Mycket har hänt

Oj oj oj vad det är länge sen jag bloggade med nån vettig text.

På jaktfronten har det blivit några pass för mig men inget nedlagt vilt. Tänkte först skriva "men inget skjutet" men det hade ju varit lögn.

Gris och älgjakten den 21:e December blev sisådär. Bra gäng. Inte för många. Hundarna på topp som vanligt men inga älgar eller grisar. Vi har sett älgar i bethögarna och även svin men denna dag var dem som bortblåsta. Fanta fick upp älg som drog iväg. Rhina ställde älg på grannmarken som vägrade gå in till oss. Mycket väntan och en hel del hundskall under dagen.

Parmaskinkan hängde med hem efter jakten och jag var förväntansfull när jag öppnade upp paketet. Synen var både och. Rätt långt ner var det en grönmögelfläck på ca 8cm i diameter. På ytan var det även en del mögelsvampar men inte så många. Jag skar loss ytan och höll mig till det övre partiet som inte var i närheten av grönmöglet. Summan blev detta:
* För salt. Nästa gång ska jag lita på fingrarna och känslan och inte bara gå enligt tider på nätet. Hade kunnat köra tre dagar mindre på saltningen.
* För torrt. En parmaskinka ska ju liksom vara sladdrig men denna var mycket torrare. Inte alls lika seg som en riktig parma. Kommer köra utan tyngder under saltning nästa gång.
* Hygienen. Ska ta det på större allvar nästa gång, typ koka tyget som jag lindar in med och även se till att inte vidröra skinkan utan helt rena händer.
* Lukten. Kan säga att skinkan doftade helt underbart. Precis som en riktig. :)
* Smaken. Svårt att säga pga den starka saltsmaken men helt ok. Dock gjorde sig mögelsmaken påmind i eftersmaken. :(
* Färgen blev kanon. Kommer absolut använda salpeter (nitrat) nästa gång med.

Nu gäller det bara att fixa en ny kandidat att hänga upp. Hoppas grisarna kommer till våra åtlar strax.
På tal om åtlar. Svinen vägrar åta den mat vi lägger fram. Majs, korn, sockerbetor och bröd. Allt ratas. Jag flyttade ner kameran till ett tjärträd istället, typ 30m från åteln och där är dem frekvent. Se här:





Det är bara att avvakta till allt det goda i naturen tar slut så dem tvingas till åtlarna. Dock kommer vi vara väldigt sparsamma med avskjutningen då vi sett en stark tillbakagång i svinpopulationen efter 2 hårda vintrar.

Annandagsjakten kommer jag knappt ihåg. Rådjur stod på agendan och Pella fick upp efter en stund. Dock gick det utanför såten och på vägen tillbaka var en av passkyttarna alltför otålig och började röra sig efter drevet vilket troligtvis fick rådjuret på andra tankar och det drog iväg.

Dagen innan nyårsafton tänkte jag låta Elliott få följa med för första gången och skjuta lite. Jag tänkte dra en bula med Stig i en vattendunk (alltid effektfullt) och sen skjuta lite med hagelautomaten på lerduvor m.m.
Sätter upp dunken och gör mig redo. Säger till Elle att hålla koll på dunken och drar ett skott. Miss!! :( Skjuter då två till på en kartong bredvid och dunken trillar ner av vibrationerna. - Wow pappa, såg du? sa Elle.
- Jo men det ska hända lite mer, försöker jag.
Vi går fram och kollar och jag ser inte ett enda kulhål. Vad i h..ete??? Det är rätt mycket kartong runt om så...
Tillbaka och i med ny bula. Denna gång skruvar jag av 12V lampan på pipan. Siktar mitt på dunken och nu hoppar den högt i en vattenkaskad och Elliotts wow är befogat. Jag sätter två skott till i en kartong och kollar sen av igen. Dunken har ett hål mitt i och i kartongen sitter två små hål inte långt ifrån varandra i mitten. Jaha, så mycket gjorde lampan på pipan.
Nu hade jag 2 skott kvar av dem sista handladdade 200gr som jag inte skulle köra med längre så det var bara att skjuta upp dem med.
Tog sen fram hagelbrakaren och sköt ett gäng skott. Elliott hade ett konstant leende på läpparna och fick även trycka av vid ett par tillfällen. Efter att ha skjutit sönder några duvor ovanför en kartong kollar vi ner i den varpå Elle utbrister: - Det ser ut precis som broccoli pappa!?!?!
Att lerduveskärvor på botten av en vinflaskekartong ska se ut som broccoli får nog stå för honom. Underbart att höra i alla fall. :)

Nyåret firades med pompa och ståt hemmavid. Finfina rislyktor skickades till väders av barnen och champagnen svaldes kall, (av oss) ;).

Nyårsdagen var det dags för jakt igen. Andra domäner men samma meny. Pella släpptes men halvsegt i början. Plötsligt ropar Nippe på radion.
- "Jag blev nästan omkullsprungen av ko med kalv. Dem är på väg ut på hygget. Passopp Rinaldo. Ta dig ut på hygget."
Hygget är rätt stort och jag står med kombi. Antar och misstänker att älgarna kommer ungefär mitt på då jag tror att det är där inne Nippe är (i planteringen). Lunkar försiktigt fram en 30-40m. Kollar hela tiden mot skogsbrynet ifall älgarna skulle komma fram. Stannar och väntar lite. Kollar rakt fram på hygget och ser då ko m kalv står mitt på ca 150m bort och spanar rakt mot mig. Eehhh, vart kom dem ifrån!?! Hukar mig, (som om dem inte redan sett mig), och kollar på dem. 5 sek går sen fortsätter dem över hygget. Jag får för mig att jag kanske kan genskjuta dem ifall dem stannar till bakom en liten kulle och börjar springa för fullt. Det är ju inget plant hygge direkt så det blir 150m hinderbana i bakfullt tillstånd. Kommer fram till krönet men varken ser eller hör nåt av något djur alls. Inte alls konstigt med tanke på hur högt det måste låtit om mig.
Det enda jag fick var blodsmak i munnen och en påminnelse att det är dags att börja träna igen.
Nästa såt var en liten fin del som man trycker av på ca 30min. Fick ett pass mitt i (Möllrastycket) och ganska snabbt får Pella upp rådjur och sticker iväg. Det visar sig dock att rådjuren nog hunnit ut precis innan vi kom på pass så ingen ser drevdjuren men Pella driver iväg en bra bit. Under tiden kollar jag rakt över ängen in i en glänta i skogen och tycker bestämt att den där mörka delen med en vit pinne bakom ser faktist ut som en älg. Spanar väldigt noggrant och tycker att om det nu är ett djur så bör det röra sig vilken sekund som helst. Inget händer....
Vill heller inte ropa ut i radion att jag tror jag ser en älg som senare visar sig vara en rotvälta med en tanig björk vid sidan om. Då har ju laget liksom nåt att prata om dem kommande 20 jakterna. ;)
Så där sitter jag och stirrar på nåt mörkt samtidigt som Pella driver rådjur och Nippe själv med sin lille JackRussel Boss trycker vidare genom såten.
Minuterna går men inget som rör sig. Strax ser jag Nippe komma genom skogen med Boss 20m framför sig. Jag tänker att om det inte rör sig nu så kommer det aldrig att hända nåt. Med bara 40m kvar för Bossen till det mörka är det plötsligt nåt som svänger runt och traskar iväg.
Snabbt upp med radion och meddela Kocken i Vassentornet att vuxen älg kommer mot honom. Osäkert om kalv.
Kocken är nybliven jägare utan något vilt på sitt samvete ännu så när det brakar förbi en vuxen älgtjur 50m bort i skjutgatan så är det puls på hög nivå. Tjuren visar sig ha telekom kunskaper och måste ha ringt telefonen på älgskötselområdet för att få reda på att han var fredad. Därför ställde han sig med full bredsida 50m bort när han kom ut på ett öppet fält bara för att reta Stefan, för att sen traska bort och försvinna mot där vi ställt bilarna.
Summa för dagen är 2 såtar med älg i båda och jag såg alla tre. :)

Under veckan var jag hemma hos Kalle och laddade mina nya Barnes TSX 180gr och det blev två olika laddningar. En med 53gr URP och en med 54gr.
På fredagen den 6/1 var jag uppe med Wilma och Elle och provsköt och den högre laddningen blev kanon. Nu ska det bara laddas upp ett bra gäng och så ska Stig skjutas in också. :)

Nästa jakt på agendan var den igår. Åter var det rådjursjakt som gällde men även älgkalv, gris och räv var lovligt. Jag, Kalle och Stefan (Kocken) skulle åt samma håll så vi ställer bilen i en svacka på vägen och börjar gå. 30m från mitt pass säger Kalle: - Såg ni grisen?
Varken jag eller Stefan har sett nåt men Kalle såg en rätt stor ensam gris gå in i såten 50m efter mitt pass. Jag ställer mig vid dubbelsnitslarna och sms-rapporterar till Nippe vad vi sett. Han tycker jag ska ställa mig där grisen gått in då den troligtvis kommer samma väg tillbaka om den stöter på patrull. Sagt och gjort. Omförflyttning 30m. :)
När alla är på plats släpper han Pella som ganska snart får upp rådjur. Härliga skall ekar genom skogen och vi är alla rätt nära så vi hör drevet fint. Dock drar det ur såten men Nippe ser att det är en stor get och två killingar.
N fortsätter för att se om han kan trycka tillbaka grisen. Då hör vi att drevet kommer tillbaka och det lyckas ta sig förbi Pata utan att han ser drevdjuren, bara Pella.
Jag märker att nu är det på väg rakt mot mig och tar mig tillbaka till originalpasset då rådjuren oftast går ut där på en liten knyck. Hör Pella komma lite söder om mig och kollar av vägen ditåt. Slänger en snabb blick åt andra hållet och ser två rådjur som precis hoppat över vägen ungefär där grisen gick över. Skit också!! Hade jag stått kvar hade jag haft dem på 15m.
Upp med bössan och då hållet är drygt hagelhåll låter jag fingret glida tillbaka på nästa avtryckare. Rådjuren får troligtvis vind av mig och svänger runt och går tillbaka in i såten. Jag tar sikte på den sista och precis innan den ska hoppa av vägen låter jag skottet gå.
I samma mikrosekund som jag kröker fingret känner jag att faan, detta var inget bra skott. Ser ingen reaktion alls på djuret och dem försvinner direkt. Pella kommer strax efter vägen och tar spåret efter dem. Jag går fram och ser en fåra som är "plöjd" i mitten av vägen...nedslagsplatsen. för kulan. En ca 50cm lång sträng i gräset där kulan tagit bort gräset och blottat jorden. Jag kollar runt om men ser inget mer än just nedslagsplatsen. Meddelar infon på radion och fortsätter sen att leta. Går ner på alla fyra och kryper omkring en bra stund, både där rådjuret stått, bakom, framför, vid sidan om och går även in där dem gick iväg. Hittar absolut inget. Inget hår, inget blod, inga slamsor och inget annat som kan tänkas komma från ett djur.
En kula kan inte vidröra ett rådjur utan att det åtminstone lossnar några hårstrån så jag är förbryllad.
Pella driver vidare efter rådjuren och vi börjar undra varför det är tyst från en del passkyttar. Det snackas en del i radion då det plötsligt smäller från Nippes håll. Vad i?? Drevet var inte i närheten så det var det inte. Jag vet även att Nippe aldrig skulle skjuta ett rådjur som inte var drevdjuret så frågan var nu, älg eller gris??
N rapporterar då att han skjutit på en gris som försökt smyga sig ut såten efter mitt skott och annan uppståndelse. Typiskt svinen.
Efter ytterligare några minuter meddelar han även att grisen ligger. Då Pella avbrutit drevet avbryter vi och Kalle och Kocken kommer upp till mig. Även Pella hinner förbi mig så vi kopplar henner och försöker få henne att ta slagen efter djuren där jag sköt men hon är helt ointresserad. Vi dividerar och kollar skjutvinklar. Jag visar vart rådjuret stod, vart jag stod och nedslagsplatsen. Summa sumarum blir att skottet måste gått under och jag får lämna passet förbryllad. Kombin eller jag?? Får bli en provskjutning för att kontrollera allt.
Vi ansluter Nippe och Pata som dragit ut grisen och får höra historien från skytten.
Stort GRATTIS till Nippe som lyckas med grisarna. :)





Efter kaffe och macka kör vi en såt till. Upptag direkt och Nippe ser bock med basthud samt smaldjur. Båda skjutbara. Dem drar rätt snabbt mot Pata som får in ett djur bara 15m bort men har ett par granar emellan. Sen drar det iväg över ett hygge och buktar på grannmarken en bra stund. Jag står rätt nära och tror flera gånger att nu ska det minsann åt mitt håll men icke. Efter en bra stund drar det iväg åt andra hållet och vi avslutar efter att Nicke tryckt igenom själv med Kocken.
Vi hann även med Traket innan vi bröt för dagen men utan att se nåt vilt alls.
Kul dag med fällt vilt. Detta var den första grisen vi fällt sen den jag sköt på åtel i Feb förra året. :o

Nu väntar jag spänt med att grisarna ska komma till åtlarna. Några jakter till bör vi hinna med innan "säsongen" är slut så några inlägg till ska det bli i Januari. :)