Rådjursjakt med Wilma och Pella

Jag tyckte det var dags för Wilma att få hänga med på sin första drevjakt på rådjur. Då det alltid är lite osäkert med hur mycket dem orkar (barnen) så valde jag att köra solo så inga passkyttar fick så och vänta i onödan.
Vi skulle börja dagen med att släppa ovanför Rinaldos hygge. Eller börja och börja. Dagen började för övrigt med 1 timmes skridskoskola för Wilma mellan 8-9 så lite hade hon fått röra sig innan. :)
Pella knatade omkring och letade spår men fick inte upp något intressant. Hon är alltid något reserverad och osäker i början när jag är ute med henne vilket är förståeligt då jag inte är ute som hundförare speciellt ofta. Hon söker inte ut så långt men ökar alltid successivt under jakten.
Vi tog oss via en jättefin bokskog upp i granskogen och vidare till vändplanen på kuravägen utan att det hände nåt. Fick frågan "Är det långt kvar?" åtskilliga gånger. ;)
Mötte N på väg tillbaka som körde ut ett lass betor inför vintern.
Vid bilen var det dags för en välbehövlig paus och påfyllnad av energi.


"Ännu inget upptag och nu mysstund med varm choklad och macka."

Jag beslutade att testa udden med. Det är inte lika långt att gå där och borde funka bra för Wilma. Vi gick in rätt tidigt och kom ner till där Pata sköt sist. Pella sonderade terrängen men det fanns inget spännande där. En bit längre fram fick hon nåt i nosen och stack iväg en liten bit. Hon sicksackade och skallade till två gånger men redde inte ut det. Vi fortsatte stigen fram och kom ut på vägen igen som leder ut på udden. Efter bara runt 50m sticker Pella före, ner till vändplanen, upp till höger och viker av tillbaka så hon kommer parallellt med den väg vi gick på. Där inne blev det upptag vilket var härligt att höra på så nära håll. Det verkade gå rakt ut mot mig och Wilma så vi flyttar oss 10m upp på vägen och väntar. Hör att det prasslar lite innanför men det vänder och sticker ut mot udden istället.
Då vet jag att det kommer att passera båtplatsen om en liten stund så jag säger till Wilma att haka på och vi småspringer dem 100 metrarna ner. Stannar 30m innan och spanar upp mot udden. Hör Pellas skall nära och ser plötsligt ett rådjur mycket närmare än jag förväntade mig. Det kommer fort sicksackandes, försvinner bakom lite sly och rätt som det är flyger det i ett språng över vägen där vi står ca 20m bort. Inte en chans i världen att få iväg ett skott. :(
Strax efter kommer Pella skällandes och vi kan bara njuta av symfonin.
Vi tar oss upp i skogen istället i hopp om att det ska bukta tillbaka vilket det gör en kort stund men det vänder strax bort igen och går ut vid sjöstugan.
Wilma såg rådjuret och tyckte det var jättespännande. Det var nu lång tid sen senaste "Ska vi åka hem snart?". :)
Pella kommer strax tillbaka och jag tycker det räcker för idag. Man ska alltid sluta på topp och med det spännande färskt i minnet när man har med sig barnen.
På väg tillbaka till bilen smyger Pella in ungefär där hon fick upptag men där är det lungt. Dock får hon upp ett spår över vägen och sticker höger upp i granet och drar igång ett drev igen. Underbart. :)
Verkar som det var fler rådjur på samma ställe och att hon endast fick med ena i första drevet. Nu drev hon det andra och Wilma och jag tog oss snabbt bort till Patas pass. Dock kunde vi se på GPSen att efter lite snävt buktande så gick det ut på samma håll som det andra djuret och Pella bröt och kom tillbaka. Nu bröt vi helt och kunde packa ihop för dagen. Både jag och Wilma var nöjda så det blir nog fler jakter framöver för oss båda. :)