söndag, december 04, 2011

Trött efter två långa drev


Jag var i söndags rejält sugen på att få komma ut i skogen en stund med bössa på axel så jag lånade Pella av Nippe och stack ut runt 10-snåret. Redan 50 meter efter släpp vid bilen hittade hon något intressant som hon skallade lite på men redde inte riktigt ut det. Antar att slagen var för gamla.
Vi fortsatte och strax därefter fick hon ytterligare nåt intressant i nosen. Drog skallande iväg och gjorde en lov innan det tystnade och hon kom tillbaka.
Ytterligare 100 m längre fram på ett hygge fick hon upp ett nyare slag och nu var det ingen tvekan längre. Skallet var något ljusare och mer intensivt. Hon drog iväg och strax buktade det fick över markerna. Tyvärr buktade det iväg från mig så jag fick till en början bara njuta av symfonin för att sedan övergå till hund-TV. I 30 minuter drev hon jättefint och släppte sedan och kom tillbaka.
Vi knatade ner runt WTC och konstaterade att där var det helt dött. Inga svin som varit framme.
Spårade av vägen där drevet gick över och kunde konstatera att det var rådjur hon drev.
Vi gick upp förbi Toppatornet och tog en traktorväg in. Tänkte att hon kanske kunde få upp det hon släppt innan. En bit in blir det upptag och hon drar iväg nerför en slänt som övergår i ett litet hygge. I högerkant av hygget där det är halvhögt sly uppvuxet ser jag ett rådjur snurra runt och sticka iväg bakåt. Jag joggar tillbaka samma väg som jag kom och hoppas jag ska hinna genskjuta. Stannar till strax innan ett annat hygge (det vid Toppatornet) och försöker reda ut åt vilket håll det gick. Hör att Pella skäller rakt in från vägen och jag fortsätter ut mot hygget. Då ser jag tre ganska jämnstora rådjur komma hoppande över hygget och in i den såt jag har bakom ryggen. Hade jag inte stannat innan så hade jag stått perfekt när dem kom. Dem hade inte heller bråttom utan bara sådär härligt skuttandes lite lojt frammåt. Skit också!!
Naturligtvis kommer Pella i spåren strax efter och jag tar det långa benet före för att hinna ner till sjökanten där jag misstänker att dem ska passera. Ser på GPSen att dem viker av tidigare för att troligvis gå över vid S-kurvan men att dem buktar tillbaka in i såten. Tror att dem fick vind av där jag nyss gått. Skallen mattas av och Pella spontanskallar bara då och då och går bara runt lite för att till sist stanna helt på traktorvägen vi gått på innan. Jag går tillbaka och när hon ser mig kommer hon sakta lite halvgnyendes/pipandes. Jag undrar ifall hon kanske skadat sig eller nåt men ser inte att hon haltar och ser heller inget synligt fel alls på henne. Hon var nog bara väääääldigt trött efter att han drivit så mycket.
Vi avbryter och lommar sakta tillbaka till bilen. Precis när jag lyft in Pella hör jag ljusa hundskall, typ som av en jaktterrier. Kort därpå kommer två snabba smällar ungefär rakt in där vi gick in i början. Skotten hörs väldig väl och avlossades nog inte speciellt långt bort. Den skytten måste stått väldigt nära gränsen. Hör att hunden driver vidare.
Jag körde bort och kollade ST också och där var det nästan lika dött som på WTC. Endast tjärträdet i slänten var skrubbat så jag flyttade ner kameran dit för att se vad det är för djur som går där. När jag håller på med tjäran hör jag två smällar till från ungefär samma håll som innan. Tydligen några som har bättre jaktlycka än jag idag.

3 kommentarer:

  1. :-)Ja det är ju för goa våra jakthundar. Sedan slocknar de helt när de kommit hem.

    SvaraRadera
  2. Vilken fin Griffon! saknar min "Vassboskogens Frippe" Många roliga drev i skogarna hade vi.
    / Mooseater

    SvaraRadera
  3. Ja Majsan. Visst är dem goa. Dock är ju inte Pella min så det blir hos husse Niklas hon kommer slockna. :)
    Håller med Mooseater! Griffonerna är fina.

    SvaraRadera