Fondkokning och pastejmakeri

Igår blev det ett race i köket som fortsatte i morse.
I söndags styckade vi älgkalvarna som sköts första veckan och både lever och ben togs omhand. Jag körde på samma recept som innan (som det bloggats om tidigare) och det hela gick smidigt. Sådär lagom kaos i köket när två recept skulle följas samtidigt och prylarna var utspridda överallt.
Frugan kom ibland med positiva tillrop från soffan: "Oj vad gott det doftar".
Som vanligt nöjer jag mig aldrig att följa receptet och kör alltid minst dubbel sats.
Leverpastejen blev snabbt klar och fonden fick sjuda över natten. I morse silade jag bort alla ben och grönsaker och nu står det hemma och reducerar.
Tror det blir kanon detta. :-)

Film från gårdagens jakt

Här har vi då filmsnutten från gårdagens jakt när jag skjuter älgkalven.
Kameran sätts igång när älgarna efter att ha kommit travande stannat upp bakom några granstammar 30 m från mig. Jag har editerat bort lite dötid efter skotten och på väg fram till kalven.  ;)

Fint sällskap

Idag hade jag fint sällskap på passet. Elliott hängde med i ett par timmar.

Igår var en bättre dag

Puh. Skrev ett långt och utförligt inlägg på passet igår men det blev fel vid överföringen och hela inlägget försvann. Sååå drygt att skriva om. Det var ju trots allt så mycket bättre förra gången. ;)

Nippe mailade ut i förrgår att vi fick välja pass själva och det var först till kvarn. Då jag inte suttit på Brånet ännu en morgon i år så knep jag det passet.
Detta var den kallaste morgonen hittills denna säsong och strecket kröp ner till minus fem. Det fick bli dubbla långfillingar. Då Brånet är ett rent drevpass behövde jag inte smyga ut precis i gryningen utan hade god tid på mig. Var faktist något sent ut men inte värre än att jag satt i tornet 07:10. Omöjligt att ta sig ut tyst med frosten.
Det var mycket tisslande och tasslande hela tiden då de sista löven som klamrade sig fast i trädens frusna grenar fick se sig besegrade och till sist släppa taget för att sakta falla till marken med en lätt duns.
Tiden flöt iväg och frukosten klarades av. Plötsligt tycker jag mig höra ett knak rakt fram. Jag fokuserar men bruset i radion gör det omöjligt att höra vad som händer. Av med ljudet och nu kommer knaken närmare.

Snabbt på med kåpor och greppa bössan. Då kommer ko med dubbelkalv travande. De ser kanske min yviga rörelse när jag tog bössan och stannar till bakom några granar i en hög och jag passar då på att starta kameran på bössan. Tio sekunder senare tycker kon att det är säkert att fortsätta och sätter fart. Jag svingar fram rödpunkten till en glugg och när andra kalven visar sig skriker Bruno till.

Jag ser på kalven att den är träffad med då den inte lägger sig skickar jag en bula till. Därefter går den 20 m innan den lägger sig och ko med enkelkalv fortsätter söderut. 

Strax efteråt ropar Tony i grannlaget upp mig och meddelar att han stötte djur på väg ut till passet så jag bugar och bockar och tackar för älgarna. Det lönar sig att vara tidigt på pass.

Detta blev den tredje kalven jag skjuter på samma pass på fyra år så man kan lätt säga att detta nu är mitt favoritpass. :)

Älgkalv för Pata

Efter två dagar med "otur" för mig och lite stolpe ut körde vi på igen i Onsdags.
Morgonen gav inget men grannlaget hade sett ko och kalv som hunden skulle släppas på. Alla satt redan bra till utom jag som satt helt avsides och nu fick väldigt bråttom att köra runt allt för att ta mig till det superheta Brånet där jag tidigare skjutit två kalvar vid samma scenarion.
Rapporterna kom strax efter släpp från Bernt i grannlaget att han siktat dem och att det gick norrut. Så långt helt enligt planerna.
Älgarna jobbade sig nordost och kom närmare mig hela tiden. Plötsligt vinklar de 90 grader och går sydost istället. Hmmm. Det visade sig att de nog fick vind av Tony som hade pass norr om där de kom.
De fortsatte nu istället ner mot Pata som satt i det purfärska passet Björket som jag själv snickrade ihop några veckor innan älgjaktspremiären och som vi satte ut endast två veckor innan.
Pata har fyra fina skjutgator och i den mot väster kommer först kon och sen kalven på ca 50-60 m. Perfekt scenario där kalven stannar till med full bredsida mitt i gatan och kon befinner sig framför.
Ett välriktat skott från Pata som klyver hjärtat i två och mosar lungorna gör att kalven blir på stället.
En otroligt snabb rapport på radion skvallrar om Patas puls och efter lite repetering vet vi andra vad som hänt.
Här en lycklig Patrik med sin allra första älg. Stort grattis!!

Sitter och glor

Första dagen för älgjakt här nere i söder. Förväntningarna som vanligt på topp.
Förberedelserna har varit på topp och trots att allt blev som jag hoppades så blev det ändå fiasko.
Vi backar fem timmar.
Iförd bara en massa sockor var det en baggis att smyga ut mot passet. Halvvägs ut ser jag siluetten av ett rådjurshuvud mitt på stigen 60m fram. Upp med kikaren och konstaterar att det är en liten bock. Orkar inte stå där och vänta på att den ska lunka iväg självmant utan vaggar lite fram och tillbaka i hopp om att den ska ana oråd och smyga iväg. Fick rätt till 50%. Den ger sig av men skäller och gruffar på vägen.
Jag smyger vidare och kommer helt ljudlöst fram till tornet. Även klättringen uppför stegen går knarrfritt och jag får upp näsan över kanten på räcket. Slänger en jblick över hygget rakt fram och blir väldigt förvånad då det står en älg på ca 100m. Upp med kikaren och ser en massa taggar på ena sidan hornet. Oj oj oj. Denna är ju skjutbar och dessutom väldigt fin. Får snabbt in den i siktet men då den är ställd något från mig och inte helt ren bredsida avvaktar jag. Jag är på väg att skicka en bula några gånger men vill ha lite mer från sidan. Sakta går den åt höger och vinklar ytterligare lite bort från mig innan den lyckats komma bakom några träd och utom synhåll. SKIT!!! Varför sköt jag inte???
Kollar till vänster och ser då ett älghuvud till. Då reser sig ytterligare en tjur och jag får in även denna i siktet.  Fyra taggar... Och vi som bara skulle skjuta sex och uppåt. Puhhh. Denna går däremot med fin bredsida hela tiden.
Jag lockar lite och den lille stannar upp.
Varför lockade jag inte på den store?? Då hade den säkerligen vridit upp sig det där lilla jag behövde.
En stund senare fortsätter den lille bortåt och kvar sitter jag med stor förtvivlan och ångrar skottet jag inte sköt.
Ja, det sägs ju att man aldrig ska ångra ett icke avlossat skott men den som kom på det har nog inte haft en så fin tjur framför sig med en egentligen tillräcklig bredsida.
Nu känns det mest tungt och även färdigskjutet på tjurar i vår grupp så det är bara att sikta in sig på kalv och gris. Visserligen kviga kvar men det är lurigt att veta om en kalv är i närheten eller inte.
Vi får väl se hur det artar sig framöver. Jakten är inte riktigt över ännu.