Medaljbocken

Oj oj oj. Nu var det verkligen länge sen det hände nåt vettigt på denna bloggen. Naturligtvis har det hänt lite saker sen sist men jag har fallit bort från datorn och bloggandet och lagt tiden på annat. :S
Kort summering av jakten tills nu är ett antal bompass i vakkojan under våren. Vi har haft dåligt med besök på åtlarna men bra med svin i skogen. Är dock kul att se at det finns bra med mat i skogen och att populationen är på väg uppåt igen.
Jag har även hunnit med ett gäng smygningar i säden utan att komma till skott. Svinen har fått vind av oss och stuckit varje gång. Lurigt.
Jag har dock haft min bästa gåsjakt nånsin, tack vare Nippe. Han ringde och meddelade när gässen kom och vart de flög så allt var upplagt för succé. :) 7 st blev nedtagna innan jag var nöjd och avslutade men fler grupper flög in när jag samlade ihop och gick till bilen.

Så kom då äntligen den 16:e Augusti. Jag valde ett skogspass vid ett hygge där vi precis satt upp ett nytt stegtorn i kanten. Jag skulle vara ensam i området och hoppades åtminstone få se lite vilt denna morgon. Upp kl 03:00 och iväg vid 03:42. +9 grader i luften och 04:18 påbörjades ansmygningen. Jag hade valt att lämna kängorna hemma och dragit på min 4 par sockor. Dessa dämpade underbart och jag var väldigt nöjd där jag smög ljudlöst fram på grusvägen. Detta gjorde att jag rätt snabbt kunde avancera och strax var jag framme vid vändplanen där jag skulle ta den nyröjda stigen till tornet. Men vänta lite. Var det inte något väldigt mörkt där ute på hygget? Upp med kikaren och två älgar kunde konstateras. Hmmm. Lurigt men väldigt bra. Nu har jag ju 2 finfina kritiker på första parkett 100m bort och klarar jag smyga upp i tornet utan att de märker mig så får jag godkänt. Sagt och gjort, bara att smyga vidare.
Tyst som en mus nådde jag stegen och tog mig upp så smidigt som nu jag kan klättra. ;)
Perfekt!! På plats och två älgar att vila ögonen på. En jättefin ko utan kalv (vilket i sig var lite konstigt) och en kvigfjoling. Bara att sitta och beundra när de efter en stund betade sig fram på hygget.
Ca 1 timme förflöt innan de nådde skogskanten nästan mittemot mig och gick in där. Nu var jag ensam på hygget och det var dags att slita fram Nordiken och tuta lite.
Måste ju säga att jag är en amatör i locksammanhang men har vid ett tillfälle förra året fått in en liten bock. Nästan alla man pratar med säger att man inte kan locka in de stora men jag ville åtminstone få in en bock att kolla lite på. Vi skjuter ju bara sexor så jag bedömde mina chanser som rätt små. Jag hade samtidigt Nippes ord ringande i huvudet på mig. - "Det finns inga fina bockar där uppe".
Efter att ha blåst kanske 5-10 minuter dyker det upp ett rådjur från ingenstans mitt på hygget. Jag ser direkt att det är en bock och tycker att hornen är rätt långa och klena. Snabb koll i kikaren visar att det minsann är en sexa och därmed skjutbar. Jag blir lite överrumplad för detta hade jag inte riktigt räknat med. Upp med Stig och få in bocken i siktet. Det är mycket björksly framför tornet och jag hade inte många luckor. Bocken går först rakt mot mig och viker sen av mot vänster från mig sett och rör sig parallellt 25m bort. Den håller huvudet lågt och stannar bara bakom björkar. Den dyker upp i en lucka rakt framför mig men stannar inte så jag håller in med skottet. Följer efter och strax når den nästa lucka som jag själv röjde upp 3 dagar tidigare. Tack och ryggdunk till mig själv. :)
Jag hojtar till för att den ska stanna men den fortsätter. Då beslutar jag mig för att låta Stig tala. Hinner inte se nån reaktion då bocken försvinner bakom lite sly direkt men den kommer strax fram igen, nu har den hunnit fram till vänster om mig och ställer sig i hyggeskanten, bara några meter från gränsen. Den står still med huvudet lågt och sned bredsida mot mig. Då jag inte är säker på hur första skottet tog låter jag Stig skicka en TSX till och denna gången drar bocken i backen direkt. Puhhhh....
Nöjd och belåten sveper jag över hygget med blicken men det är åter lugnt. Jag sitter och småflinar lite och packar sen ihop mina saker och går bort till bocken.
Döm min förvåning när jag ser storleken på hornen!! Wow. Denna var ju jättefin. Fram med mobilen för att föreviga och rapportera till jaktlaget.

Sen var det bara att ta av sig några lager, kavla upp ärmarna och påbörja urtagning. Tog mig sedan ner till vändplatsen och avnjöt en cigarr och några koppar kaffe med det ståtliga djuret liggandes bredvid mig.
Mobilen skvallrade även att en av våra jaktelever, Stefan, just fällt sitt första vilt någonsin vilket var en lika god nyhet som den jag själv just skapat. Stort grattis till Stefan!!!!! :)
Tillbaka på gården hjälps vi åt att flå och fixa och båda dagens trofeér var väldigt fina. Min till vänster, något lutandes bakåt och Stefans till höger. Jag tror att stånglängden var ungefär samma på båda.

 Kl 08:00 var det även dags för den traditionsenliga frukosten på gården hos Nippe och denna gång hade vi jakthistorier att prata om. :)

De senaste dagarna har jag hållit på med trofeén och efter kokning och rengöring ser den ut såhär.

 

Enligt mina egna amatöruträkningar enligt hjälp från diverse websiter så kan denna nå silver vilket är helt otroligt. Jag har fått fram dessa siffror när jag mätt:
Stånglängd: 25 cm
Vikt: 384g (458g strax efter kokning men vikten minskar med 9-16%)
Volym: 190 ccm
Skönhetssiffrorna har jag egentligen ingen aning om men lade mig ungefär i mitten.
Slutpoängen skulle i så fall bli 122p.
Hurra!! :)

Äntligen kom jag ut

Ute med Andreas idag. Vädret är bra och mackorna goda.

Klart för sjösättning

I väntan på gäss

Nu åker kostymen av

Senaste tidens mildväder gör att jag inte längre kan hålla under fyra grader i garaget så nu räcker det med mörning.

Rapport från gårdagens dödsskjutning

Egentligen var jag på väg att ta ett vakpass redan i söndags men då jag hade gått upp 05:10 (Elliott är tidig ibland) och sen varit ute en hel del och åkt pulka med barnen kände jag mig rätt sliten så det fick vara.
När jag sen kollade prognosen under måndagen lovade de NO. Det är ju inget bra alls tyckte jag då vinden kommer ligga rätt över åteln men samtidigt brukar ju svinen komma nere i slänten och då kanske jag hinner skjuta innan de får vind av mig.
17:30 beslutade jag mig och drog ett mail till övriga i jaktlaget ifall dem ville haka på. Dock var soffan samt husrenoveringar högre prioriterat för dem så det fick bli ännu en ensamsittning.
Redan 18:50 var jag på väg i bilen och ca 19:35 satte jag mig tillrätta i kojan. Precis som förra gången knakade och brakade det väldigt i både snö, stege och kojan så ifall dem hade daglega i närheten så var det fetchans att dem skulle våga sig fram.
-11 grader visade biltermometern och det kändes i dem skinndelar som var blottade för kylan. Egentligen är jag inte så förtjust att sitta i fullt månljus då jag misstänker att svinen blir försiktigare då. Det skulle egentligen vara molnigt denna kväll vilket då ger ett perfekt ljus med all snö men när jag tittade ut så fullkomligt lös det runt om i skogen. Som att sitta på dagen.
20:00 går automaten igång men istället för att skicka iväg en massa gott i 5 sekunder snurrar den till lite slött i 0,5sek och sen inget mer. Satans j...la skitautomat. En Moultrie superduper som enligt spec skulle sprida nåt så fruktansvärt bra men som inte ens med 2 st 6V klarar av några minusgrader. Måste jag koppla på ett helt bilbatteri för att det ska hända nåt??
Strax efter 20:10 hörde jag nåt närma sig bakifrån. Både på höger och vänster flank. Jag rörde mig lite till höger för att höra bättre men det knastrade till direkt i snön vid fötterna. Dem tassande stegen utanför tystnade och jag väntade. Det som närmat sig på höger sida liksom försvann. Hörde inget mer där men på vänstersidan fortsatte djuren frammåt. Jag kasade ner kåporna och kikade ut genom gluggen. Ser då en liten kulting liksom komma glatt skuttandes i god fart och efter den en till.
Nä vänta lite nu. Det var ju två välgödda harar som hade bråttom till majs och korn. Puh. Puls fick jag...
Nu hade jag i alla fall nåt att kolla på. Även nåt vilt som förde lite "oväsen" så att mina skrap inte hördes lika tydligt.
20:43 sitter jag och skriver sms till Kalle när jag hör det börja låta lite ner i kärret. Äntligen!
På med kåporna igen och kollar ner i slänten. Då brakar det till och jag ser gris efter gris komma springandes nedanför slänten bort från mig i riktning mot en annan åtel. 6-7 grisar ser jag och jag förbannar vinden då det är den enda anledningen jag kan se till varför dem gjorde denna oväntade manöver.
Men...
Helt oväntat vänder tre av dem upp mot "min" glänta och jag ser först en komma knatandes och går rakt fram till en liten gran som står 15m bakom automaten. En gris till kommer och gör som den andra. Den tredje stannar en bit ner utom synhåll och bökar där. Jag siktar in mig på gris nr 2 som jag tycker är minst och börjar kröka fingret men ångrar mig i sista sekund och vill ha dem lite närmare. Sitter och velar fram och tillbaka. Ska jag skjuta? Nej...eller jo. Passa på innan dem sticker. Börjar känna kylan i vänster hand som håller om framstocken. Måste få på mig vanten innan det är kört. Lyckas lyfta upp Stig med högern och få på mig den värmande vanten.
Efter några minuter börjar nr 3 pusta och blir misstänksam. Fasen. "Nu fick den nog vind av mig", tänker jag. Den traskar tillbaka åt det håll dem kom ifrån och kort därefter ger sig även nr 1 iväg.
Nu jäklar. Jag får skjuta nr2 i språnget. Jag gör mig redo för att ta nr2 precis när den börjar sticka iväg men inget händer. Den bökar bara vidare. Hmmm. Vadan detta??
Sitter på helspänn och siktar hela tiden för att få ett bra läge. Dock har den nu bökat sig ner till ett annat träd och jag tycker mig se en liten kvist i vägen.
Att sikta en längre stund genom ett kikarsikte är mycket jobbigare än man kan tro och jag börjar nu bli trött i ansiktet. Hmmm. Lol.
Då kommer plötsligt nr 1 tillbaka och bökar vidare vid granen. Ehhh, vad hände nu?
Nu tycker jag det får räcka med spänning så jag inväntar att nr 1 ska vända bredsidan till. Ett par minuter senare kommer den och jag trycker av. Avtryckaren hade frusit fast så istället för ett pang så rycker jag till lite själv och skäms direkt för min reaktion.
Skärpning!!
Då avtryckaren inte kan sitta hur hårt som helst så siktar jag in mig på nytt och trycker nu hårdare och hårdare (inte jättehårt men när jag är van vid 0,7kg tryck så kändes detta som enormt mycket mer) och till sist ryter Stig till.
Nr 2 sticker men jag ser och hör nr 1 rossla till ett par gånger och bli på platsen.
Jag följer nr 2 med bössan och den stannar till snett bakom kojan men står bakom två träd och då utom synhåll. Därefter springer den vidare och försvinner. De är dock förvirrade och jag hör dem knaka omkring några minuter i kärret.
Klockan är nu 21:12 och jag är rätt glad att jag kan avsluta kvällens kalla vakpass.
Tänder en puka och är allmänt nöjd.
Testar åtelbelysningen med nytt batteri i fjärren men nåt har slutat att fungera och jag kan inte längre öka/minska ljusstyrkan. Får ta och ringa Hylte.

Såhär låg grisen när jag kom fram, under granen den bökat vid innan.

 

Framdragen syns det lite bättre. Blev förvånad hur mycket kulan slagit sönder. Värsta kratern. Måste tagit "fel" på alla sätt och vis.

Väl hemma i det för kvällen uppvärmda garaget visar vågen 45kg LV. En supergris i matväg som nu ska möras efter konstens alla regler. Inte under 10 grader det första dygnet och sen läääänge mellan 2-4 grader till typ 120-140% (48-56 dygnsgrader).
Det vattnas redan i munnen. :)