nr 2. Och han ska vara "åldermannen" i laget. ;)
Pella drev super och det gick vidare förbi Kocken som valde "fel" kulle att stå på. Han fick välja mellan två och naturligtvis gick det ut 70m från där han stod.
Vi samlades och gratulerade Patrik till hans första rådjur. Han hade kört säkert och dragit nåt extra skott tills djuret låg. Rätt tänkt ifall man inte är helt 100% på hur första eller andra skottet tagit. Från första till sista skottet hade rådjuret inte tagit sig mer än ca 20m. :)
Även passning tillhör skyttens uppgifter och Pata fick kavla upp ärmarna.

Glad skytt!

Millis anslöt och kocken fick ta Boss.



In med rået i bagaget och bort till ny såt. Traket skulle tryckas igenom.
Min lott föll på Möllrastycket.
Nippe gick med både Pella och Boss (Basset Griffon och Jack Russel) och efter en liten stund gick drevet igång.
- "Nu driver Pella rådjur, pass opp" hördes i radion.
Jag gjorde mig redo med kåpor och kombi då jag ser en älg kliva ut mot ängen där jag sitter. En ko travar rätt ut. Jag sitter och ber en stilla bön om att det ska komma en kalv i släptåg men det förblir tomt. Kon stannar mitt på ängen och kollar läget innan den springer vidare mot det håll jag kom från till passet. 10 sek efter kommer Pella (!?!?) och Boss skallandes. Första gången jag ser Pella driva älg. :)
Boss stannar i kanten och Pella driver efter men struntar i den efter en kort stund. Båda hundarna kommer åter till N men det blir inget mer i den såten.
Vi avrundar och jag lyckas hålla den nya tiden jag meddelat frugan 1,5 timme tidigare. :) Alltid något...

Smygjakt i gröt


Dock börjar dimman lätta nu.

lördag, oktober 15, 2011

Jakt igen


Grannlaget (Robert) har precis fällt en fin gris och omsläpp på gång. Spännande!

måndag, oktober 10, 2011

Repris från förra året.

Då var det det äntligen dags för årets älgjakt. Tilldelningen i år var "bara" pottkalvar och då vi inte sett en enda kalv på åtelkameran vid saltstenen var väl förväntningarna på älg rätt låga. Hoppades däremot att få se nån vuxen älg.
I år hoppade vi över lottningen av passen. Vi har två nykomlingar som inte har helt koll på gränser och dylikt och dessa behövde få relativt enkla pass gällande just dessa attribut. Därför var vår jaktledare enväldig passutdelare och min lott föll på Brånet. Passet heter egentligen Fattiggårdsbrånet men då vi ungdomar är lite lata har det blivit Brånet istället. :)
06:00 var tanken att jag skulle ställa bilen och börja smyga uppåt men min ovana trogen så var jag 28 minuter sen trots att mobilen surrade redan 04:30.
Ca 06:50 var jag framme vid tornet. Inga nattslag över vägen som skvallrade om älg i området. Då hade ändå Nippe sladdat vägen kvällen innan...
Jag satte mig tillrätta och började plocka fram alla prylar som MÅSTE vara framme. Kikare, mobilen, macklådan, juiceflaskan, kaffetermosen, snytpapper och hörselkåpor. Tur jag satt bra på en bred bänk. :)
Efter ett par mackor och en kopp kaffe började jag få upp lite värme och det kändes allmänt bra. Ni kanske undrar över vilt delen, spana av hygget, lyssna osv? Jodå. När jag kom upp i tornet så var det precis att jag inte kunde se speciellt mycket och redan efter 5 minuter började det ljusna och fixa till sig. Inga djur fanns i närheten och även dem andra i laget hade det lugnt hos sig.
Vid 07:35 rapporterades det om get med dubbelkid. 08:09 släppte Ingemar hunden och ganska omgående var det jakt.
08:56 hade Nippe också get m dubbelkid. Jag undrade vart dessa höll hur den 1:e Okt??
08:59 hade en gris sprungit över Jordgubben hos Kocken. 09:10 skymtades en räv.
Men andra ord, rätt mycket vilt som började synas på passen. Samtidigt så drev Rhina älgar. Först österut, sen syd ner till Kalle som höll på att bli översprungen av en fin 6:a. Han fick dock inte möjlighet på den kalv som gick med trion.
Pata hörde älgabraken när dem passerade 90-graders kurvan och fortsatte, nu västerut, tillbaka. Kente tog nytt pass och lyckades efter en stund se tjuren passera på 30 meter. Kan ge mig fasen på att den visste den var fredad!!
Nu var gänget på väg norrut och då visste jag att det fanns goda chanser att det skulle leta sig fram till mig.
Efter en stund börjar jag höra hundskall och vid 10:16 är det rätt nära, rakt söderut. Jag börjar pilla lite på Stig och sätter kåporna över huvudet.
Hör ett knak. På med kåporna. Strax efter ser jag en älgko komma genom skogen. Inte på väg ut mot hygget utan liksom bakom mig för att passera genom skogen. Skit också. "Där kommer jag ju inte kunna skjuta" tänker jag.
Då kommer jag på att Nippe röjde en superfin skjutgata rakt bakom tornet och jag får in Stig mellan stolparna och skruvar ner förstoringen på siktet. Här ser ni vad jag såg. Älgarna kom från höger och skulle passera ca 70 m bort.

Jag kollar genom siktet och tänker att när kalven passerar så får den en bula. Kon kommer fram i gatan och stannar mitt i. Kalven kommer ikapp och sticker fram huvudet. Nu vet jag att skjutgatan är en älgko och ett kalvhuvud bred. :)
Bara inte kalven går bakom kon. Båda tittar åt mitt håll men dem kan inte se mig bakom Stig. ;)
Kon sätter fart igen och det blir en liten lucka till älg j.r. Den börjar gå framåt och kommer in mitt i gatan när jag skickar en Barnes X.
Både ko och kalv gör en 180 gradare och jag ser båda springa tillbaka. Ser en älg till som jag då tyckte var en ko/kviga till. Alla försvinner utom synhåll men dem verkar inte ha bråttom. Jag ser älgar dyka upp lite här och där och dem tar sig längs hygget norrut. Då ser jag att en av dem är den stora fina sexan vi sett på åtelkameran. Känner igen utlägget på hornen som jag studerat tidigare. :)
Ser även en ko som följer tjuren och båda stannar till då och då. När dem tagit sig längst bort på hygget och jag ser att ingen kalv kommer efter så vet jag att den ligger. Skottet kändes riktigt bra och kalven gick ju bara sakta frammåt när jag krökte fingret.
Under tiden älgarna förflyttade sig ropade en del på radion och undrade vem som skjutit och nu kunde jag äntligen anropa alla och meddela att jag skjutit på en kalv.
Då jag inte sett den falla ställde vi om passkyttar och Nippe och Ingemar kom upp med Rhina. Jag fick snällt krypa upp i tornet när dem gick fram och kollade skottplatsen. Direkt sa N att här ligger det lungblod. 5 meter bort var kommentaren: "Här är det mycket blod" och 5 sek senare kom det förlösande "Där ligger den".
Den hade inte gått mer än 40-50m och föll precis utanför mitt synfält


.

Passningen fick blir lite utbildning för våra elever och sen tog vi långfika/lunch.
Efter att ha samlat krafter så var det dags att släppa igen. Nya pass fördelades och då jag skulle sticka strax så fick jag ett vägpass. Kente som skulle in vid Tjädertallen var strax ovarför mig.
När jag satt i bilen och fixade rapporterade Kente att han skrämt ko m kalv på väg till passet. Snabbt var hundförare på plats och naturligtvis kom upptaget omedelbart. Från mitt pass hörde jag hunden nära och tänkte att detta kan ju inte vara sant. Kommer dem hit så smäcker jag älg nr 2. Som "tur" är fortsatte det parallellt med mig och en bit söderut passerade det vägen. Klockan slog 14:30 och min jakttid var slut. Bara att tacka för mig och smita hemmåt.
Fick nyss en bild från Kocken på utgångshålet. Kulan hade missat båda bogarna så det blev inte mycket som fick slängas. :)



Nya tag imorrn.

Stig har talat


söndag, oktober 09, 2011

91cm och 6 kg


Summa GF 2011.
Jag: 6 små gäddor
Nicke: 5 gäddor med topp på 83 cm och 4 kg.
Tony: 6 gäddor med topp ovan.

Lördagen var riktigt dåligt fiske men då det var nya vatten för oss inser vi nu efteråt att vi låg helt fel. Söndagen hade egentligen inget bra fiskeväder men vi hade det kanon och låg i stort sett på samma ställe hela dagen och hade det allmänt bra. Hugg då och då och gassande sol. :)
Fel dag att bara ha med flytoverall.

Idag går det bättre.


Nicke med sin största.
Helt säker på att det var denna som var efter mitt drag 2 min innan. Kände liksom igen den i vattnet. Men mina prylar var inte heta nog. ;)

lördag, oktober 08, 2011

Gäddfestivalen 2011 har börjat


Kraftig dimma i morse som först nu börjar lätta

tisdag, oktober 04, 2011

Pancettan klar. Succé!!


Vildsvinskarrén åkte ju i baljan den 17:e Sept och jag vände biten varannan dag. Såg till att alla örter hamnade ovanpå och att det var saltblandning överallt. Jag hade ju faktist modifierat receptet något då min köttbit var något mindre så istället för 500g salt blev det 400g. Även resten av ingredienserna minskades enl samma mått.
Pancettan skulle enligt recept hänga i ca 10-14 dagar. Efter en vecka tryckte jag på den och tyckte minsann att den var stum rakt igenom. Lät den ändå ligga en dag till innan jag tog upp den ur det bad som bildats av all vätska. Torkade av med papper och kapade till en bit för provsmakning. Man skulle ju faktist kunna käka den direkt enl receptet. Första biten var som en hård extremt salt sak som man liksom inte kunde tugga sönder. Skar något längre in men det var fortfarande hårt och väldigt salt. Jag förbannade mig lite för att jag inte tagit upp biten dagen innan men läget var som det var. Efter en stund då saltsmaken lagt sig lite fick jag faktist en angenäm smak i munnen så nåt fanns där i alla fall.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med pancettan så jag drog en slaktkrok igenom och hängde upp den i taket i garaget som höll ca 15-16 grader. Jag märkte efter ett tag att det droppade mycket vätska och tänkte att det salt som var på utsidan drar till sig fukt från luften så jag sköljde av hela biten noga med vatten och torkade av igen och sen ut i garaget. Där fick den hänga i brist på annat.
Igår fick jag nog. Då hade den hängt 9 dagar och det var ju ganska varmt i garaget så jag tyckte att jag får nog kapa till den i mindre bitar och frysa in så kan man ta fram och använda som smaksättare i grytor o.dyl.
In med pancettan i köket och börja skära upp bitar på en 3-4 cm. Såg då att den ju faktist såg rätt trevlig ut en bit in och skar upp en tunn skiva att smaka på.
Oj oj oj!!!! Snacka om förvånad jag blev. Borta var den starka saltsmaken. Borta var hårdheten. Nu hade jag en välsmakande och mör bit i munnen och jag ville bara ha mer. Smaken påminde lite om typ parmaskinka fast med mer smak. Direkt var jag tvungen att testa med lite rödvin och det passade ju det med.
Wilma ropades in och fick smaka. Smaken föll även denna lilla gourmand i smaken och hon ville ha mer.
Sista provet var naturligtvis att låta Anna testa. När hon trött kom hem från jobb och mathandling runt 21:00 fick hon en smakbit. "Oj vad gott". Say no more. Case closed! :)
Nu måste jag skjuta fler vildsvin.

måndag, september 26, 2011

Finbesök

Igår var det finbesök vid saltstenen.

Kommer dock ej vara lovlig för oss i år då vi bara har kalv på tilldelningen men alltid kul att se lite älg i trakterna.

torsdag, september 22, 2011

Detta blev riktigt gott


Efter 24h i ugnen så tog jag ut gåsfiléerna. Bort med all vätska som gått ur och sen på med olivolja, salt, peppar och en grovhackad örtblandning av timjan, persilja, basilika, oregano och vitlök. Virade in rejält i alufolie igen och dubbla plastpåsar. 4 dygn i kylen med vändning 2 ggr per dag. Idag var dem färdiga. Man skulle skrapa av allt eller till och med skölja enl recept men jag tycker det ser trevligare ut om man låter lite av örterna sitta kvar. Den till höger är färdig och den till vänster ska skrapas av lite.
Smaken var kanon. Dock var väldigt mycket av just viltfågelsmaken borta men det var ju det jag hoppats på så även Anna skulle tycka om det. En enda liten sak kan jag tycka var negativt och det är att det var en aning torrt. Vet inte var det beror på. Kanske att man skulle kört ännu lägre temp? Skulle vara mellan 65-70 enl recept och där låg jag ganska exakt. Tror faktist man kan gå ner till 60-65 för att få det något saftigare.
Nu har jag äntligen ett superrecept på gåsfilé och behöver således komma ut snarast på gåsajakt igen. ;)

lördag, september 17, 2011

Pancetta på g


Satt härom veckan och såg i TV tablån att jag precis missat ett matprogram där man skulle fixa chorizo, pancetta, lomo och annat gott. En kvick koll på svt.se visade att reprisen skulle sändas efter ett par dagar. Jag spelade in och när jag kollade på programmet blev jag så fruktansvärt sugen på både det ena och andra. Programmet? Jo, Mat Som Håller med Camilla Plum. Ni kan se hela programmet via länken. :)
Hur som helst. Jag kollade inventeringslistan av garagefrysen och såg att det minsann låg en vildsvinskarré på 1,9kg och bara väntade på att bli tillagad. Sagt och gjort. En koll på pancetta receptet och ett besök på Willys så kunde jag sätta igång. Egentligen bara att blanda en massa saker och sen ställa svalt. Sen ska det vändas då och då till köttet är lagom stumt. Då kan man torka det eller faktist äta direkt. Spännande.
Dessutom gav programmet väldigt bra idéer om just korvmakar biten som jag ju halkat in på tidigare. Nästa gång är det skurna kött och späckbitar som gäller tillsammans med den smet jag hade sist.
Just nu har jag dessutom två bröstfiléer av kanadagås i ugnen. Tänkte testa Torsten Mörners recept från Svensk Jakt, nr 8-2011. Gåsen jag sköt för två veckor sen fick möra till 69 dygnsgrader. Sen lade jag dem i mjölk i 2 dygn, (har hört att det ska ta bort en del av den skarpa viltsmaken från köttet men kanske bara en myt), innan jag virade in dem i alufolie och nu ska dem ligga i ugnen i 24h. Ska bli en tjälknölvariant som jag hoppas ska falla mig och frugan i smaken.
Duvan som sköts samtidigt som gåsen fick hänga en vecka, (40 dygnsgrader), innan jag tillagade bröstfiléerna på samma sätt som Gordon Ramsay gjorde i F word. Se klippet här. Hade dock wokade grönsaker till. Jösses vad gott det blev. :)
Jag kollade till parmaskinkan som nu hängt i 4 månader och den såg väl ut precis som när jag lämnade den. Det enda som skiljde var en liten, stor som en 50-öring, vitmögelfläck på tyget men det ska tydligen bara vara bra. :) Får se om jag tar ett smakprov strax innan jul för att testa. Då har den hängt 7 månader och bör ha fått en god smak. Vill egentligen att den ska hänga 1 år men smakar den riktigt bra så måste jag ju dra igång en till så fort som möjligt så jag inte får ett glapp på ett år till nästa.
Mycket mat just nu. :)

lördag, september 10, 2011

Kort fisketur med svärfar



Svärfar Per ville kolla in och testköra båtmotorn då han har en likadan båt men mindre tvåtaktare.
Vi tog en liten tur och spöna åkte med. Det blev två till mig på 2,1 ocn 2,4 kg och noll till Per.

lördag, september 03, 2011

Nytt torn i vassen


Det tidigare tornet i denna vassrugge blåste omkull för ett tag sedan och vi ville få upp ett nytt snabbt. Det tog dock några månader innan vi la i en högre växel. Då passet har åkrar 270 grader runt om är det ett pass som ska hålla länge. Därför byggdes tornet i tryckt virke med vagnsbultar till stommen och betongplintar vid benen. Det blev vrålstabilt. Vi tog en fika uppe i när vi var klara. 5 pers = ca 450 kg utan att det gungade eller verkade ostabilt.
Översta staget där man vilar bössa vid skott är 4,8 meter upp så vi har bra skottvinkel. Nu ska det bara på ett tak och lite kammonät runt om så är det helt klart.
Passet heter Vassen men vi diskuterade om vi skulle döpa om det till ESB. (Empire State Building) ;)

Underbart


En duva och en kanadagås ligger än så länge.
Åkern blev slagen för ett litet tag sedan så jag var tvungen att ta en tidig sittning. Smög mig ut strax efter 6. Satte mig ungefär mitt på längs ena långsidan. Kort därefter kom 5 kanadagäss och rundade mig 2 gånger för att sen slå sig ner på ca 70 meters avstånd. Retfullt!!
Bara att sitta still och hoppas att dem kom närmare. Efter ytterligare 10 min kommer ett gäng duvor långt till vänster och sätter sig i ett träd vid diket jag sitter bredvid. En av dem börjar flyga mot mig och med bara 7-8 kvar möter den en 32 grams svärm som får den att dyka ner i diket.
Jag tittar mot gässen som till min förvåning sitter kvar, om än med sträckta halsar. Jag ligger lågt och strax fortsätter dem att äta. Jag beslutar mig då att försöka smyga närmare då dem inte avancerat ett dugg mot mig. Bössan håller jag lågt i högerhanden och håller så låg profil jag kan. Gör mig liksom smal och smyger rakt på. Gässen har hela tiden en spanare och jag misstänker att har tidigt ser mig men verkar inte bry sig. Jag tror dem är vana att se människor i dessa trakter eller så vet den inte riktigt vad det är för lövhög som kommer mot dem. Efter ett tag blir dem lite obekväma och börjar röra sig bort från mig. Jag får öka takten pch tänker att nu får det liksom bära eller brista.
Då jag har hus på andra sidan åkern rör jag mig åt vänster så jag ska få fritt skottfält. När jag har 30m kvar får dem nog och lyfter. Jag slänger upp hagelautomaten och fäller den längst till höger med första skottet. Drar ett skott till på nästa närmast men det blir helbom. Därefter börjar dem komma för nära husen så jag avstår sista skottet.
Jag fiskar upp duvan, flyttar mig 40 m längre in på åkern och lägger ut duvan och gåsen som bulvaner. Dock är det inga fler fåglar som kommer inom skotthåll. Naturligtvis kommer det duvor vid två tillfällen rakt över förra stället men så är det med denna jakt. Har man inte ett gäng bulvaner så är det svårt att veta var dem ska dyka upp.
Vid 07:55 bryter jag upp för det är dags att få ut vårt nybyggda torn.

måndag, augusti 29, 2011

Storyn om dem tre

Redan i våras började jag och Nippe prata om att vi minsann skulle ta ett morgonfiske i sommar. Vi hade ju ett bra fiske sist. :)
Kriterierna var att det skulle vara kanonväder och då menar jag inte för fiske utan för oss, dvs klarblå himmel, vindstilla och varmt. Sommaren gick och var det inte jag som hade förhinder så var det Nippe eller så var vädret mindre kul. För drygt 1 vecka sen när min semester var slut förbannade vi att det inte blivit något fiske och konstaterade att nästa år skulle vi minsann få till nåt.
När jag kollade väderprognosen i fredags lovades det finväder på lördagen. Jag smsade (halvt på skoj) till Nippe och meddelade att det skulle vara fint gäddfiske-på-Sännen-väder under lördagen. Fick till min förvåning en motfråga till svar: Hur dags kör vi?
Planerna lades snabbt upp och lördag morgon 04:51 svängde jag in på gården. Vi hade inte hunnit fixa betesfisk men mask fanns så det skulle nog ordna sig. Ut till sjön, i med allt i båten och pitstop vid ett grundområde med stenar. Rätt snabbt nappade tusenbröderna och två firrar simmade omkring i spannen. Det fick räcka då halva reven fastnade bland stenarna och gick av.
Vi rodde vidare och fick strax ut två gäddmeten, ena på 2m och andra på 1m djup. Botten låg ca 10 m under oss.
Vinden var väl det enda vi kunde klaga på denna underbara morgon. Ca 18 grader varmt trots den tidiga timmen och klarblå himmel. En ganska svag vind fixade krusningar på ytan men vi var glada som spelemän att vi äntligen satt där vi gjorde.
Kaffe och macka avnjöts medan småfiskarna började hoppa lite varstans runt oss. Efter en liten stund ser jag Nippes flöte hoppa till tre gånger för att sen sugas rakt ner under ytan. Napp ropar jag till och N gör mothugg. Dem korta knyckarna gör att N misstänker borren och ganska snabbt får han rätt när den glider in vid båten. Ingen håv eller huggkrok denna dag utan nävarna fick jobba. 0,8 kg på durken och vi jublar som alltid när fin fisk ligger. :)
Upp med mobilen och fota för blogg. Precis klickat när jag ser mitt flöte sticka. Jag lyckas trassla fram spöt under mitt andra spö och lina och sträcker upp linan. Ganska tungt men inget stort tycker jag. Kort därefter ser jag abborren komma glidande på sidan. Nice!! Nippe assisterar och 1,0 kg ligger vid mina fötter. Nu e vi glada och förbryllade på samma gång. Vi har ingen mer betesfisk.
Jag tar fram bottenmetet och kastar mot kanten för att fixa fler betesfirrar och Nippe tar fram en liten vobbler och kastar med.
"Faan, jag sitter nog i botten" hinner han säga innan han spricker upp i ett leende. Kort drill och dagens största får syna durken. 1,2 kg.
Jag låter bottenmetet ligga och kastar några gånger med en spinnare utan tur. Vi går längre in mot en vasskant men även där saknas dem små. Strax märker vi att dem små fiskarna har slutat hoppa i ytan och inser att det just varit värsta huggperioden med jagande storabborre och vi endast haft 2 beten. :(
Vi jagar vidare efter betesfisk men går tomma. Inte heller på spinnare och vobblers vill nån fisk hugga så vi får nöja oss med dem 3 fina vi fått. Nästa gång (om ytterligare två år??) får vi se till att ha tillräckligt med betesfisk från början.