Rapport från gårdagens dödsskjutning

Egentligen var jag på väg att ta ett vakpass redan i söndags men då jag hade gått upp 05:10 (Elliott är tidig ibland) och sen varit ute en hel del och åkt pulka med barnen kände jag mig rätt sliten så det fick vara.
När jag sen kollade prognosen under måndagen lovade de NO. Det är ju inget bra alls tyckte jag då vinden kommer ligga rätt över åteln men samtidigt brukar ju svinen komma nere i slänten och då kanske jag hinner skjuta innan de får vind av mig.
17:30 beslutade jag mig och drog ett mail till övriga i jaktlaget ifall dem ville haka på. Dock var soffan samt husrenoveringar högre prioriterat för dem så det fick bli ännu en ensamsittning.
Redan 18:50 var jag på väg i bilen och ca 19:35 satte jag mig tillrätta i kojan. Precis som förra gången knakade och brakade det väldigt i både snö, stege och kojan så ifall dem hade daglega i närheten så var det fetchans att dem skulle våga sig fram.
-11 grader visade biltermometern och det kändes i dem skinndelar som var blottade för kylan. Egentligen är jag inte så förtjust att sitta i fullt månljus då jag misstänker att svinen blir försiktigare då. Det skulle egentligen vara molnigt denna kväll vilket då ger ett perfekt ljus med all snö men när jag tittade ut så fullkomligt lös det runt om i skogen. Som att sitta på dagen.
20:00 går automaten igång men istället för att skicka iväg en massa gott i 5 sekunder snurrar den till lite slött i 0,5sek och sen inget mer. Satans j...la skitautomat. En Moultrie superduper som enligt spec skulle sprida nåt så fruktansvärt bra men som inte ens med 2 st 6V klarar av några minusgrader. Måste jag koppla på ett helt bilbatteri för att det ska hända nåt??
Strax efter 20:10 hörde jag nåt närma sig bakifrån. Både på höger och vänster flank. Jag rörde mig lite till höger för att höra bättre men det knastrade till direkt i snön vid fötterna. Dem tassande stegen utanför tystnade och jag väntade. Det som närmat sig på höger sida liksom försvann. Hörde inget mer där men på vänstersidan fortsatte djuren frammåt. Jag kasade ner kåporna och kikade ut genom gluggen. Ser då en liten kulting liksom komma glatt skuttandes i god fart och efter den en till.
Nä vänta lite nu. Det var ju två välgödda harar som hade bråttom till majs och korn. Puh. Puls fick jag...
Nu hade jag i alla fall nåt att kolla på. Även nåt vilt som förde lite "oväsen" så att mina skrap inte hördes lika tydligt.
20:43 sitter jag och skriver sms till Kalle när jag hör det börja låta lite ner i kärret. Äntligen!
På med kåporna igen och kollar ner i slänten. Då brakar det till och jag ser gris efter gris komma springandes nedanför slänten bort från mig i riktning mot en annan åtel. 6-7 grisar ser jag och jag förbannar vinden då det är den enda anledningen jag kan se till varför dem gjorde denna oväntade manöver.
Men...
Helt oväntat vänder tre av dem upp mot "min" glänta och jag ser först en komma knatandes och går rakt fram till en liten gran som står 15m bakom automaten. En gris till kommer och gör som den andra. Den tredje stannar en bit ner utom synhåll och bökar där. Jag siktar in mig på gris nr 2 som jag tycker är minst och börjar kröka fingret men ångrar mig i sista sekund och vill ha dem lite närmare. Sitter och velar fram och tillbaka. Ska jag skjuta? Nej...eller jo. Passa på innan dem sticker. Börjar känna kylan i vänster hand som håller om framstocken. Måste få på mig vanten innan det är kört. Lyckas lyfta upp Stig med högern och få på mig den värmande vanten.
Efter några minuter börjar nr 3 pusta och blir misstänksam. Fasen. "Nu fick den nog vind av mig", tänker jag. Den traskar tillbaka åt det håll dem kom ifrån och kort därefter ger sig även nr 1 iväg.
Nu jäklar. Jag får skjuta nr2 i språnget. Jag gör mig redo för att ta nr2 precis när den börjar sticka iväg men inget händer. Den bökar bara vidare. Hmmm. Vadan detta??
Sitter på helspänn och siktar hela tiden för att få ett bra läge. Dock har den nu bökat sig ner till ett annat träd och jag tycker mig se en liten kvist i vägen.
Att sikta en längre stund genom ett kikarsikte är mycket jobbigare än man kan tro och jag börjar nu bli trött i ansiktet. Hmmm. Lol.
Då kommer plötsligt nr 1 tillbaka och bökar vidare vid granen. Ehhh, vad hände nu?
Nu tycker jag det får räcka med spänning så jag inväntar att nr 1 ska vända bredsidan till. Ett par minuter senare kommer den och jag trycker av. Avtryckaren hade frusit fast så istället för ett pang så rycker jag till lite själv och skäms direkt för min reaktion.
Skärpning!!
Då avtryckaren inte kan sitta hur hårt som helst så siktar jag in mig på nytt och trycker nu hårdare och hårdare (inte jättehårt men när jag är van vid 0,7kg tryck så kändes detta som enormt mycket mer) och till sist ryter Stig till.
Nr 2 sticker men jag ser och hör nr 1 rossla till ett par gånger och bli på platsen.
Jag följer nr 2 med bössan och den stannar till snett bakom kojan men står bakom två träd och då utom synhåll. Därefter springer den vidare och försvinner. De är dock förvirrade och jag hör dem knaka omkring några minuter i kärret.
Klockan är nu 21:12 och jag är rätt glad att jag kan avsluta kvällens kalla vakpass.
Tänder en puka och är allmänt nöjd.
Testar åtelbelysningen med nytt batteri i fjärren men nåt har slutat att fungera och jag kan inte längre öka/minska ljusstyrkan. Får ta och ringa Hylte.

Såhär låg grisen när jag kom fram, under granen den bökat vid innan.

 

Framdragen syns det lite bättre. Blev förvånad hur mycket kulan slagit sönder. Värsta kratern. Måste tagit "fel" på alla sätt och vis.

Väl hemma i det för kvällen uppvärmda garaget visar vågen 45kg LV. En supergris i matväg som nu ska möras efter konstens alla regler. Inte under 10 grader det första dygnet och sen läääänge mellan 2-4 grader till typ 120-140% (48-56 dygnsgrader).
Det vattnas redan i munnen. :)