Pancettan klar. Succé!!

Vildsvinskarrén åkte ju i baljan den 17:e Sept och jag vände biten varannan dag. Såg till att alla örter hamnade ovanpå och att det var saltblandning överallt. Jag hade ju faktist modifierat receptet något då min köttbit var något mindre så istället för 500g salt blev det 400g. Även resten av ingredienserna minskades enl samma mått.
Pancettan skulle enligt recept hänga i ca 10-14 dagar. Efter en vecka tryckte jag på den och tyckte minsann att den var stum rakt igenom. Lät den ändå ligga en dag till innan jag tog upp den ur det bad som bildats av all vätska. Torkade av med papper och kapade till en bit för provsmakning. Man skulle ju faktist kunna käka den direkt enl receptet. Första biten var som en hård extremt salt sak som man liksom inte kunde tugga sönder. Skar något längre in men det var fortfarande hårt och väldigt salt. Jag förbannade mig lite för att jag inte tagit upp biten dagen innan men läget var som det var. Efter en stund då saltsmaken lagt sig lite fick jag faktist en angenäm smak i munnen så nåt fanns där i alla fall.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med pancettan så jag drog en slaktkrok igenom och hängde upp den i taket i garaget som höll ca 15-16 grader. Jag märkte efter ett tag att det droppade mycket vätska och tänkte att det salt som var på utsidan drar till sig fukt från luften så jag sköljde av hela biten noga med vatten och torkade av igen och sen ut i garaget. Där fick den hänga i brist på annat.
Igår fick jag nog. Då hade den hängt 9 dagar och det var ju ganska varmt i garaget så jag tyckte att jag får nog kapa till den i mindre bitar och frysa in så kan man ta fram och använda som smaksättare i grytor o.dyl.
In med pancettan i köket och börja skära upp bitar på en 3-4 cm. Såg då att den ju faktist såg rätt trevlig ut en bit in och skar upp en tunn skiva att smaka på.
Oj oj oj!!!! Snacka om förvånad jag blev. Borta var den starka saltsmaken. Borta var hårdheten. Nu hade jag en välsmakande och mör bit i munnen och jag ville bara ha mer. Smaken påminde lite om typ parmaskinka fast med mer smak. Direkt var jag tvungen att testa med lite rödvin och det passade ju det med.
Wilma ropades in och fick smaka. Smaken föll även denna lilla gourmand i smaken och hon ville ha mer.
Sista provet var naturligtvis att låta Anna testa. När hon trött kom hem från jobb och mathandling runt 21:00 fick hon en smakbit. "Oj vad gott". Say no more. Case closed! :)
Nu måste jag skjuta fler vildsvin.