måndag, november 15, 2010

Galten hittad


Men nu får vi ta veckan från början.
Lördagen den 6e Nov var Kalle och jag uppe och hade fix med våra åtlar. Ställningen som rasat byttes ut mot en rejäl med lyftanordning så vi slipper klättra och den trasiga Moultrien byttes ut mot den andra som fortfarande funkar. 200 liter äpplen slängdes ut tillsammans med en del majs och alla träd blev tjärade. Kameror åkte också upp så nu skulle vi se vad och när dem var där. Kalle hade en sittning på måndagen efter utan att se nåt.
I lördags var vi uppe igen med 200 liter äpplen (tack Joel) och kollade även av kameran. Såg då till vår förvåning att dem kom väldigt tidigt. Redan vid 18:30 nån dag och att Kalle hade skrämt dem på väg ut i måndags. På kvällen satte sig Kalle och Millis väldigt tidigt men som det brukar vara med jakten så går det inte så lätt som man ibland kan hoppas på. Inte ett liv och kameran visade att dem inte varit där alls den natten.
I söndags eftermiddag var det and och gåsjakt på schemat. Kalle bjöd in och vi (jag, Kalle, Millis+Clara, Mats och Stefan) träffades 15:30 vid Statoil. Ute på ön vi 15:50 där jag svidade om till vadarstövlar. Var tydligen lite si och så med vattenståndet och ett bra ställe skulle vara en vassrugge. Kalle anvisade och jag knatade ut med hagelbrakaren på axeln och cigarren i mungipan. Kom upp i ruggen och banade väg igenom för att ta mig till utsidan. Hittade en plats jag tyckte va bra och trampade ner lite vass så jag skulle ha svängrum. Kände då att hela ruggen flöt och var inte fast i botten. Huga....
Sen var det bara att vänta. Det blåste lite och duggregnade så man hörde inte alla småljud som behövs. Efter ett tag började det flyga änder kors och tvärs men inga inom skotthåll. Kom en and farande i hög fart och jag drog iväg ett skott men kände direkt att jag var låååångt efter. Tiden flöt på och jag bommade även några gäss. Självförtroendet fick sig en törn denna kväll. Längre in hade Kalle bättre tur och fick ner en fin gräsand som Clara fick apportera. Här med matte Millis.


Det är ruggigt kul med fågeljakt. Man måste vara 100% beredd hela tiden och det går inte att såsa. Då är det kört direkt.
Så igår var jag lite sugen på att sätta mig på ST igen. Kalle var till sjöss och varken lillbrorsan, Stefan eller Nippe kunde hänga på. Det fick bli en ensam sittning.
Anna kom inte hem förrän 18:45 från jobbet så jag kom iväg rätt sent med tanke på att dem varit tidiga några kvällar. Körde förbi stigen till åteln och parkerade bilen längs med vägen. Smög sedan i löven i vägkanten och sedan tyst som bara den genom skogen till kojan. Precis när jag kom fram till stegen hör jag en gris i slänten som tar några snabba steg och sen ställer sig och vädrar friskt. Den står ca 15m från mig och vinden låg inte helt rätt. Tyckte inte att den borde känt mig men det var nog nån liten vindil som gled ner till trynet. Grisen iväg och jag tog mig upp i tornet så tyst jag bara kunde. Klockan va 19:53.
Satt och lyssnade och tyckte mig höra gris prassla långt bort men inget som kom i närheten.
Det var en toppenkväll vädermässigt. Svag men konstant vind från VSV. Hade velat ha ner den lite till SV men man kan inte få allt. ;) Tempen låg på +3 grader när jag smög mig ut och den 63% -iga månen hjälpte till perfekt.
Minuterna tickade på och jag började nicka till lite då och då. Hände ju inte så mycket. Ett rådjur skällde vid grannåteln och jag undrade om dem också satt ute.
Vid 21:27 knakar det till försiktigt nere i kärret och jag hör gris närma sig sakta. På med kåporna och upp med bössan. Ser till att endast röra mig då grisen rör sig. Kollar den stora mörka skuggan till vänster om kameraträdet. En sten som legat där hela kvällen så inga konstigheter där. Däremot undrar jag vad det är för skugga som står något till vänster om strax bakom. Lampan tänds inte och grisen måste stannat precis utanför sensorn. Funderar lite på att invänta lampan men tar en titt i kikarsiktet. Ser då att jag har klockren bredsida och ser väldigt bra. Hårkorset försvinner dock i bogen så jag vrider igång rödpunkten. Lägger an på nytt och letar in punkten mitt i grisen i bogen. Stig vrålar och grisen ger sig av. Jag slänger av mig kåporna och hör den springa iväg med en rasande fart. Nerför slänten och en ljudligt plask genom bäcken och sen vidare. Faan med. Över bäcken... Då har den sprungit långt. Hör dock sprattel som verkar närmare och så ett pysljud som om någon luftade ett cykelhjul. Sen kommer tystnaden och lägger sig. Hmmm. Men visst borde pysljudet vara en bra grej?!?
Smsar lite och ringer sen upp Ingemar för att fråga ifall han vill köra ett dödsök med sin jämte. Får till svar att hon löper så det blir inget sånt för Cilla. Ja ja. Bara att gå ner och kolla av skottplatsen.
På med Ledlenser H7 pannlampan och tar mig till äppelhögen. Blir lika glad varje gång jag använder den pannlampan. Ruskigt bra ljus!!
Kollar runt lite där grisen stod men ser inget speciellt. Lurigt med bruna och orangea löv. Tar ut svängarna och går mot slänten. Då ser jag blodstänk (se bild nedan) och det är bara att följa. Har Stig redo ifall nåt (läs argsint skadeskjuten galt) skulle springa mot mig. Går förbi ett träd där det stänkt blod rätt högt upp. Måste vara bra tryck ut ur den grisen. Efter redan 20m ser jag den ligga precis där slänten slutar och det blir plant. Den grisen jag hörde plaska över bäcken måste varit en annan på väg in som jag inte uppmärksammat.

Återigen har Barnes TSX kulan gjort ett bra jobb. Tar på mig selen och snarar grisen. Oj vad tungt det blev i uppförsbacke. Är dock väldigt glad över just selen för jag hade inte velat dra 75kg gris med snedbelastning på ryggen mer än max 5 m. När det planar ut så går det rätt lätt att dra ut grisen till vägen. Kan nog klara upp till 100kg gris med den selen på plant underlag.
Misstänker starkt att grisen jag sköt var den vi haft veckan innan vid ungefär samma tid. Kolla bilden nedan och döm själva.
Julskinkan räddad! :)

Eftersöket kan börja



onsdag, november 10, 2010

SVA om utfodring med sockerbetor

Fick nedan information som en kommentar på mitt förra inlägg men tycker det är så bra information att jag lyfter ut det och lägger i ett eget inlägg.
Tackar Nippe för undersökningen samt info från SVA

*****************************************************************************************************
Hej Niklas!

Tack för ditt mail - det är en återkommande fråga från södra Sverige.

Reproduktion hos älg är väldigt dynamiskt och dålig kalvtillgång varvas med god. Det är en del av naturen och kan ha en rad olika orsaker, men det är framför allt klimatet som styr det hela, tillsammans med den förvaltning man bedriver över större områden. Vintern som gick var sträng, men det var under förra hösten som kon brunstade och blev betäckt, vilket var det första steget till den kalvobs ni såg i år. För att kon skulle brunsta behövde hon vara i fint hull efter hennes föregående dräktighet och foderintag under sommaren 2009. Var hon i undermåligt hull (pga tvillingkalvar, sommarklimat mm) efter sommaren så kanske hon inte brunstade i tid, alt. inte alls. Det är det som ger det resultat man såg under jakten i år, 2010. Vintern kan ha gjort sitt, men det man känner till om kor och deras avkomma är att de investerar så mycket hos kalvarna att de nästan hellre dukar under själva än att kasta dem av näringsbrist eller liknande. Vid SVA har vi under vintern som gick fått in enstaka rapporter om kastade älgfoster, men dessvärre inga delar för analys. Så vi kan inte säga vad som orsakat det, helt enkelt.

Frågan om sockerbetor och kastningar har hos älg inte någon vetenskaplig grund. Stora gårdar i Skåne har under flera år utfodrat klövvilt med sockerbetor och de yrkesjägare jag talat med därifrån har aldrig upplevt några problem med reproduktion hos varken dov eller kron.

Hos nötkreatur och får är fenomenet välkänt och utfodringsrelaterad abort (oftast under sista tredjedelen av dräktigheten) är den vanligaste orsaken till abort hos dessa djur. Begreppet kallas mykotisk abort (svamporsakad) och sker när kreaturen får i sig mögelsvampar som bildar mykotoxiner (svampgifter) vilket kan leda till abort eller kastningar. Förr var det vanligt med mykotisk abort hos djur som åt möglig melass, men numera är det mer mögligt spannmål och ensilage som ses som vanliga orsaker.

Det är alltså inte utfodringen i sig som är riskfylld, utan kvaliteten på fodret. Det finns inget vetenskapligt rapporterat gällande denna typ av abort eller kastningar hos vilda utfodrade djur och i det här läget går det inte att dra paralleller mellan tamdjur och vilda djur. Visst – utfodring sker med diverse foder i form av spannmål, betor, potatis, kålrötter, bullar, bröd och godis, vilka alla (precis som i kylskåpet hemma) har mögelsporer på sig. Det är dock inte alltid dessa sporer får möjlighet att växa till och bilda mögelsvampar som kan bilda dessa gifter. Samtidigt gäller ju att det är ytterst sällan vilda djur väljer att äta ruttet eller osmakligt foder. Nötkreatur är en annan historia då de ofta äter vad som ges – ibland slinker dåligt foder med, ibland spik, ibland annat.

Sammanfattningsvis gäller att det finns inga belägg för att viltets reproduktion störs av att jägare utfodrar och sannolikheten är ganska liten då viltet ofta ratar dåligt och ruttet foder. Dock rekommenderar vi att man skall försöka hålla foderplatserna någorlunda torra genom att flytta dem successivt i en cirkel (t ex en vändplan) för att minska riskerna för att få dålig hygien. Ju fuktigare miljö, dvs ju mer dynga och gyttja – desto lättare att fodret ruttnar och då tappar man ju effekten av själva utfodringen.
*****************************************************************************************************

fredag, november 05, 2010

Hjälp mig

Har fått höra att det finns vissa teorier och farhågor från personer i området där jag jagar om att frusna betor gör att älgarna kan kasta sina foster. Är det någon av er där ute som vet något om detta eller kanske hört liknande spekulationer från andra håll? Vad tror ni? Finns det något att oroa sig för om man slänger ut betor som stödutfodring för rådjur och älg under vintern?

Och svinen lyser med sin frånvaro

Igår satt Kalle och jag ännu en kväll i kojan och hoppades få se eller till och med höra några svin men det var väldigt lugnt. Har nog suttit en 5 pass nu utan att ens ha fått lite puls.
Eller jo, igår var det så jag rös vid ett tillfälle. Plötsligt hördes ett skri skära genom skogen som jag aldrig hört förut. Det skrek i kanske 20-30 sek och sen blev det tyst. Vi kom fram till att det måste varit en fågel som fått spel.
Men tillbaka till svinen. Teorierna har kommit igång och vi spekulerar om vart grisarna håller hus. Det verkar vara ett dåligt ollonår (bok och ek) i år vilket vi tycker borde öka åtelbesöken men samtidigt kommer teorin att grisarna istället söker sig ut mot sädes och majsfälten. Men å andra sidan kan ju inte alla grisar trängas vid fälten...
En annan sak är att vi vid denna tidpunkten på året (Okt/Nov) alltid hör en massa slagsmål mellan galtarna i trakterna. Det hörs ju rätt långt när grisarna skriker i. Men i år har det varit tyst.
På vägen hem brukar vi väldigt ofta se grisar vid eller på vägen som bökar men i år har det varit lugnt på den fronten med. Då pratar vi ändå om 5km skogsväg.
Men... På andra håll hör vi om personer som sett 80 grisar på ett fält ca 10km från våra åtlar. Är det där dem samlat sig? ;)
Imorrn ska det till krafttag för att fixa till våra åtlar rejält. Bort med icke fungerande Moultrie automater, på med tjära. Ut med majs. Om vi hittar betor, ut med dem med. Nu jäklar ska det dukas upp en svinabuffé som ska få den mest kräsne galten att orka sig med besväret att traska till ST/WTC. :)
Sen har vi ju en älgkalv som ska styckas med. Blir nog en heldag med jaktsaker.