Plötsligt händer det...

Tvenne saker föll till marken idag. Snö och grisar. Låt oss ta det från början.

Idag var vi bjudna till Christer och Jan för att jaga framför allt gris men även kronvilt. Vi samlades 07:40 hemma hos Nippe för att sen tillsammans åka dem sista 10km (?) Upp till jaktmarken. Vi var dem sista som körde in på gårdsplanen och totalt var vi 12, dvs jag, Kalle, Nippe, Pata, Thomas, Tony, Hasse, Ingemar, Gillis, Christer, Mats och Jan. Ingemar och Gillis hade med sig sina jaktterriers Porthos och Ia och Mats hade med Dolph som dock fick vila i första såten. Passen gicks igenom och på lappen med passen fanns ingen Fredrik men två Kalle. Jag fick ta Kalles andra pass som enligt lappen låg mitt i stian. Det lät ju onekligen bra.:)
Även vädermässigt var det härligt denna morgon. Svag stabil vind från väst som under dagen vred mot syd. Mulet och strax över nollan.
Bilar rullade iväg och passkyttar släpptes av lite här och där. På min fråga om såten skulle ta lång tid blev svaret ca två timmar. Jag lät ryggsäcken ligga i bilen.
Jag fick följa en liten skogsväg fram till ett blått torn som låg perfekt bredvid en björktätning (kärr??), öppen bokskog, tät ungskog/granplantering och hygge. Inga förbjudna skjutvinklar att tänka på. Passade mig finfint.
Det visade sig att det blå tornet knakade högt så fort jag flyttade min vikt pga is under plankorna. Knepigt. Jag valde att låta sittplankan vara och istället stå längst ut precis bredvid stegen.Hundarna släpptes och direkt small det söderifrån. En ensam gris hade försökt smyga iväg men fick först bly av Nippe och sen tre till av Tony. Rapporten över radion avslöjade att grisen låg och vi fortsatte.

Det tog naturligtvis inte många sekunder innan hundarna hittade gris rätt nära mig. Jag hörde skallen nära och det knakade genom björkplanteringen och jag hörde till och med hundens flåsande. Det gick parallellt med mig och rätt som det var tystnade det helt. Jag hörde varken gris eller hund och undrade vad som hände. Det dröjde dock inte alls länge förrän hunden var tillbaka vid starten och hämtade ny gris.
Rapporter började strömma in om passkyttar som såg och hörde gris. Själv hörde jag det knaka fint i det täta björket och jag drar ett sms till Nippe för att meddela. Klockan var nu 09:26.
Porthos och Ia lyckas ställa gris och hundförarna får smyga på. Grisen går loss och hunden går strax tillbaka och hämtar nytt. Mitt nästa sms till Nippe 09:44 lyder: "Skymtade nåt i planteringen 50m från mig. Nu har det stannat där."
Kort därefter knakar det mer och en fläckig gris kommer försiktigt snett upp mot mig. Den stannar och lyssnar innan den fortsätter. Så fort den kommer fram bakom slyet ca 20 m bort vrålar Stig och grisen sticker raskt rakt upp mot granplanteringen. Jag matar i en ny bula och precis när den sticker trynet in i granet skickar jag en hälsning till. Grisen skriker till och sprattlar sig i en u form ut mot kanten igen så jag ser att den ligger. Min första gris skjuten på drevjakt är ett faktum och det känns jäkligt bra.
Rapporterna om siktade och hörda grisar fortsätter strömma in och jag hör några försiktiga knak inne i granet. Kollar bakåt och ser två rådjur komma ut. En get och en killing. Dem kollar mot mig och vänder strax in igen. 10:10 visar uret.
Jakten fortsätter så och man är hela tiden på helspänn.
Ytterligare en stund senare (har faktist tappat kollen på klockan) knakar det till på nytt i granet, denna gång bra mycket högre. Jag svänger runt Stig och gör mig redo. Ett grishuvud sticker fram och strax är hela grisen ute, dock bakom lite ris. Den väntar bara några sekunder och knatar sen vidare. Fritt läge - kablam!!! Grisen liksom skjuter rygg och darrar med frambenet på ett ställe. Jag väntar på att den ska tippa omkull när den tar ett par stapplande steg och ger sig sen iväg. Stig skriker till igen och jag hör grisen ta dem sista stegen i livet liggandes på sidan i en vattenpöl. Helt otroligt. Två grisar på samma pass.
Klockan var väl strax innan 11 nu. Jan ropar till mig. "Pass opp Fredrik. Stor svart gris på väg mot dig."
Nästan direkt hör jag knak bakom mig och jag svänger runt. Står redo när jag får se en väldigt stor galt komma i snabb galopp minst 150m bort i riktning snett från mig. Den hade jag velat ha i pass. :)
Vid ett tillfälle hade Porthos ställt en väldigt stor gris (enl Gillis som såg den två gånger utan att komma till skott) bara 50-60m från mig inne i björket. Se bilden jag lade in tidigare idag. Precis bakom stenhällen och det avbrutna trädet man ser i bilden. Jag hörde tydliget svinet plaska omkring där nere men det valde att gå från mig istället.
Runt 12 tycker vi det är dags för en fika och att ta hand om grisarna. Jan och Mats kommer till mig och tillsammans drar vi fram dem.




Båda var mycket större än jag trodde. Tyvärr var båda suggor/gyltor (men inga dragna spenar). :(
Vi tar ur dem och drar fram dem så att Christer kan ta dem med traktorn. Å vad lätt det går med rätt grejor.



Lagom till när vi kommer upp på gården är dem färdigfikade. Vi beslutar att köra samma såt en kort stund och jag får samma pass.
Fram med macka och kaffe och sen en cigarr på det. Oj vad fint det kändes. :)
Porthos hann inte vara lös länge utan skällde strax i igen. Drevet passerade Gillis och Hasse som inte riktigt var med men Jan satt minsann inte och sov utan kunde fälla en fin gris med ett välriktat skott. Kl var 13:30.
Snön vräkte nu ner och hundarna visade att dem började bli trötta. Vi blåste av jakten och samlades på gården igen. 4 grisar blev det denna dag.


Nu var det dags för ärtsoppa och pannkakor hemma hos Christer. När man kom in i värmen och satte sig så kände jag mig rätt sliten men jäkligt glad. Vi snackade mycket jakt och försökte oss på att summera obsen under dagen men fick lägga ner. Helt omöjligt att veta vilka grisar som var vilka och vart dem gått. Sen det stora antalet ovanpå det.... Huga. :)
Tusen tack till Jan och Christer för den bästa drevjakt på gris jag upplevt hittills. :)
Även ett stort tack till våra 3 hundförare som ju gör jakten så kul för oss alla!!