Det gick vägen

Som vanligt är det av någon konstig anledning svårt att komma iväg i tid. Denna kväll var inget undantag och jag hämtade upp Alexander 20:25. När han såg hur mycket jag pälsat på mig blev han lite orolig att han skulle frysa så han fick ta en av de tröjor jag hade på mig.

På plats i tornet 21:13. Skönt att slippa bryta upp den fastfrusna dörren nu när det är plusgrader. Vi sätter oss tillrätta och känner en svag bris rakt i ansiktet. Gott!! :)

Sitter och småsnackar lite tyst och tiden flyter på. Runt 22:45 säger Alle: "Typiskt att det alltid ska vara heldött när jag är med. Vi har ju inte ens hört ett grisskrik."

5 minuter senare hör vi bestämda steg mot åteln rakt framifrån och en stor sugga och 4 årsgrisar träder fram och börjar äta. Eller ja, de små äter och suggan står lite till höger och spanar.

En av dem är prickig och dem tycker jag ska skjutas först. Nu var det så att den prickige även stod bäst till så jag tar sikte på den. Som vanligt svårt att få ren bredsida direkt så jag sitter och siktar en stund. Det ligger lite svagt dis över gläntan så det är inte helt kristallklart i siktet men absolut fullgod sikt för skott.

Den prickige väljer att knata in under foderautomaten så jag tar sikte på hans kompis bredvid men inte heller den vill stå still i rätt läge. Då tar åter den prickige några steg ut i det fria och vips stämmer allt för skott och jag låter Stig tala.

Alla grisar springer åt vars ett håll men en ligger kvar där den nyss stod och åt.

Liten galt på ca 17kg LV blev det. Vi har varje år sett nyfödda kultingar i Augusti och detta måste vara den kullen.

Extra kul ikväll eftersom Alle äntligen fick vara med när det smäller lite. :)

Statistiskt bättrades grisbesök per vak på också. Har haft grisar framme vid 5 av de senaste 6 gångerna jag suttit vilket är väldigt bra.